Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen / 231-232 (1894) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zettler ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beherskande inflytande på teaterstyrelsen och bidrog
till den fransk-klassiska smakriktningens befästande
vid nationalscenen. Han stod i gunst hos Gustaf III,
hvars penningaffärer han förvaltade, och förblef
alltid varmt konungsk till sinnelaget. 1777 adlades
Z. och förordnades till regeringsråd i Pommern,
men stannade qvar i Stockholm. Han utnämndes 1792
till statssekreterare vid utrikesexpeditionen och
ledamot af Rikets ärendens allmänna beredning, men
erhöll i Febr. 1793 af Reuterholm, som var i färd
med att aflägsna »gustavianerna» från högre ämbeten,
befallning att begifva sig till Pommern och ordna
kameralväsendet der. Då Z. vägrade, blef han afsatt
och förvisad från Stockholm. Han bodde derefter
tvänne år i Skåne, men insattes 1799 å nyo i sina
ämbeten och utnämndes 1801 till hofkansler. I denna
egenskap fick han uppsigten öfver tryckfrihetens
bruk och höll under Gustaf IV Adolfs regeringstid
vakt på att den kufvade tryckfriheten ej fick lyfta
hufvudet. Öfverdrifvet sträng i sin nitälskan mot
alla yttringar af liberalism, visade han böjelse
för åtgärder vid sidan af laga former och bemödade
sig att lägga tvång på tankar. För öfrigt var Z. en
duglig ämbetsman. Han upphöjdes i friherrligt stånd
1805 och var ledamot af regeringen under konungens
frånvaro 1805–07. Efter revolutionen 1809 afskedades
han från sina ämbeten, men med bibehållande af
hofkanslerslönen. Död (ogift) i Stockholm d. 16 Maj
1809, såsom det uppgifves af harm öfver sättet för
revolutionens utförande. Z. var från 1790 ledamot
af Svenska akademien och från 1805 hedersledamot af
Vitt. hist. o. ant. akad. Han donerade åt Svenska
akad. medel till en årlig guldmedalj att utdelas för
lofsång eller loftal öfver Gustaf III och till en
dylik medalj för skrift mot tidens upplösningsläror. —
Såsom vitterlekare gjorde Z. sig bemärkt genom sin
medelmåttiga komiska epopé Kurriaden (1765), öfver
en ekorres död, Svenska magazinet (1766), hvari
äfven poem af honom förekomma, och en bearbetning
af Sedaines operalibretto »Aline» (1776) m. m. Hans
»Vitterhetsarbeten» utgåfvos af P. Hanselli 1852.

Zibetfett. Se Zibetolja.

Zibet-hyenorna, Proteleideae (Proteloidae), zool.,
är en underfamilj af familjen hyendjur (Hycenidae)
inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Den
ende representanten af denna underfamilj, jordvargen,
zibethyenan, Proteles Lalandii, torde vara att
betrakta som en hyentyp, hvilken på grund af ett
från de egentliga hyenorna afvikande lefnadssätt
förlorat några af de för de senare utmärkande
egenskaperna. Jordvargen lifnär sig ej af större djur,
utan hans föda utgöres af smådjur, såsom termiter
och insektlarver, samt af as. På grund deraf äro
hans kindtänder (och derigenom afviker han från alla
andra rofdjur) ytterligt förkrympta, små, skilda
från hvarandra samt ej flere än fyra i öfverkäken och
tre eller fyra i underkäken. Vidare är han betydligt
mindre och svagare t. o. m. än den minsta hyen-arten,
den strimmiga hyenan, med hvilken han eljest
har ganska stor yttre likhet: han är försedd med en
lång ryggman, och å kroppens sidor finnas mörkare
tvärstrimmor. Dock äro framfötterna försedda med fem
tår (de egentliga hyenorna hafva endast fyra tår);
nosen är



spetsigare och öronen längre. Jordvargen, som är ganska
sällsynt, lefver i södra Afrika. Han är ett nattligt
djur, som om dagarna lefver i jordhålor, hvilka
likna räfvens, men äro vidsträcktare än dennes.
L–e.

Zibetkatterna, Viverrinae, zool., en grupp, som
tillhör familjen Viverridae (skunkdjuren,
se d. o.) inom rofdjurens ordning och däggdjurens
klass. De utmärka sig genom de skarpt böjda klorna,
hvilka kunna mer eller mindre fullständigt dragas
tillbaka. Flertalet är försedt med egendomliga
analkörtlar, hvilka afsöndra ett starkt luktande
ämne, zibet (se Zibetolja). Mellankindtänderna
äro tre i öfver- och fyra i underkäken; af knöliga
kindtänder finnas i öfverkäken vanligen två, sällan
en, och en i underkäken. Kroppen är långdragen
och hoptryckt, hufvudet spetsigt och benen korta,
med fem tår å hvarje fot. Flertalet finnes i Afrika,
andra i södra Asien. De äro lifliga och vilda rofdjur,
hvilkas föda företrädesvis utgöres af smärre däggdjur
och foglar. De största arterna tillhöra slägtet
Viverra, zibetkattslägtet, hvilket skiljer sig från
de öfriga genom sin jämförelsevis korta kroppsform
och längre ben. Klorna äro föga retraktila. Förutom
den större, i Afrika lefvande V. civetta (se
Civetten), som flerestädes. t. ex. i Abessinien, hålles i
tamt tillstånd, samt den i Kina, Bengalen och å den
indiska arkipelagens öar vanliga V. zibetha märkes
rassen, V. malaccensis, hvilken bebor samma trakter
som den sistnämnde och utmärker sig genom sin smärta
kroppsbyggnad och frånvaron af man, som kännetecknar
de båda förra. Ett annat hithörande slägte, Fossa,
bebor Madagaskar. Om det likaledes hithörande slägtet
Genetta se Genetterna. L–e.

Zibetkattslägtet. Se Zibetkatterna.

Zibetolja, zibetfett, zibet (zibethum),
farmak., ett slags gulaktigt, småningom
brunaktigt fett, som erhålles från tvänne arter
af zibetkattslägtet, Viverra, näml. V. zibetha och
V. civetta (se Zibetkatterna). Hos båda könen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>