- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
121-122

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agrinion ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väckelser, som på 1850- och 1860-talen öfvergingo
vårt land, har A. haft stor del. Han afled i Karlshamn
d. 22 Okt. 1882 efter en längre tids sjuklighet.
J. P.

4. Ahnfelt, Arvid Wolfgang Nathanael,
skriftställare, son till A. 2, född i Lund
d. 16 Aug. 1845, blef student derst. 1863,
promoverades till filos. doktor i Upsala
1869 och var derefter till 1876 e. o. amanuens
i k. biblioteket i Stockholm samt egnade sig
med flitig företagsamhet åt literära samlare-
och utgifvarevärf. Han författade bl. a.
C. J. L. Almqvist, hans lif och verksamhet
(1876), L. F. Rääf af Småland och hans literära
umgängeskrets
(1879), Från Europas hof (1883–84)
och Herskarmakt och själssjukdom (1888) samt
utgaf skrifter af Crusenstolpe, K. af Kullberg,
Linné, Palmaer, Sehlstedt och Thomander,
hvilka publikationer till stor del bestå i
mer eller mindre pikanta bref, memoarer o. d.,
framletade ur offentliga och enskilda samlingar.
Vidare redigerade A. »Verldsliteraturens historia»
(1874–76; bearbetning efter Scherrs m. fl.
utländska literaturhistorier), »Bevingade ord» (1879)
och det biografiska lexikonet »Europas konstnärer»
(1883–89). Han uppsatte 1881 (och redigerade
till sin död) tidskriften »Ur dagens krönika», som
sökte vara underhållande genom en pikant och
närgången ton. A. dog i Köpenhamn d. 17 Febr. 1890.

5. Ahnfelt, Otto Nathanael Theophilus, teolog,
den föregåendes kusin, föddes i Dalby socken,
Skåne, d. 13 Sept. 1854, blef student i Lund
1872, teol. kand. 1881, prestvigd s. å. samt
utnämnd till docent i systematisk teologi
vid Lunds universitet. Sedan A. derjämte
tidtals tjenstgjort såsom vice komminister i
Lund äfvensom i några landsförsamlingar, varit
föreståndare för Lunds privata elementarskola
1887–92, innehaft vid olika tillfällen
professorsförordnanden i kyrkohistoria och
symbolik, moralteologi och dogmatik samt 1886
blifvit uppförd, i tredje förslagsrummet till
professorsämbetet i praktisk teologi, utnämndes han
1892 till e. o. professor i moralteologi och symbolik
vid Lunds universitet samt till kyrkoherde i Husie.
Vid jubelfesten i Upsala 1893 promoverades
han till teol. doktor. 1894 anmäldes han af
Lunds teol. fakultet till att utan ansökan blifva
utnämnd till professor i kyrkohistoria och symbolik,
hvarefter han s. å. dertill utnämndes, med
Vestra Kärrstorps pastorat såsom prebende.
Af A:s utgifna skrifter må nämnas: Om nådens
ordning i dess inre sammanhang
(specimen
för docentur; i Lunds univ:s årsskrift,
1881), Cultuspredikans begrepp (spec. för
professur, 1885), Den kristliga trosläran
till skolundervisningens tjänst framställd

(1889), sedermera af honom i förening med lektor
B. J. Bergqvist omarbetad och utgifven under titel
Den kristna tros- och sedeläran till ungdomens
tjänst framställd
(1894), och Den teologiska
etikens grunddrag. Förra delen
(1890). Den af
A. uppsatta och redigerade »Tidskrift för teologi»
(1891–93) innehöll flere uppsatser af hans hand.
J. P.

Aho, Juhani. Se Brofeldt, Johan. Suppl.

Ahraman. Se Ahriman.

Ahrenberg, Johan Jakob, finsk arkitekt och
skriftställare, född i Viborg d. 30 April 1847,
blef student i Helsingfors 1866, var 1869–73 elev
af konstakademien i Stockholm och företog derefter
studieresor i konstnärligt syfte i Frankrike, Italien,
Turkiet, Grekland, Mindre Asien och Norra Afrika, Han
verkade sedermera såsom privatarkitekt i Viborg och
utnämndes 1886 till förste arkitekt vid Öfverstyrelsen
för allmänna byggnaderna i Helsingfors. Med sin
verksamhet såsom arkitekt och lycklig dekoratör har
A. förenat ett produktivt skriftställeri genom bidrag
till tidningar (»Helsingfors Dagblad») och tidskrifter
(»Finsk tidskrift») samt genom en serie reseskisser
och noveller: På studieresor (1878), På främmande
botten
(1880), Hemma (1887), Hihhuliter (1889),
Österut (1890), Anor och ungdom (1891), Stockjunkaren
(1892) och Familjen på Haapakoski (1893). A., som
1894 erhöll Svenska literatursällskapets i Finland
pris af 2,000 mark för skönliterära arbeten, har en
stor och originel berättaretalang och en sällsynt
förmåga att teckna karakteristiska situationer och
episoder. Hans skisser från östra Finland äro i detta
afseende förträffliga. Deremot har kritiken anmärkt
brister i afseende å följden i handlingens utveckling
och den språkliga formen. Några af A:s arbeten äro
öfversatta till främmande språk.
M. G. S.

*Ahriman. Se vidare Zoroaster.

Ahrweiler, stad i preuss. regeringsomr. Koblenz,
Rhenprovinsen, vid floden Ahr. 4,850 innev.
(1890). Rödvinsodling. Nära staden ligger
badorten Neuenahr (se d. o.).

Ahura mazdâo, persisk namnform för guden Ormuzd
(se Zoroaster, sp. 319).

Aia. Se Aea.

Aias. Se Ajax.

Aibugir. Se Aralsjön.

Aicard [äkār], Jean, fransk skald, f. 1848 i
Toulon, prisbelöntes af Franska akademien för sina
diktsamlingar Poèmes de Provence (1874) och La chanson
de l’enfant
(1876; 3:dje uppl. 1883) samt för sin
på provençalsk dialekt skrifna versidyll Miette
et Noré
(1880), i hvilken han öffverträffar sin
berömde landsman Mistral i aseende på tonens naiva
omedelbarhet. Dikterna Au bord du désert (1888)
återgifva intryck från Algeriet. Bland A:s öfriga
arbeten må nämnas skådespelet Le père Lebonnard (4
akter, på vers), hvilket spelades på Théâtre libre
1889, och den konstarkeologiska afhandlingen La
Vénus de Milo
(1874).

Aïdes. Se Hades 1.

*Aïdin, 1. Turkiskt vilajet, enl. Cuinet 45,000
qvkm., med 1,35 mill. innev. — 2. Hufvudstad i nämnda
vilajet, omkr. 90 km. s. ö. om Smyrna, med hvilket
den är förenad medelst jernväg.

Aïdonevs. Se Hades 1.

Aietes. Se Aeetes.

Aigai (Lat. Aegae, Aegiae). 1. Stad i macedonska
landskapet Emathia, de macedonske konungarnas äldsta
residens. Se Vodena. — 2. (Aigeai) Stad i
Cilicien. Se Ajas 1.

Aigaion. Se Aegaeon. — Aigaion pelagos. Se Egeiska
hafvet
.

Aigevs. Se Aegeus.

Aigialeia (Lat. Aegialea). Se Achaja.

*Aigina ligger vid Greklands östra kust.

Aigion. Se Aegion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free