Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öresund (Isl. Eyrarsund; jfr Ör), hafsarm, som mellan Skåne och Själland förenar Östersjön med Kattegatt - Öresundsbåt, skeppsb., en vanligtvis odäckad segelbåt - Öresundstullen l. sundstullen kallades den transitotull, som danska konungar upptogo af fartyg, hvilka i Öresund passerade en linie mellan Helsingör och Helsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg sökte en direkt förbindelse med vestra
Europa. Redan förut hade dock Danmark, som egde
sundets bägge stränder och derför betraktade
Ö. såsom sin enskilda egendom, börjat uppbära tull
af passerande fartyg (se vidare Öresundstullen.) Då
alla fartyg för tullens skull måste anlöpa Helsingör,
drog sig nästan all sjöfart till danska sidan, och
den genomgående trafiken gick genom Drogden. Under de
senare årtiondena har emellertid en betydlig tillväxt
i sjöfarten på svenska sidan låtit sig förmärka,
icke minst till följd af de många nya fyrar och andra
dyrbara anstalter till sjöfartens gagn, som anordnats
för farvattnen mellan Hven och Skånes fastland
samt i Flintrännan. Angående det s. k. »lotskriget»
i Ö. mellan Sverige och Danmark se Flintrännan. Om
sjöslagen i Ö. 1658 se Wrangel (sp. 1416), 1677 och
1710 se Kjöge och 1801 se Nelson. H. A. G.
Öresundsbåt, skeppsb., en vanligtvis odäckad segelbåt,
som förekommer mest i Öresund och straxt n. derom. Den
liknar ganska mycket, till såväl tacklingen som
öfvervattenskroppen, kosterbåten (se d. o.), men
är klenare byggd och har mindre undervattenskropp
än denne, till följd hvaraf han under segling i
sjögång och motvind reder sig mindre bra, men är
deremot lättare att ro. Af dessa båtar synas många
ständigt ute i Sundet, der de till förbipasserande
fartyg sälja färskt bröd, öl m. m. R. N.
Öresundstullen 1. sundstullen kallades den
transitotull, som danska konungar upptogo af fartyg,
hvilka i Öresund passerade en linie mellan Helsingör
och Helsingborg, i senare tid närmare bestämd mellan
Kronborgs flaggbatteri och Helsingborgs nordligaste
del.
Erik af Pommern var, enligt nyare undersökningar,
den förste danske konung, som, antagligen från slutet
af 1425, upptog tull i Helsingör af fartyg, hvilka
seglade genom Sundet. Sundstullen får nämligen
ej förvexlas med en s. k. pundtull af 1361, som
erlades i hansestäderna för att fredliggöra Sundet
för sjöröfvare, ej häller med hamnpenningar, som
af ålder upptagits. Konungens stora penningebehof
tyckes föranledt honom upptaga denna tull, hvartill
han ansåg sig ega rätt på grund af en förment
öfverhöghet öfver landets haf och strömmar. Från
konung Hans’ tid upptogs ock af samma skäl tull i
Nyborg och Fredericia af fartyg, som seglade genom
Belten. Nästan lika långt tillbaka som sundstullen
gå försöken att få den afskaffad. Redan 1436
lyckades detta för Hamburg, Lybeck, Lüneburg och
Wismar, något senare för Stralsund, Greifswald och
Rostock. Följaktligen kom sundstullen att blifva af
ringa betydelse, så länge Lybeck var den ojämförligt
mäktigaste handelsstaten vid Östersjön. Annorlunda
blef det efter den s. k. Grefvefejden (se d. o. och
Wullenweber) 1534–36, då Lybecks makt blef
bruten och de ej privilegierade Nederländerna fingo
det största intresset af Östersjöhandeln. Samtidigt
vidtogos äfven förändringar med tullen. Afgiften,
ursprungligen 1 eng. nobel (= 2 1/2 guldgyllen =
10 kr.) för hvarje skepp, hade 1475 höjts till 2,
sedermera till 3 nobler, beroende af
skeppens drägtighet. Dessutom erlades en särskild
afgift, oftast in natura, för salt, vin och koppar,
hvilken alla fartyg med dylik last synas varit
underkastade. Kristian II bestämde 1517, att tullen
skulle erläggas efter lästetal, en gyllen för hvar
tionde läst. Detta innebar en vigtig förändring från
skeppstull till varutull. De följande åren höjdes
tullen. Kejsaren och Nederländerna protesterade,
och långvariga underhandlingar fördes derom. I
den efter Grefvefejdens slut mellan dessa parter
och Danmark 1544 ingångna arftraktaten i Speier
lofvades ömsesidig frihandel mot betalning af
de sedvanliga tullarna. Sundstullen nämndes
ej i fördraget. Nederländerna erkände nämligen
aldrig dess berättigande, men underkastade sig
den faktiskt. Danmark införde nya tullförhöjningar
redan 1549, mot hvilka Nederländerna protesterade,
åberopande, liksom alltid i det följande,
Speierfördraget. Den äldsta kända varutaxan är
af 1558, antagen genom fördraget i Odense år 1560
af Hansestäderna och utgångspunkt för alla senare
förhandlingar mellan dessa makter. Skilnad fanns redan
då mellan privilegierade och oprivilegierade stater,
likaså olika kombinationer af fritt och ofritt skepp,
fri och ofri last samt slutligen bitullar: skrif-
och prickpenningar. Under Nordiska sjuårskriget
(1563–70) förekomma ytterligare höjningar af tullen,
och 1565 och 1566 påbjöds spärrning af Sundet för
att hindra tillförseln till Sverige.
För Sverige var sundstullen under äldre tider af föga
vigt till följd af landets outvecklade handel. Möjligen
egde Sverige tullfrihet från början derigenom att
tullen uppkom under unionstiden, ehuruväl Gustaf
Vasa uttryckligen anhöll om densamma 1535 såsom
ersättning för den hjelp han lemnat i Grefvefejden. Å
andra sidan innehåller fredsfördraget i Stettin 1570,
att Sveriges undersåtar skola hafva rätt att drifva
handel uti Danmark och Norge samt genom Öresund till
Vesterhafvet, »utan hinder och besvär, såsom af ålder
varit brukligt». Johan III klagade både 1577 och 1580
öfver att svenska skepp ej finge tullfritt passera
Sundet. På gränsmötet i Flacksjöbäck 1591 stadgades
uttryckligen, att »undersåtarna å bägge sidor skulle
vara alldeles förskonade från att gifva tull af det
gods, som tillhörde dem sjelfva, hvilket Danmarks
undersåtar antingen föra in i Sverige eller ut af
riket eller ock svenska undersåtar föra in i Danmark
och Norge genom Sundet eller ock ut af riket». Dessa
bestämmelser höllos emellertid af ingendera parten,
och tulltvister voro en af orsakerna till Kalmarkriget
(1611–13). I freden i Knäred (1613) bekräftades
fördragen i Stettin och Flacksjöbäck samt bestämdes,
att tullfriheten skulle inbegripa »underlydande
provinser».
Under 1600-talet blef frågan om hafvens frihet en
debatterad statsrättslig fråga. Hugo Grotius utgaf
1609 sin bok »Mare liberum» och Selden 1636 sin
»Mare clausum», i anledning af Karl I:s anspråk på
herradömet öfver Nordsjön. Den äregirige Kristian
IV ansåg sig hafva full rätt till Östersjön s. om
en linie mellan, Gotland och Ösel, och genom hans
fordran på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
