Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ängel (Lat. angelus, Grek. angelos, »utskickad», »sändebud»), den bibliska benämningen på hvarje skapadt högre andeväsende i allmänhet - Ängel (Lat. Angelus), tillnamn, smo bars under 1200-talets senare hälft af medlemmar utaf en af Sveriges förnämsta slägter, nära befryndad med Folkunga-ätten - Ängelhajslägtet (hafsängelslägtet), Squatina, zool., tillhör hajarnas familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527 Ängel-Ängelhajslägtet. 528- Gamla och Nya test, Guds tron, lofsjungande Gud. Denna uppgift synas de på ett ställe (Es. 6) omtalade ser af erna (se d. o.) mer uteslutande hafva, liksom ock meningen synes vara, att kerub er n a (se d. o.) vistas i Guds omedelbara närhet, omgifvande honom såsom uppvaktande och tjenande andar. På två ställen (l Tess. 4: 16; Jud. 9) talas om of ver änglar 1. ärkeänglar (Grek. archdngeloi, Lat. archangeli), och på sistanförda ställe kallas den ofvannämnde Mikael så, hvarför jämväl den i Dan. 8:16; 9: 21 och Luk. 1: 26 omtalade Gabriel samt den i Tobias' bok uppträdande Eafael af den traditionella bibeltolkningen räknades till öfver-änglarna. Kabbinerna tillade dessutom flere andra, t. ex. Uriel, hvilken jämväl af den österländska kyrkan räknas till ärkeänglarna. - En särskild ställning synes den mest i Moseböckerna och i Sakarjas bok förekommande Herrens (d. v. s. Jahvehs 1. Jehovahs) ängel 1. Herrens ansigtes ängel intaga; möjligen är denne densamme som den i Jos. 5: 13 f. omtalade >höfvidsmannen (fursten) öfver Herrens här (änglahär)». De äldre exegeterna ansågo denna ängel vara »den oskapade ängeln», Guds son, som sålunda uppenbarade sig redan i Gamla testamentet. - Om medeltidskyrkans gruppering af änglarna i hierarkier och körer se Änglakörer. Såsom ofvan sades, är bibelns lära om änglarna snarare mera sparsamt och förbehållsamt antydd, än klart och systematiskt utförd. Ehuru de af Gamla testamentets kanoniska skrifter, som tillkommit under eller efter babylonska fångenskapen, i sin änglalära synas påverkade af särskildt den persiska mytologien, utmärka de sig dock för en viss helig nykterhet, vida skild från de hedniska fantasterierna, hvilka deremot den senare judendomen del ris tillegnade sig. I den kristna konsten hafva änglarna vingar på grund af Es. 6 och Uppenb. 14: 6, der de framställas flygande (se vidare Änglakörer). Redan i 2:dra årh., då läran om »skyddsänglar» (se ofvan) blifvit utpräglad, blefvo änglarna föremål för ett slags kult. I synnerhet var detta fallet med ärkeängeln Mikael, till hvilkens ära kyrkor sedermera byggdes och Mikaelisdagen stiftades. Dock blefvo änglarna aldrig föremål för samma ifriga dyrkan som helgonen; medeltidskyrkans »skyddspatroner» trängde skyddsänglarna i skuggan. Besluten på det s. k. 7:de ekumeniska mötet, i Nicaea 787, och på det stora tri-dentinska mötet 1545-63 att helgonen visserligen få anropas (invocari) och äras, men icke tillbedjas(fld0r«n) kunna väl anses gällande äfven om änglarna. - I de polyteistiska religionerna hafva bibelns änglar sin motsvarighet i de många öfver- och undergudarna, underjordens såväl som himmelens, och i somliga religioner derjämte i andar af olika slag. - Slutligen må nämnas, att i Uppenbarelsebokens 2 och 3 kap. omtalas huru Johannes får uppmaning att skrifva sändebref till »änglarna» för församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tya-tira, Sardes, Filadelfia och Laodicea. Den vanliga uppfattningen är, att med »änglar» der menas församlingsföreståndarna, och efter den apokalyptiska förebilden kalla derför irvingianerna (den »katolsk-apostoliska församlingen»)' sina församlingsföreståndare för »änglar», j. P. Ängel (Lat. Ängelns), tillnamn, som bars under 1200-talets senare halft af medlemmar utaf" en af Sveriges förnämsta slägter, nära befryndad med Folkunga-ätten. Som sköldemärke förde densamma en ängel (ärkeängeln Mikael)» På grund af denna omständighet och af namnetr hafva äldre genealoger satt den i samband med den grekiska kejsareätten Angelos. De i behåll varande urkunderna lemna dock intet stöd för en dylik slägtledning. Slägtens äldste kände medlem är riddaren herr Johan Ängel, hvars barn år 1250 i drottning Katarinas testamente erhöllo en gård Lundby. Dess främste man är dock dennes son* Folke (Lat. Fulco}, hvilken var Upsalas förste ärkedjekne och såsom sådan af påfven år 1263-utverkade tillstånd till arkesätots förflyttande från (gamla) Upsala till Aros, det nuv. Upsala. Ar 1267 valdes han till ärkebiskop och bedref med kraft uppbyggandet af den nya domkyrkan, så att konung Erik den heliges skrin redan år 1273 kunde ditflyttas. På allt sätt främjade-han sitt stifts intressen. Så lade han till de förutvarande 4 kanonikaten 8 nya och gaf till ett af dem en stor del af sina arfvegods. Om, hans deltagande i tidens politiska strider är ej> mycket kändt. Såsom ärkebiskop krönte han. konung Magnus Ladulås år 1276 och var s. å. en af hans underhandlare på fredsmötet vid Göta elf. Han afled år 1277 och är begrafven i Upsala domkyrka. Af slägtens öfriga medlemmar må nämnas Folkes bröder: Bengt,, som efterträdde honom såsom ärkedjekne i Upsala, riddaren Karl Johansson, i norska urkunder kallad Kvesa, som deltog 1253 i mötetf vid Gulbergs ed, och riddaren Magnus Jo* h an ss o n, konung Magnus' råd, hvilken deltog, i utfärdandet af Alsnö och Skeninge stadgar och grundlade Helgeandshuset i Upsala. Han. bodde på Frödavi i Balingsta socken och afled år 1294. Han var den siste manlige ättlingen, af denna slägt, men namnet och vapnet upptogos af hans systerson och ar f vi n ge riddaren-Johan Ängel (Erlandsson) af slägten Två vingar, som dock barnlös afled år 1314. Likasom, öfriga medlemmar af denna slägt ådagalade han. stor gifmildhet mot kyrkor och kloster. Till slägten Ängel hafva äldre genealoger fört äfven Uplandslagmannen Birger Peterssons-(Två vingar) förste svärfader, tyske ordensriddaren Johan Elefssori, och hans syskon, af hvilka här må nämnas Ingrid Elefsdotter (cL 1282), som grundlade Skeninge nunnekloster och i en senare tid räknades bland helgonen, ehuru hon ej erhöll kanonisation. Med varm vänskap var hon förbunden med den bekante predikaremunken Petrus deDacia. (Om henne se vidare Ingrid, helgon). K. H. K. Ängelhajslägtet (h a f säng el s l äg t e t), Squa-tina, zool., tillhör hajarnas familj (Selachoidei 1. Squalidce) och utmärker sig genom det runda hufvudet, som bär munöppningen i nosspetsen, de breda bröstfenorna, den plattade kroppen o. s. v. Vanliga ängelhajen, S. angelusl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
