Print (PDF) - On this page / på denna sida - Värmskog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värmskog-Värnpligt.
26
chefsstation är Karlstad och dess mötesplats Trossnäs
fält, vid Norselfven och helt nära Edsvalla jern
vägsstation. c. o. N.
Värmskog, socken i Värmlands län, Gillbergs
härad. Areal 10,648 har. 1,670 innev. (1892). Annex
till Stafnäs. Karlstads stift, Gillbergs kontrakt.
Värna, socken i Östergötlands län, Bankekinds
härad. Areal 3,748 har. 1,076 innev. (1892). Annex
till Grebo. Linköpings stift, Bankekinds kontrakt.
Värnamo (Vernamo). 1. Socken i Jönköpings
län, Östbo härad. Areal 20.797 har. 3,638
innev. (1892). V. bildar med Våxtorp och Tånnö ett
regalt pastorat, Vexiö stift, Östbo kontrakt. -
2. Köping i ofvannämnda socken, vackert belägen
vid sockenkyrkan på östra sidan om Laga-ån,
nära dennas jnflöde i sjön Vidöstern. 708
innev. (1892). Ar 1891 funnos 15 handlande <med
7 biträden), 32 handtverkare (med 14 arbetare)
samt 5 mindre fabriker (med 56 arbetare och 17,000
kr. tillverkningsvärde). Kommissionskontor af
Smålands enskilda bank, sparbank. Folkhögskola (det
i V. förut befintliga 3 klassiga läroverket indrogs
1893). Tingsställe för Östbo härad. Postkontor
och telegrafstation samt station å Halmstad-Nässjö
jernvägen. - V. är en gammal marknads- och tingsplats,
men blef köping först 1860. Af de båda marknader, som
ännu årligen hållas derst, är »Korsmässo-mark-naden»
(d. 14 Sept.) den förnämsta.
Värnanäs (Vernanäs), gods i Hallfcorps socken, Södra
Möre härad, Kalmar län, omfattar 277/8 mtl och var
1890 taxeradt till 493,000 kr. Vid gården finnas 2
q varnar och l ramsåg, hvilka drifvas med vatten,
samt tegelbruk. V. har egen hamn vid Kalmar sund. -
Godset egdes 1541 af Gustaf I, då hans drottning
Margareta jämte barn vistades der, förlän tes 1603
till Hans Eriksson Ulfsparre och såldes 1647 till
riks-kansleren Axel Oxenstierna, som gjorde det
till residensort i sitt grefskap Södra Möre och
försåg det med ny säteribyggnad. Hans arf-vingar
egde V. till 1771. Sedan 1789 har det tillhört
slägten Manrierskantz och eges f. n. af .den bekante
riksdagsmannen C. Å. Manncrskantz’ enka, Karolina
Anckarsvärd. B. s.
Värnfog lar, Palamedéidce, zool., bilda en familj inom
vadarnas ordning (Grallatores] och foglarnas klass. De
äro stora och hafva klumpig kropp med någorlunda lång
hals och litet hufvud. Näbben är kort, vid ryggen
något sammantryckt, i spetsen hakformigt böjd och
försedd med vaxhud vid roten. Vingarna äro trubbiga,
räcka (hoplagda) icke bakom höftskålen och hafva
tredje perinan längst. Stjerten är svagt afruridad
och består af 12 pennor. Fötterna äro medelhöga,
tjocka och försedda med långa tår, af hvilka baktån
är fäst nära den på framsidan med nätlikt fördelad
hud beklädda tarsens nedre ände. Af tårna äro den
yttre och den mellersta förenade vid roten medelst
en hud; klorna äro föga böjda och spetsiga. På
hvardera vingens kant äro två starka sporrar fästa. I
gommens byggnad råder likhet med förhållandet hos
änderna. Tungan är lång, smal och spetsig, kräfvan
rymlig och magen
försedd med starka muskler. Under huden ligger
ett tätt nät af celler, som fogeln efter behag
kan fylla ined luft. - Hithörande foglar lefva
i Syd-Amerikas större träsk, vanligen i små
flockar, men under fortplantningstiden parvis,
äro i allmänhet fredliga, fastän de bruka sina
farliga vingsporrar till att afvärja fiender och
när hannarna under fortplantningstiden kämpa med
hvarandra. Då värnfoglarna flyga, påminna de om
stora rofFoglar, särskildt om gamar; uppskrämda,
sätta de sig i träd. Deras stämma skallar vidt
omkring i skogen. Födan utgöres af växtämnen, kanske
äfven af insekter, små amfibier och fiskar. Ute
i träsken bygga dessa foglar ett stort bo, hvari
de lägga två ägg; ungarna lemna boet genast efter
att de blifvit kläckta. Tagna som unga, kunna
värnfoglarna lätt tämjas, göra sig respekterade och
åtlydda af andra tamfoglar och hållas i sitt hemland
derför gerna vid gårdarna, då de stundom lära göra
tjenst som väktare af andra tamdjur. Indianerna
hålla venstra och dernäst den högra af de större
vingsporrarna äfvensom det hos eri art förekommande
pannhornet i högt värde såsom läkemedel. - Familjen
omfattar blott värnfogelslägtet. Palamedea, med tre
arter. I mellersta Brasiliens skogstrakter äfvensom
i Guyana och Columbia förekommer aniu-man 1. an h
i in an. P. cornuta, som är glänsande svartbrun,
på halsen och öfverbröstet silfvergrå, på buken och
undergumpen hvit. Fogelris längd utgör 80 cm., det
uppåtriktade och framåtböjda pannhornets 10-15 cm.
Värnpligt, krigs»., skyldighet till personlig
krigstjenst. Denna kan vara allmän, då den omfattar
hela den manliga befolkningen utan afseende på
olika samhällsklasser, eller m-sktänkt till vissa
samhällsklasser. - I forntidens äldsta samhällen
såväl som hos medeltidens vandrande folkslag voro
här och folk liktydiga begrepp. Hvarje vapenför man
var krigare. Då gällde således allmän värnpligt. I
den mån statsorganismerna stadgades, ordnades
krigstjenstskyldigheten. I Greklands stater och i
Romerska riket grundade den sig på alla fria mäns
rättighet att försvara sitt land. d. v. s. på
allmän värnpligt, dock i vanliga fall utsträckt
endast till den fria befolkningen. Under medeltiden
utträngde visserligen feodai-väsendets vasallhärar
och sedermera konungarnas värfvade trupper de på
deri allmänna värn-pligtens grund bildade folk-
eller bondehärarna (se Bondehär och Folkbeväpning);
men i nödens stund måste man dock tillgripa dem, och
under 16:de-18:de årh., då alla stater uiiderhöllo
värfvade härar, fylldes dessa medelst uppbådadt eller
tvångsvärfvadt folk, när annan utväg icke fanns att
tillgå. Dervid gingo dock de högre samhällsklasserna
fria liksom vissa landsdelar och städer. Det var
franska revolutionen, som åter väckte den allmänna
värn-pligten till lif. Först vädjade man till
frivii-ligheten (1792), om än denna i verkligheten
fanns endast till namnet, Men då denna utväg icke
förslog, skedde 1793 uppbådet i massa, hvarefter
genom 1798 års konskriptionslag alla män mellan 20
och 25 års ålder förklarades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
