- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
527-528

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängel (Lat. angelus, Grek. angelos, »utskickad», »sändebud»), den bibliska benämningen på hvarje skapadt högre andeväsende i allmänhet - Ängel (Lat. Angelus), tillnamn, smo bars under 1200-talets senare hälft af medlemmar utaf en af Sveriges förnämsta slägter, nära befryndad med Folkunga-ätten - Ängelhajslägtet (hafsängelslägtet), Squatina, zool., tillhör hajarnas familj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gamla och Nya test, Guds tron, lofsjungande
Gud. Denna uppgift synas de på ett ställe (Es. 6)
omtalade seraferna (se d. o.) mer uteslutande
hafva, liksom ock meningen synes vara, att
keruberna (se d. o.) vistas i Guds omedelbara närhet,
omgifvande honom såsom uppvaktande och tjenande
andar. På två ställen (1 Tess. 4: 16; Jud. 9) talas
om öfveränglar l. ärkeänglar (Grek. archdngeloi,
Lat. archangeli), och på sistanförda ställe
kallas den ofvannämnde Mikael så, hvarför jämväl
den i Dan. 8: 16; 9: 21 och Luk. 1: 26 omtalade
Gabriel samt den i Tobias’ bok uppträdande Rafael
af den traditionella bibeltolkningen räknades
till öfveränglarna. Rabbinerna tillade dessutom
flere andra, t. ex. Uriel, hvilken jämväl af den
österländska kyrkan räknas till ärkeänglarna. — En
särskild ställning synes den mest i Moseböckerna och
i Sakarjas bok förekommande Herrens (d. v. s. Jahvehs
l. Jehovahs) ängel l. Herrens ansigtes ängel intaga;
möjligen är denne densamme som den i Jos. 5: 13
f. omtalade »höfvidsmannen (fursten) öfver Herrens här
(änglahär)». De äldre exegeterna ansågo denna ängel
vara »den oskapade ängeln», Guds son, som sålunda
uppenbarade sig redan i Gamla testamentet. — Om
medeltidskyrkans gruppering af änglarna i hierarkier
och körer se Änglakörer.

Såsom ofvan sades, är bibelns lära om änglarna
snarare mera sparsamt och förbehållsamt antydd,
än klart och systematiskt utförd. Ehuru de af Gamla
testamentets kanoniska skrifter, som tillkommit under
eller efter babylonska fångenskapen, i sin änglalära
synas påverkade af särskildt den persiska mytologien,
utmärka de sig dock för en viss helig nykterhet,
vida skild från de hedniska fantasterierna, hvilka
deremot den senare judendomen delvis tillegnade
sig. I den kristna konsten hafva änglarna vingar på
grund af Es. 6 och Uppenb. 14: 6, der de framställas
flygande (se vidare Änglakörer). Redan i 2:dra
årh., då läran om »skyddsänglar» (se ofvan)
blifvit utpräglad, blefvo änglarna föremål för
ett slags kult. I synnerhet var detta fallet med
ärkeängeln Mikael, till hvilkens ära kyrkor sedermera
byggdes och Mikaelisdagen stiftades. Dock blefvo
änglarna aldrig föremål för samma ifriga dyrkan
som helgonen; medeltidskyrkans »skyddspatroner»
trängde skyddsänglarna i skuggan. Besluten på det
s. k. 7:de ekumeniska mötet, i Nicaea 787, och på
det stora tridentinska mötet 1545–63 att helgonen
visserligen få anropas (invocari) och äras, men icke
tillbedjas(adorari) kunna väl anses gällande äfven
om änglarna. — I de polyteistiska religionerna hafva
bibelns änglar sin motsvarighet i de många öfver- och
undergudarna, underjordens såväl som himmelens, och i
somliga religioner derjämte i andar af olika slag. —
Slutligen må nämnas, att i Uppenbarelsebokens 2 och 3
kap. omtalas huru Johannes får uppmaning att skrifva
sändebref till »änglarna» för församlingarna i Efesus,
Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och
Laodicea. Den vanliga uppfattningen är, att med
»änglar» der menas församlingsföreståndarna, och
efter den apokalyptiska förebilden kalla derför irvingianerna
(den »katolsk-apostoliska församlingen») sina
församlingsföreståndare för »änglar», J. P.

