- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1585-1586

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vält. 1. Ett landtbruksredskap - Vält. 2. För grusning och makadamisering af vägar och gator nyttjar man ett slags mycket tunga jernvältar, som framrullas med ångkraft eller af dragare - Vältalighet. Se Retorik - Vända, sjöv., att medelst roder och segel förändra fartygets läge - Vända genom vind. Se Vända - Vända undan vind. Se Vända - Vändelrot och vändelört. Se Valeriana och Vendelrot - Vänderot. Se Valeriana - Vändkors (T. drehkreuz, Fr. tourniquet), ett stängsel - Vändkrets. Se Tropik - Vändrostning. Se Koppar, sp. 1329 - Vändskifva. Se Plog och Vexel - Vändvåg. Se Torsionsvåg - Väne härad, i Elfsborgs län - Väne kontrakt, i Skara stift - Vänern (Venern), Sveriges största insjö, näst Ladoga och Onega den största i Europa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sidorna af drillarna. – Då man endast önskar
lätt tilltrycka drillarnas kammar efter sådden,
begagnar man en lättare och mindre trävält, som
dock är så bred, att den når öfver fyra drillryggar
på en gång, när den köres eller drages längs
efter drillarna. På senare tider har man ock
kombinerat de större och tyngre jernvältarna med en
pinnsladd, som under vältens framförande öfver fältet
ytterligare sönderdelar och krossar jordkokor och
torfvor m. m. – Då man öfvervältar ett fält,
hvarå säden nyss uppkommit, säges man företaga
broddvältning å detsamma. – 2. För grusning och
makadamisering af vägar och gator (jfr Gatuläggning)
nyttjar man ett slags mycket tunga jernvältar,
som framrullas med ångkraft eller af dragare.
1. C. E. B.

Vältalighet. Se Retorik.

Vända, sjöv., att medelst roder och segel förändra fartygets läge
så, att det ifrån att ligga bidevind med vinden
in på ena sidan kommer bidevind med vinden in på
den andra. Detta kan utföras genom flere olika
slags manövrer; valet mellan dem bestämmes
af vindstyrkan, sjöhäfningen, sjöutrymmet,
fartygets manöverfärdighet, de tillsatta seglen m. m.
De under normala förhållanden mest använda manövrerna
benämnas »genomvindsvändning» (stagvändning)
och »undanvindsvändning» (fördevinds- eller
kovändning, på handelsfartyg stundom – ehuru orätt
– kallad drejvändning), på hvilka andra mer eller
mindre sammansatta vändningsmanövrer grunda sig. –
Då man skall vända genom vind (stagvända), upplofvas
med affirade förstagssegelskot, tills vinden kommer
rätt för ifrån, hvarefter akterrårna ombrassas. Sedan
fartyget fallit af på andra bogen och akterseglen
börjat fyllas, ombrassas förrårna. När fartyget
å nyo börjar skjuta fart, upplofvas bidevind,
hvarefter försegelsskot och boliner anhalas.
Skulle fartyget under upplofningen gå baklänges,
»dejsa» (se d. o), omlägges rodret under manövern. De
vanligaste kommandoorden under denna manöver
äro för ett fullriggadt fartyg följande: Klart att
vända genom vind!
(på handelsfartyg: »klart att
vända»!), lofva – hal upp på bommen! fir af för! (i
st. f. de båda senare: »ror i lä»!), halsar och
skot! hal dör – loss akterboliner!
(»akterhal»!),
loss förboliner! (»brassa om för»! eller »rundhal»!),
skärp för! Om fartyget under en genom vindsvändning
»vägrar i vändningen», d. v. s. icke går öfver stag,
kan man, då utrymmet är knappt, med fördel utföra
en drejvändning (se d. o.). Skulle i storm med
hög sjö – då vanlig genomvindsvändning är omöjlig
att utföra – ett fartyg befinna sig i lägervall
och ej hafva sjurum att vända undan vind, kan
man företaga en s. k. grundvändning med ankarets
tillhjelp, om djupet så medgifver. Man lofvar
upp som vid en vanlig stagvändning, men då
fartyget stannar i upplofningen, fälles lä ankare
(dervid kettingen på förhand blifvit lossklammad på
lämplig längd från ankaret och ett kortare groft tåg
blifvit ibändt och betadt), och samtidigt ombrassas
akterseglen. När fartyget svajat vindrätt, kapas det
vid ankarkettingen ibända tåget; rodret lägges för
dejsning (fart akter öfver), hvarigenom fartyget tvingas
att falla rätta vägen, och förrårna ombrassas som vanligt.
– När omständigheterna icke tillåta stagvändning, brukar
man i allmänhet – då sjörum finnes – vända undan vind (vända
fördevind, kovända). Dervid låter man fartyget falla af,
tills vinden kommer rätt akter in, och derefter lofva upp
med vinden in på andra sidan. Affallningen underlättas
derigenom att man bergar de aktre snedseglen och
storseglet samt ombrassar akterrårna så, att vinden
blåser långs med seglens yta. När vinden kommit rätt
akter in, bidraga akterseglen till lofning, hvarvid
förrårna brassas först tvärs och sedan så, att seglen
underlätta upplofningen. De mest förekommande
kommandoorden vid denna manöver äro följande:
klart att vända imdan vind! (på handelsfartyg:
»klart att vända fördevind»!), räck store gigtåg
och gårdingar, mesane brok och gigtåg! hal dör –
upp storseglet, in mesan!
(»giga storseglet,
in mesan»!), räck lofvarts brassar! loss
akterboliner – falla!
(»upp med rodret»!), skefra
akterseglen!
(»hala lofvarts akterbrassar»!),
focke hals och skot! loss förboliner – fyrkant
för! stå i förbrassarna! räck mesanuthalare! hållit
mesan! hala förbrassarna! skärp för!
– För båtar
utföras vändningsmanövrerna efter samma grunder,
men blifva naturligtvis betydligt enklare.
R. N.

