- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
763-764

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österrikiska tronföljdskriget (successionskriget). Med kejsar Karl VI utslocknade 1740 mansstammen af huset Habsburg - Österrisör, stad i Nedenæs amt, Norge - Öster Silfberg. Se Silfberg 2 - Östersjön, Baltiska hafvet (Fornnord. Eystra-salt, D. Östersöen, T. Ostsee, F. Itämeri; Med. Lat. Mare balticum, R. Baltiskoje more; se Baltia), hafsarm af Atlantiska hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt Parma med Piacenza och Guastalla, som den
spanske infanten Don Filip fick. Äfven Sardinien
bekom ett par mindre områden. Frankrike och England
återlemnade åt hvarandra ömsesidiga eröfringar.
J. Fr. N.

Österrisör, stad i Nedenæs amt, Norge, vackert
belägen på en i Skagerak emellan Söndeledfjord
och Sandnæsfjord utskjutande udde. 3,146
innev. (1891). Liflig skeppsfart. Ö. var en
lastageplats, innan det 1735 fick stadsrättigheter. I
stortinget har det sin egen representant.
E. H.

Öster Silfberg. Se Silfberg 2.

Östersjön, Baltiska hafvet (Fornnord. Eystra-salt,
D. Östersöen, T. Ostsee, F. Itämeri; Med. Lat. Mare
balticum,
R. Baltiskoje more; se Baltia),
hafsarm af Atlantiska hafvet, hvilken från Nordsjöns
förgrening Kattegatt genom sunden Öresund samt
Stora och Lilla Belt tränger djupt in i Europas
fastland, bildande en vidsträckt båge med nordöstlig
hufvudriktning mellan Sverige och Danmark i v.,
Tyskland i s., Finland och Ryssland i ö. Såsom
Ö:s vestligaste punkt kan betraktas det inre af
Flensborgfjorden i Slesvig vid 9° 25’ 30" ö. lgd,
hvarifrån åt ö. utbreder sig först en bassäng
mellan de danska öarna och Holstein och derefter
Mecklenburgska bukten mellan nämnda öar, Holstein,
Mecklenburg och Pommern, hvarefter den egentliga
Ö. vidtager. Bredden är till en början, mellan Skåne i
n. och Pommern med Rügen i s., 70–100 km., men ökas
snart på bägge sidor om Bornholm genom Hanöbukten i
n. och Oderbukten med Stora och Lilla Haff i s. till
180–220 km. Hafvet vidgar sig derefter mot ö. och
n. till en vidsträckt bassäng af omkr. 300 km. bredd
i ö.–v. och 600 km. längd i n.–s., inneslutande
Ö:s största öar, Gotland, Öland, Ösel och Dagö. Till
denna bassäng sluta sig i s. Danzigbukten, Frisches
haff, Kurisches haff
och Rigaviken. Mot n. ö. utgrenar
den sig till Finska viken (F. Suomen lahti), som
med en längd af omkr. 400 km. och omvexlande bredd
(högst 125 km.) sträcker sig till Ö:s östligaste
punkt, Nevas utlopp vid Petersburg, 30° 1 5’ 0"
ö. lgd. Åt n. fortsättes Ö. genom Ålands haf (F.
Ahvenameri), Södra Qvarken, Delet, Skiftet
och många andra fjärdar i åländska skärgården samt
Bottniska viken (F. Pohjan lahti), hvilken senare,
med en längd i n. n. ö.–s. s. v. af omkr. 650 km.,
är delad i två, nästan äggformiga bassänger med
spetsarna mot hvarandra, den sydligare, kallad
Bottenhafvet, med en bredd af högst 230 km.,
den nordligare, kallad Bottenviken, med högst 180
km. bredd. Sundet, som förenar dem bägge, är Norra
Qvarken
. Ö:s nordligaste vik, vid Törefors, ligger
under 65° 54’ 30" n. br.; den sydligaste torde vara
till finnandes vid Wismar i Mecklenburgska bukten
vid 53° 54’ 30" n. br. Afståndet mellan dessa bägge
punkter är alltså jämnt 12 breddgrader, eller 1,333
km. Östersjöns största längd från dess vestligaste
till dess nordligaste strand, följande ungefärliga
midtlinien, är omkr. 1,750 km. Ö:s areal torde ej
vara tillförlitligt uppmätt. Den uppgifves olika,
från 350,000 till 420,000 qvkm.

