Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åderlåtning, en operation, som består deri att en ytligt löpande blodåder (ven) öppnas och en större eller mindre mängd blod aftappas från organismen - Ådermöten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man antager visserligen, att blodet under vissa
förhållanden kan innehålla skadliga ämnen, införda
i organismen eller bildade inom densamma vid
sjukdomsprocesser i väfnaderna, men det ingrepp,
hvarigenom man söker befria organismen från de
ifrågavarande ämnena, är numera ej en blodaftappning,
utan man söker öka verksamheten hos de organ,
som ur blodet aflägsna skadliga ämnen. Samtidigt
söker man minska tillförseln af de ifrågavarande
skadliga ämnena och stimulera de organ, af hvilka
hjertverksamheten och andningen — de för lifvets
bestånd vigtigaste funktionerna — äro beroende. En
större bloduttömning nedsätter, försvagar organismen
och tilltäpper ej källan till de skadliga ämnena. —
Åderlåtningen utfördes vanligen å den ven, som går
öfver armvecket. En binda lades om öfverarmen, hvarvid
nämnda ven ansvällde, och med en lansett eller med
ett särskildt instrument (»snäppare», »åderjern»),
en liten, hvass klinga, förd af en fjäder, gjordes
ett litet snitt i ven väggen. J. E. J–n.
Ådermöten, äldre benämning på de besigtningar,
som vår och höst anställas med rusthållshästarna
för att utröna om de vårdats väl. Dessa möten
kallades Besigtnings- eller åderlåtningsmöten
(»ådermöten») till följd deraf att vid desamma skulle,
enl. äldre tjenstgöringsreglementen för armén,
sqvadronshofslagaren verkställa åderlåtning å de
hästar, »som sådant behöfde». Förrättningen kallas
numera hästbesigtningsmöte.
Ådersnäppare. Se Åderlåtning.
Ådror. 1. Anat. Se Arter och Vener samt Anevrysm,
Blodkärl, Blodomlopp, Blodådror, Puls. — 2. Geol.,
de vanligen helt tunna, ofta förgrenade och stundom
buktande utfyllningar af qvarts, kalkspat eller andra
mineral, som här och der förekomma inom olika slags
bergartsmassor och skilja sig från dessa genom olika
färg, hårdhet och sammansättning. Ådrorna kunna hafva
bildats dels på eruptiv väg, dels genom afsättning
af mineralämnen ur lösningar, som genomsipprat eller
fyllt förutvarande sprickor och remnor i en fast
bergmassa. Jfr Gång och Sekretion. E. E.
Ådö, gods i Lossa socken, Bro härad, Upsala län,
ligger på en ö i Mälaren, omfattar 23 1/4 mtl samt
var 1890 taxeradt till 404,300 kr. Boningshuset
är ett stort tvåvånings stenhus. Bland mera
bemärkta personer, som egt Ådö, må nämnas
kanslipresidenten grefve Arvid Horn, som
köpte det 1712. Hans måg, grefve A. Löwen,
sålde det 1749 till kommerserådet M. Lagerström,
hvarefter det gått genom många händer. Nuv. egare
är (sedan 1873) brukspatron P. G. Tamm.
B. S.
Åen Sire. Se Siredalen.
Åfjord. Se Aafjord.
Ågesön, Svend. Se Aagesön.
Ågren, Sven Peter, pedagog, prest, född å Bruatorp,
Söderåkra socken, Småland, d. 14 Febr. 1787, blef
1803 student i Lund och promoverades 1808 till filos.
magister. Efter att sedan 1811 hafva tjenstgjort som
adjunkt vid krigsakademien på Karlberg, utnämndes
han 1821 till lektor derstädes, erhöll 1823
professors n. h. o. v. och blef 1845 kyrkoherde i Tillinge
och Svinnegarns församlingar af ärkestiftet. Död d. 28
Febr. 1860. Såsom medlem af 1825 års s. k. stora
uppfostringskomité (se d. o.) tillhörde Å. den
reformvänliga majoriteten. Att han i fråga om reformer
var ej allenast en teoriens man, visa det steg han
tog att införa vexelundervisningen på Karlberg
(1820) och hans af den bekante geografen Ritter
ampelt rekommenderade metod för inlärande af fysisk
geografi, framställd uti Fysisk jordbeskrifning
(1830; öfvers. på tyska 1832) och Geografisk
konstruktionsbeskrifning (1850).
Ågrip. Se Ágrip.
Ågård (enl. danskt skrifsätt Aagaard), Karl
Frederik, dansk målare, född i Odense d. 20 Jan. 1833,
genomgick konstakademien i Köpenhamn och egnade sig
åt dekorationsmålning, hvari han utfört betydande
arbeten (bl. a. ridån till k. teatern i Köpenhamn,
tills. med O. Bache). Men samtidigt utbildade han
sig till landskapsmålare under P. C. Skovgaards
ledning. Han vann 1857 Neuhausenska premiet och
1865 Södringska premiet. 1869–70 vistades han
utomlands (bl. a. i Italien) med akademiens
reseunderstöd och invaldes 1874 i akademiens
plenarförsamling. Med sitt återgifvande af dansk
natur, än yppiga skogar, än vidsträckta fält, har
han förvärfvat sig ett ansedt konstnärsnamn. Han
är representerad i den kungl. tafvelsamlingen med
flere värdefulla arbeten. Hans broder Johan Peter
Å., f. 1818, d. 1879, var en framstående xylograf.
Ph. W.
Åhlander, Tekla Ottilia, skådespelerska, född i
Norrköping d. 3 Juni 1855, ingick vid de k. teatrarnas
elevskola 1874, öfverflyttades till aktrisstaten
1877 och har fortfarit att tillhöra Dramatiska
teatern, äfven sedan densamma (1888) öfvertogs af en
association. Hon har efterträdt fru Betty Almlöf
i dennas komiska rollfack, framställandet af äldre
fruntimmer, hälst sådana med ampert skaplynne, och
åstadkommit ett helt galleri af präktigt realistiska,
natursanna typer, drastiska i färgläggningen, der
rollen så kräft, men ej karrikaturmässiga. Äfven i
återgifvandet af älskvärda gamla fruntimmer har hon
haft betydliga framgångar. Bland fröken Å:s roller
må nämnas Madam Rask i »Ensam», pigan Ane i »Geografi
och kärlek», Fru Bonivard (f. d. dansösen) i »Duvals
skilsmässa», Fröken Skate i »Kärlekens komedi»,
Fru Heinecke i »Ära», mormodern i »Familjelycka»
och Gamla Lotta i »Lilla professorskan».
Åhlström, Olof, tonsättare, född d. 14 Aug. 1756 i
Vårdinge socken, Södermanland, der föräldrarna voro
bondfolk och endast socknens organist kunde meddela
någon musikalisk undervisning. Sedan han inhemtat
hvad denne kunde lära honom, vandrade han vid 16 års
ålder med några brödkakor på ryggen till Stockholm,
der han genast antogs till elev vid Musikaliska
akademien och äfven fick enskild undervisning af dess
inspektor, Zellbell, samt hufvudsakligen gjorde sig
förtrogen med Glucks och Haydns mästerverk, hvaremot
Mozart då svårligen kunnat vara honom bekant, såsom Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