Ängel (Lat. Angelus), tillnamn, som bars under
1200-talets senare hälft af medlemmar utaf en af
Sveriges förnämsta slägter, nära befryndad med
Folkunga-ätten. Som sköldemärke förde densamma
en ängel (ärkeängeln Mikael). På grund af denna
omständighet och af namnet hafva äldre genealoger
satt den i samband med den grekiska kejsareätten
Angelos. De i behåll varande urkunderna lemna dock
intet stöd för en dylik slägtledning.

Slägtens äldste kände medlem är riddaren herr Johan
Ängel,
hvars barn år 1250 i drottning Katarinas
testamente erhöllo en gård Lundby. Dess främste man
är dock dennes son Folke (Lat. Fulco), hvilken var
Upsalas förste ärkedjekne och såsom sådan af påfven år
1263 utverkade tillstånd till arkesätets förflyttande
från (gamla) Upsala till Aros, det nuv. Upsala. År
1267 valdes han till ärkebiskop och bedref med kraft
uppbyggandet af den nya domkyrkan, så att konung Erik
den heliges skrin redan år 1273 kunde ditflyttas. På
allt sätt främjade han sitt stifts intressen. Så lade
han till de förutvarande 4 kanonikaten 8 nya och gaf
till ett af dem en stor del af sina arfvegods. Om
hans deltagande i tidens politiska strider är ej
mycket kändt. Såsom ärkebiskop krönte han konung
Magnus Ladulås år 1276 och var s. å. en af hans
underhandlare på fredsmötet vid Göta elf. Han afled år
1277 och är begrafven i Upsala domkyrka. Af slägtens
öfriga medlemmar må nämnas Folkes bröder: Bengt, som
efterträdde honom såsom ärkedjekne i Upsala, riddaren
Karl Johansson, i norska urkunder kallad Kvesa, som
deltog 1253 i mötet vid Gulbergs ed, och riddaren
Magnus Johansson, konung Magnus’ råd, hvilken
deltog, i utfärdandet af Alsnö och Skeninge stadgar
och grundlade Helgeandshuset i Upsala. Han bodde
på Frödavi i Balingsta socken och afled år 1294. Han
var den siste manlige ättlingen, af denna slägt, men
namnet och vapnet upptogos af hans systerson och
arfvinge riddaren Johan Ängel (Erlandsson) af slägten
Två vingar, som dock barnlös afled år 1314. Likasom,
öfriga medlemmar af denna slägt ådagalade han stor
gifmildhet mot kyrkor och kloster.

Till slägten Ängel hafva äldre genealoger fört
äfven Uplandslagmannen Birger Peterssons (Två
vingar) förste svärfader, tyske ordensriddaren
Johan Elefsson, och hans syskon, af hvilka
här må nämnas Ingrid Elefsdotter (d. 1282),
som grundlade Skeninge nunnekloster och i en
senare tid räknades bland helgonen, ehuru hon
ej erhöll kanonisation. Med varm vänskap var hon
förbunden med den bekante predikaremunken Petrus
de Dacia. (Om henne se vidare Ingrid, helgon).
K. H. K.

Ängelhajslägtet (hafsängelslägtet),
Squatina, zool., tillhör hajarnas familj (Selachoidei
l. Squalidae) och utmärker sig genom det runda
hufvudet, som bär munöppningen i nosspetsen, de breda
bröstfenorna, den plattade kroppen o. s. v. Vanliga
ängelhajen,
S. angelus l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:24:57 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free