Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om Vestanå i Viksjö socken finnes en
kopparkisfyndighet, och på Ulföarna och Trysundaön
har brutits en egendomlig jernmalm, hvilken
uppträder som lagerformade partier i diabas. På
grund af malmens fattigdom samt höga halt af titan
och fosfor har brytningen nu öfvergifvits. På Hernön
m. fl. ställen förekommer grafit, hvars brytning ej
visat sig lönande. Större betydelse än grufdriften
skulle stenindustrien kunna erhålla, om de stora
tillgångarna af grå granit (vid Örnsköldsvik),
röd granit, gabbro och diabas blefve på ett
planmässigt sätt tillgodogjorda. — I de vidsträckta,
skogbeväxta områdena emellan de djupa dalgångar,
af hvilka landskapet genomskäres, är morängrus
den förherskande jordarten, och detta är endast
undantagsvis uppodladt. I floddalarna och det lägre
kustlandet förekomma skiktade aflagringar, sand och
lera med stor utbredning, och dessa jordarter bilda
här ofta en fruktbar jordmån. Af särskildt intresse
äro i synnerhet de af mycket fin sand med underordnade
lager af lera bestående s. k. elf-aflagringarna, som
kunna nå en mäktighet af ända till 50 à 60 m., och
i hvilka de för detta landskap så karakteristiska
niporna samt en mängd terrasser äro utskurna. Märken,
som bevisa landets höjning, i form af väl utbildade
strandvallar, finnas icke blott i närheten af de
nuvarande stränderna, utan hafva iakttagits på
stor höjd ö. h., ända upp till mer än 250 meter.
Hj. L.
Landskapet är deladt mellan två län, näml. med
18,042 qvkm. på Vesternorrlands län och 2,705
qvkm. på Vesterbottens län (sistnämnda del,
Nordmalings och Bjurholms socknar, är dock, med
högst få undantag, hvarken med afseende på natur
eller med hänsyn till folkspråk en del af Å., utan
af landskapet Vesterbotten). Vid 1892 års slut var
folkmängden 136,920 pers., hvaraf 124,788 tillhörde
Vesternorrlands och 12,132 Vesterbottens län, och
har landskapets folkmängd fördubblats på knappt 50
år. Den bofasta befolkningen är redbar, upplyst och
vaken samt händig, men väl mycket undfallande för
frestelsen att med de betydliga penningsummor, som
skogshandteringen inbringar, föra ett mera luxuöst
lefnadssätt, än som skäligen anstår en allmoge. Gamla
seder och bruk hafva försvunnit; någon särskild drägt
har icke funnits. Att Å. är en gammal bygd, vittna
de många gamla begrafningsplatserna i kustlandet
och vid Ångermanelfven, der ättehögar från den
yngre jernåldern gå ända upp till Resele socken,
inemot 100 km. från halsbandet. Nära 20 km. längre
upp efter elfven, i Lidens socken, träffas en större
samling af hällristningar. Landskapets namn
(Gammalsv. Angermannaland) härledes af Gammalsv. anger,
Isl. angr, fjord, hafsvik (samma ord träffas
i Enånger, Njutånger, Hardanger o. s. v.), och
tillades urspr. endast Ångermanelfvens nedersta
del; den gamla benämningen ångermän på innebyggarna
förekommer ännu i norrländska dialekter. Landskapets
vapen är i blått fält 3 horisontala silfverlaxar,
den öfversta och den understa vända åt höger,
den mellersta åt venster (i herald. mening). K. S.
Å:s folkmål höra till den norrländska gruppen och
hafva således förmjukning af k och g äfven inuti
orden, t. ex. styttjä, stycke, fissjä, fiska,
skojjen, skogen, väddjen, väggen, länja, länge;
vidare tungspets-r och tjockt l med åtföljande
supradentala ljud. Skillnaden mellan ord med kort
och lång stamstafvelse visar sig ännu i form och
ändelser: täla, tala, mot tjöpä, köpa, stäka,
stake, mot nakkä, nacke, stugen, stugan, mot
groa, grodan. I första konjugationens verb hafva
ändelserna -de och -t bortfallit, t. ex. kastä, kasta,
kastade, kastat; t har fallit bort i sup. af starka
verb, t. ex. skreke, skrikit, n i best. sing. af
fem. (med vissa undantag) och best. pl. af neutra,
t. ex. tjäringa, käringen, skåpa, skåpen. Presens
af starka verb saknar ändelse, t. ex. sett,
sitter. Artiklarna nyttjas som eljest i Norrland,
t. ex. en helen hop, a Grann-ros (konamn). I både
in- och utljud har kort d bortfallit, t. ex. tjear,
tjäder, blo, blod. Af angränsande mål likna de
ångermanlän dska mest Vesterbottens; de hafva liksom
dessa tjockt n efter lång vokal och i några andra
fall, t. ex. ån, elfven, läkan, lakan, höns, höns,
vidare tonlöst r och l (äfven tjockt) framför k, p,
tj, t. ex. mährk, mark, sehltje, silke, vohlp, valp;
ofta a för öppet o, t. ex. tahrpar, torpare, komp. på
-ne (vakkrene, vackrare) samt best. plur. mask. delvis
på -a (lappa, lapparna) och fem. på -en (jänten,
flickorna). Till skilnad hafva de ä eller e qvar
i ändelser, å för äldre långt a, kontraktion af
diftongerna och förlust af dativen. Inom sjelfva
provinsen har man att skilja mellan sydliga och
nordliga mål; såsom egendomligt för de senare må
anföras gv for äldre hv (gvilä, hvila), dj för g,
gj (djalä, gärda), tjv för tv (tjväga, tvaga),
sjl för sl, (sjlite, slita, i södra Ångermanland
hlite) och åtminstone i Anundsjö sjv för sv (sjvyn,
svin). Se »Allmogemålet i Norra Ångermanland» af
K. Sidenbladh (1867; jfr anm. och rätt. dertill af
J. Nordlander i Sv. landsm. II), »Ångermanländska
bidrag till de svenska allmogemålens ljudlära»
af C. J. Blomberg (1877) samt några språkprof i
Sv. landsm. V, 2 (n:r 14, 25, 32). K. H. W–man.
Ångermanlands nordvestra kontrakt, i Hernösands
stift, omfattar de 7 pastoraten Nätra, Sidensjö,
Skorped, Anundsjö, Själevad (till hvilket
Örnsköldsviksstad hör), Mo, Björna. Areal 5,414 qvkm. 27,977
innev. (1892).
Ångermanlands nordöstra kontrakt, i Hernösands
stift, omfattar de 5 pastoraten Arnäs, Gideå
med Trehörningsjö, Grundsunda, Nordmaling,
Bjurholm. Areal 4,102 qvkm. 25,691 innev. (1892).
Ångermanlands södra kontrakt, i Hernösands stift,
omfattar de 4 pastoraten Hernösands stad, Säbrå,
Stigsjö med Viksjö, Häggdånger. Areal 83,365
har. 15,616 innev. (1892).
Ångermanlands vestra kontrakt, i Hernösands stift,
omfattar de 9 pastoraten Boteå (med Gålsjö bruk)
och Styrnäs, Öfver-Lännäs samt Sånga; Sollefteå
och Multrå samt Ed; Långsele och Graninge; Resele;
Ådals-Liden; Junsele; Ramsele och Edsele; Helgum;
Bodum och Fjällsjö samt Tåsjö (jfr d. o.). Areal
8,435 qvkm 36,359 innev. (1892).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
