Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorg öfver synden och längtan efter frälsning ifrån den. Man
kan derför definiera det lutherska begreppet ånger sålunda:
en med afsky för synden och längtan efter frälsning ifrån
synden förenad sorg öfver synden. De bibelställen, som
företrädesvis åberopas för denna uppfattning af begreppet
ånger, äro Ps. 51: 5, 6, och 2 Kor. 7:10.
J. P.
Angerboda. Se Angerboda.
Ångermanelfven, norra Sveriges förnämsta vattendrag, aflopp
för vattensamlingarna i en stor mängd af de paralleldalar,
som upptaga Ångermanland samt norra delen af Jämtland och
södra delen af Lappland. Den bildas af tre stora, på fjällen
upprinnande källfloder, af hvilka den nordligaste är den
egentliga Ångermanelfven, den mellersta kallas Fjällsjöelfven
och den sydligaste Faxelfven. Den norra källarmen, den
egentliga Å., hvilken till följd af sin längd anses vara
hufvudfloden, ehuru den under sitt lopp är känd under olika
namn, upprinner vid gränsen mot Norge ur Volmajaur och flyter
mot s. ö. under namnet Vojmån genom åtskilliga fjällsjöar, af
hvilka den nedersta och största, Vojmsjön, har 60 km. längd,
böjer derefter åt s. och v. samt förenar sig efter 180 km.
lopp vid Vilhelmina kyrka i Volgsjön med en sydlig källflod,
Storån, hvilken, kommande från fjällen, under sitt 120 km.
långa lopp, genomflutit de stora Kult- och Malgomajsjöarna.
Långt upp i dessa källfloders ådalar träffas bebyggda orter.
Från Volgsjön flyter elfven, med namn efter de trakter den
passerar, genom skogslandet, först i sydöstlig riktning till
Åsele kyrka (309 m. öfver hafvet), derefter åt s., v. och å
nyo s., under ständiga forsar och fall genom Junsele och
Lidens socknar, i hvilken sistnämnda den, efter 330 km. lopp,
förenar sig med den andra källflöden, Fjällsjöelfven. Denna
har sin upprinnelse bland de ogästvänliga fjällen i
nordligaste Jämtland och bildas äfvenledes af två källarmar,
Saxelfven, som kommer från Blåsjö fjäll och på en lång
sträcka bildar gräns mellan Lappland och Jämtland och efter
100 km. lopp utfaller i den långa och smala Tåsjön, hvilken
jämväl upptager den sydliga källarmen, Jougdelfven (75 km.).
Sedan elfven lemnat den för sin rika växtlighet berömda
Tåsjödalen, upptager den från s. v. afloppet för den stora
Flåsjön i Jämtland samt något längre ned, i Bodumsjön, den
från n. kommande Råströmselfven (100 km.), aflopp för en
mängd sjöar och bäckar på Byrg- och Blajkfjällens södra
sluttningar, samt skyndar vidare genom Fjällsjö och Ramsele
socknar, der från v. upptages en förgrening från Faxelfven,
Vengelelfven (se nedan), och förenar sig i Lidens socken
efter 250 km. lopp med den norra elfgrenen, hvarefter floden
under benämningen Norra Ådalselfven fortsätter 33 km. genom
Resele och Eds socknar, tills den vid Österås i Sollefteå
socken nedanför Edsforsen förenar sig med den tredje och
sydligaste källflöden, Faxelfven. Den sistnämnda upprinner i
Jämtlands nordligaste spets, på sluttningen af Jadnems klump,
söker sig fram mellan fjällen genom åtskilliga sjöar till
Qvarnbergsvattnet (326 m. öfver hafvet), som i öfrigt har
tillflöden från Norge och utgör den öfversta af en
sammanhängande rad af sjöar, Håkafotfjärden, Fogelsjön,
Torsfjärden, Svaningen, Ströms vattudal, Russfjärden,
Fångsjön och Sporrsjön m. fl., hvilka med en längd af omkr.
160 km. sträcka sig genom en särdeles vacker trakt i
nordöstra delen af Jämtland in öfver Ångermanlands gräns och,
med undantag af några större forsar, i hela sin längd är
segelbar. Inkommen i Ångermanland delar elfven sig i närheten
af Täxans gästgifvaregård i två grenar, af hvilka den ena
under namnet Vengelelfven går österut med jämförelsevis
lugnt vatten genom Fjällsjö och Ramsele socknar, tills den
efter 35 km. färd, ofvanför byn Nordantjäl infaller i
Fjällsjöelfven, hvaremot den andra grenen, med omvexlande
smärre forsar och lugnvatten, fortsätter i sydöstlig riktning
genom Ramsele, Edsele och Hellgums socknar. Inkommen i
Långsele socken, vänder elfven åt n. ö. och skyndar med
hastigare lopp och strida forsar genom denna och Eds socknar
till sin förening med Norra Ådalselfven. Faxelfvens längd är
340 km. — Snart passera de nu i samma strömfåra förenade
flodgrenarna sin sista fors, vid Sollefteå, hvarefter
floden ända till utloppet är segelbar, dock under öfre
loppet, till Nyland, endast för mindre djupgående fartyg,
ehuru djupet flerestädes är 7 m. och bredden 300–500 m.
Nedanför Nyland, der elfven utvidgar sig i många fjärdar samt
oftast har en bredd af 3–5 km. med betydligt djup, antager
elfven karakteren af en hafsvik och är segelbar för de
största fartyg. Der pågår också en mycket stark sjöfart. De
från det öfre landet nedkomna timmerflottarna, försågas och
utskeppas vid omkr. 40 lastageplatser, hvilka med sina
staplar af trävaror och bullrande ångsågar visserligen
bidraga att göra taflan liflig, men tillika störande inverka
på den romantik, som den storslagna naturen i rikt mått
spridt öfver denna trakt. Också anses ådalen ofvanför Nyland,
förbi Ed och uppåt Resele och Liden, i afseende på naturens
skönhet ega företräde och har af resande jämförts med de
vackraste trakterna vid Rhen och Neckar. Ofvanför de branta
elfstränderna med deras 15–20 m. höga sandåsar, som af vattnet
utskurits till s. k. nipor (se Nipa), utbreda sig grönskande,
delvis odlade och väl bebyggda dalslätter, som terrassformigt
mellan rader af kullar höja sig mot de omgifvande, oftast
skogklädda bergen, hvilkas aflägsna, blånande toppar insvepas
i molnslöjor, under det den mörka grönskan på deras
sluttningar brytes af spridda fäbodar. Ungefär halfvägs
mellan Nyland och hafvet delar sig elfven i två breda grenar,
af hvilka den norra, som utgrenar sig till den vackra
Norafjärden, går n. om Åbordsö och Hemsö till hafvet samt
den södra, med förgreningen Älandsfjärden, uppnår samma mål
mellan Hemsö och Lungö på ena sidan samt fastlandet och
Hernön (med Hernösand) på den andra. I hela den nedre delen
af Å., ända upp till de branta forsarna i Liden, en sträcka
af omkr. 120 km., idkas ett gifvande laxfiske. Elfvens hela längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