Vända genom vind. Se Vända.

Vända undan vind. Se Vända.

Vändelrot och vändelört. Se Valeriana och Vendelrot.

Vänderot. Se Valeriana.

Vändkors (T. drehkreuz, Fr. tourniquet), ett stängsel
(t. ex. framför en gångväg), som utgöres af ett
på en låg stolpe horisontalt liggande träkors, som
kan vridas kring en tapp, men gör det endast för
fotgängare möjligt att komma igenom; en efter samma
grunder konstruerad mekanisk inrättning (t. ex. vid
biljettkontor, vid inträdet till förevisningssalar
o. s., v.), som framsläpper endast en person i
sänder och är försedd med en kontroll-räkneapparat,
som angifver antalet af dem, hvilka passerat igenom.

Vändkrets. Se Tropik.

Vändrostning. Se Koppar, sp. 1329.

Vändskifva. Se Plog och Vexel.

Vändvåg. Se Torsionsvåg.

Väne härad, i Elfsborgs län, ingår i Flundre,
Väne och Bjerke domsaga och i Väne fögderi samt
omfattar socknarna Vestra Tunhem, Norra Björke,
Väne-Åsaka, Gerdhem, Trollhättan, Vassända-Naglum,
Väne-Ryr. Areal 41,009 har. 17,726 innev. (1892).

Väne kontrakt, i Skara stift, omfattar de
nio pastoraten Vänersborg, Vassända-Naglum och
Väne-Ryr; Vestra Tunhem, Norra Björke, Väne-Åsaka
och Gerdhem; Trollhättan; Stora Mellby, Magra,
Erska och Lagmansered; Tengene, Trökörna, Hyringa,
Malma och Längnum; Särestad, Bjerby, Täng, Håle och
Flakeberg; Flo, Ås och Sal; Främmestad och Bäreberg;
Väners-Näs. Areal 1,073 qvkm. 42,467 innev. (1892).

Vänern (Venern), Sveriges största insjö, näst Ladoga
och Onega den största i Europa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0797.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free