- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1427-1428

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverhofpredikant. Han blef 1772 kyrkoherde i Sala med
bibehållande af nyssnämnda hoftjenst (till 1777). Död
d. 12 Juni 1786. – W. hade stora predikogåfvor
och var i synnerhet under sin Stockholmstid en
mycket gerna hörd predikant. Han inlade ock en stor
förtjenst genom stiftandet af samfundet »Pro fide
et christianismo» (se d. o.). Af trycket utgaf han
åtskilliga smärre uppsatser och predikningar m. m.
J. H. B.

Wrangel, Friedrich Heinrich Ernst von, grefve,
preussisk generalfältmarskalk, född i Stettin d. 13
April 1784, inträdde 1796 vid ett ostpreussiskt
dragonregemente, erhöll efter slaget vid Heilsberg
1807 orden Pour le mérite samt utmärkte sig
1813 vid Hainau och Liebertwolkwitz samt 1814
vid Étoges, hvarefter han blef chef för ett
dragonregemente. Såsom divisionschef undertryckte
W. 1837 hastigt och kraftfullt de oroligheter,
som utbrutit i Münster med anledning af tvisten
med ärkebiskopen af Köln. 1839 blef W. chef för
1:sta armékåren (Königsberg), flyttades 1842
till den 2:dra (Pommern) och ledde 1843 de stora
kavalleriöfningarna vid Berlin. Vid utbrottet af
kriget med Danmark 1848 fick W. högsta befälet öfver
alla tyska stridskrafter och blef i Sept. s. å. efter
stilleståndets afslutande »oberbefehlshaber in
den marken». Den 9 Nov. inryckte W. i Berlin och
återställde genom kraft, skicklighet och humanitet
utan blodsutgjutelse regeringens myndighet. 1849 fick
han befälet öfver 3:dje armékåren (Brandenburg) och
utnämndes 1856, vid sitt jubileum på grund af 60
års militärtjenst, till generalfältmarskalk. 1864
kallades han till öfverbefälhafvare öfver hela
den preussisk-österrikiska armé, som sändes att
bekriga Danmark, hvilket befäl han lemnade efter
Dybböl-ställningens intagande, hvarpå han i Maj 1864
upphöjdes i grefligt stånd. 1866 följde han såsom
frivillig med armén och bodde sedermera i Berlin,
der han var känd och värderad för sitt enkla och
rättframma väsende. Död d. 1 Nov. 1877. Hans staty
(på Leipzigerplats i Berlin) aftäcktes 1880. C. O. N.

Wrangel (Wrangell, Ferdinand von, friherre,
rysk amiral, sjöfarande, född d. 29 Dec. 1796 i
Pleskov, deltog 1817–19 i Golovnins jordomsegling,
hvarunder han anställde hydrografiska undersökningar
i Berings haf, och fick, med anledning af sin
derunder ådagalagda skicklighet, 1820 ledningen af
en expedition, som skulle kartlägga östra delen
af sibiriska ishafskusten. I Nov. 1820 ankom han
till Nisjnij-Kolymsk, ofvanför Kolymas mynning,
färdades derifrån på hundslädar till Kap Sjelagskoj,
undersökte Björnöarna och for under sommaren uppför
Kolyma. 1822 företog han en slädfärd utåt hafvet för
att söka ett land, som tjuktjerna påstått sig hafva
sett derutanför, och kom nära 72:dra breddgraden utan
att hafva påträffat något land. Vintern 1823 företog
han en ny slädfärd på hafvet till Koljutsjinviken,
likaledes utan att finna något land. I Nov. 1823
lemnade han Nisjnij-Kolymsk och hemkom till Petersburg
i Aug. 1824. Hans under denna expedition anställda
fysikaliska iakttagelser utgåfvos af Parrot (på tyska)
1827, åtföljda 1841 af en utförlig resebeskrifning
(på ryska; bearbetning på tyska redan
1839). Efter en andra jordomsegling,
1825–27. utnämndes W. till guvernör i ryska Amerika,
der han under en femårig vistelse samlade värdefulla
geografiska och etnografiska notiser. Senare blef han
departementschef i marinministeriet, men drog sig
tillbaka 1849 som Viceamiral. Död 1870 i Dorpat. Det
af W. sökta landet sågs 1849 af Kellett och kartlades
1867 af Long, som gaf det namnet Wrangels land (se
d. o.).

Wrangels land l. Nya Columbia, ö i Norra ishafvet,
n. om östra Sibirien, mellan 178 1/2° och 182° ö. lgd
fr. Greenw, samt 71° och 71 1/2° n. br. Hela ön är
bergig, af ända till 1,000 m. höjd. Redan i början
af 19:de årh. hörde ryssar berättas af tjuktjer, att
man från Kap Jakan, som ligger ungefär midt emot
ön, kunde se ett land derutanför i hafvet. Den af
ryske sjöfararen Wrangel företagna expeditionen för
att finna detta land vann ej sitt mål. Amerikanen
Kellett upptäckte 1849 den ö. om W. liggande lilla
ön Herald; hans landsman Rodgers seglade 1855 ö. och
s. om W., utan att finna detsamma. Amerikanen Long
upptäckte det i Ang. 1867, for längs dess södra kust
och bestämde ungefärligen dess läge. Man trodde sig
då enligt uppgifter af åtskilliga hvalfångare böra
antaga, att W. sträckte sig norr ut ända till 74 1/2°
n. br. Den förste, som beträdde W., var amerikanen
Hooper, som landsteg d. 12 Ang. 1881 och tog W. i
besittning för Förenta staterna, hvarvid han döpte
det till New Columbia. En noggrannare undersökning af
landet gjordes några månader senare af den amerikanska
ångaren »Rodgers», kapten Berry. Ön består af granit-
och skiffermassor, som ligga nakna i dagen, och har
ytterst ringa vegetation. Ännu torftigare visade
sig djurverlden: utom några tillfälliga gäster
(simfoglar och isbjörnar) endast fjäll-lemlar, sorkar
och polarräfvar. Genom kringsegling fastställdes,
att det är en sjelfständig ö, utan sammanhang med
något större landområde.

Wrangel von Brehmer. Se Wrangel, sp. 1426.

Wratislaw, böhmiska furstar. W. I, Borzivojs och
Ludmilas son, furst Spitinicys broder, verkade såsom
Böhmens hertig 912–926 för kristendomens främjande. –
W. II blef 1061 hertig af Böhmen och förklarades 1086
af kejsar Henrik IV för konung samt afled 1092.

Vraz, Stanko, kroatisk skald, f. 1810 i Steiermark,
d. 1851 i Agram, var en bland de ifrigaste
förkämparna för den s. k. illyrismen (se Serbiska
språket och literaturen,
sp. 903–904). Han diktade
Djulabje (Kärlekssånger; 1840) m. fl. samlingar
och utgaf 1839 en värdefull samling af slovenska
folkvisor från Steiermark, Krain, Kärnten och vestra
Ungern. V. redigerade 1842–50 den literära tidskriften
»Kolo». Hans samlade arbeten (»Djela») utgåfvos i 4
bd 1863–64.

Wrede, svensk-finsk adlig ätt, hvilken ursprungligen
skall härstamma från Italien, en tid egde gods i
Tyskland (i kurfurstendömet Köln) och under 1500-talet
vardt bofast i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free