Djupet är i allmänhet icke stort. Nordligaste delen,
Bottenviken, har merendels ett djup af 50–100
m. Endast på enstaka ställen är den djupare, såsom
s. v. om Malören 110 m. och utanför svenska kusten
s. om Skellefteelfvens mynning 124 m. Stränderna
kring denna vik äro nästan utan undantag jämna och
låga samt i norra delen kransade med vidsträckta
skärgårdar, hvilkas öar till följd af landets
pågående höjning äro stadda i ständig tillväxt. De
största öarna äro på svenska sidan Seskarö, Rånö,
Bergö, Sandö
och Pitholmen, på den finska Karlö. I
Norra Qvarken höjer bottnen sig till 20–25 m.,
och större öar uppträda, såsom Holmön och s. derom på
finska sidan den ansenliga Vasa skärgård, med Björkö,
Långören, Valgrund, Replotön och Bergö. I Bottenhafvet
fortsättes visserligen öbildningen längs stränderna,
men skärgårdskarakteren försvinner. I denna hafsvik
träffas största djupet, 200–294 m., i en sänka
utanför Ångermanelfvens mynning, på ett afstånd af
9–18 km. från svenska kusten. Ej långt s. om denna
fördjupning höjer bottnen sig till ett vidsträckt
flak, som med ett djup af mindre än 100 m. utbreder
sig från svenska kusten öster- och söderut, upptagande
2/3 af Bottenhafvets hela bredd och i södra delen
bildande de vidsträckta Finngrundsbankarna (se
Finngrunden). De större öarna på svenska
sidan äro Ulföarna, Hemsö, Hernö, Alnö, Brämö och
Agö. Södra delen af Bottenhafvet vidgar sig på
vestra sidan till Geflebukten med Löfstafjärden,
söder om hvilka svenska fastlandet skjuter fram åt
ö. i en stor halfcirkel, utanför hvilken utbreda sig
i n. Öregrunds skärgård med Gräsön och Singön samt
fjärden Öregrundsgrepen (se d. o.) och längre söderut
Stockholms skärgård (se d. o.). Från finska sidan
närmar sig Åländska skärgården fram emot Öregrunds
skärgård, från hvilken den skiljes genom Södra
Qvarken, med en anmärkningsvärdt djup ränna, som på
ett ställe når till 288 m. Bottnen höjer sig något
i Ålands haf och vidare söderut, så att ungefär vid
Stockholms breddgrad djupet tvärs öfver Ö. till Finska
viken är endast 50–80 m. I sistnämnda vik aftager
djupet från v. till ö., så att den östligaste delen,
Nevaviken, måst kanaliseras för att kunna användas för
sjöfarten. Hela norra stranden af Finska viken följes
af en nästan oafbruten skärgård, hvars största öar
äro Degerö, Emsalö, Vessö och Björkö. Åt n. ö. skjuter
Trångsund in emot Viborg. I Nevaviken ligger ön Kotlin
(med Kronstadt). Ungefär midt i Finska vikens östra
del ligga öarna Hogland och Lavansaari. Södra stranden
har flere större fjärdar, såsom Koporie-, Luga-,
Narva-, Kunda-, Papon-, Kolko-
och Revalvikarna, men
få öar. De största äro Nargö och Bågöarna. Omedelbart
s. om Finska vikens mynning ligga de stora öarna Dagö
och Ösel, skilda genom Sälsundet samt på östra sidan
från fastlandet genom Monsundet, med öarna Mon, Ormsö
och Nuckö. Monsundet utmynnar mot s. i den föga djupa
Rigaviken (se d. o.). I den stora Östersjöbassängen
sänker bottnen sig från en punkt n. v. om Dagö till
100 m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free