- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
349-350

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetsstuga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reptiliekarakterer bestämdt angifver, att de förre härstamma
från de senare, eller kanske snarare att båda äro olika
grenar af samma stam.

De i artikeln omnämnda fotspåren från Amerikas triaslager,
hvilka förr ansågos härröra af foglar, uppfattas numera
såsom förorsakade af reptilier, nämligen de med tretåiga
bakfötter försedda, upprätt gående dinosaurierna.
A. G. N.

Archagathos, forngrekisk läkare. Se Medicin, sp. 1217.

*Archangel. 1. Ryskt guvernement, har en areal
af 858,930 qvkm., med 354,440 innev. (1891). —
2. Hufvudstaden A. har omkr. 17,000 innev.

Archegoniater, bot. Se Arkegoniater. Suppl.

Archer [artjör], James, engelsk målare, f. 1824 i Edinburgh,
var lärjunge af dervarande »Academy» och egnade sig
först i 10 år åt att teckna med kritor. År 1849 utställde
han sin första oljetafla, Nattvarden, hvarpå följde många
porträtt i blyerts samt genre- och kostymbilder, berömda
för komposition och teknik. 1862 flyttade A. till London,
der han utställde flere historiska taflor från Karl I:s
och Cromwells tid samt genretaflor för utställningarna i
Filadelfia (1876) och Paris (1878). Efter ett kortare besök
i Nord-Amerika 1884 vistades A. 1886–89 uti Indien, der
han utförde en mängd porträtt af indiska furstar och andra
mera bemärkta personer.

Archer [ārtjör], William, engelsk skriftställare, f. 1856
i Perth, vardt 1884 teaterkritiker i Londontidningen
»World» och författade värderika dramaturgiska skrifter,
bl. a. English dramatists of today (1882), Masks or
faces?
(1888) samt Life of Macready (1890). Han är
stor beundrare af Henrik Ibsen, hvars prosa-dramer han
öfversatte 1890–91 och hvars »Peer Gynt» han tolkat
förträffligt på engelsk vers 1892.

Archidamos, konungar i Sparta. — A. II, Zevxidamos’
son, efterträdde 468 f. Kr. sin farfader Leotychides samt
var en kraftig och tapper konung. Han bragte till slut
det tredje messeniska kriget (464–455) genom eröfringen
af den hjeltemodigt försvarade bergfästningen Ithome och
öppnade det Peloponnesiska kriget 431 genom sina infall i
Attika (431, 430, 428), hvarför detta krigs första skede (431–421)
fått namnet archidamiska kriget. A. dog 427 och efterträddes
af sin son Agis I. — A. III, den förres sonson, efterträdde
358 f. Kr. sin fader Agesilaos, vann redan före sin
tronbestigning 367 en berömd seger öfver arkadier och
argiver vid Megalopolis, hvarvid ej en ende spartan stupade,
och försvarade 362 med heder Sparta vid Epameinondas’ anfall.
Han stupade 338 uti Italien såsom tarentinernas bundsförvant i
en strid emot lukanerna. A. efterträddes af sin son Agis II.

Archigenes, läkare i det forna Rom. Se Pulslära, sp. 414.

Architecture ogivale [arsjitektyr åsjiva’l], Fr. Se Ogive.

Archli, archly. Se Arkli.

Arc ogive [ark åsjiv], Fr., spetsbåge. Se Ogive.

Arctander, Sophus Anton Birger, norsk politiker,
f. i Kristiania 1845, blef student 1863 och juris kand. 1871,
hvarefter han 1872 flyttade till Nordland som sorenskriver.
1876 bosatte han sig som advokat i Lofoten, och 1880 blef han
lensmand i Hadsels pastorat. Stortingsman sedan 1878,
väckte han snart uppmärksamhet som debattör, med kunskaper
särskildt på näringslifvets område, och intog från
1880 en ledares ställning bland venstermännen. Som
president i lagtinget 1883–84 deltog han i
riksrättens preliminära möten, men var en bland
dem, som uteslötos af de åtalade ministrarna vid
domstolens slutliga sammansättning. Vid ministèren
Sverdrups bildande i Juni 1884 utnämndes han
till inrikesminister och qvarstod som sådan, tills
brytningen inom ministèren definitivt egde rum d. 17
Febr. 1888, då A. afgick med sina kolleger Astrup och
Kildal. Vid de nya valen s. å. för perioden 1889–91
valdes han i sin gamla valkrets som representant för
den rena venstern, blef ordförande i tullkomitén och
i komitén för revision af tingets arbetsordning. 1890
utnämndes han till borgmästare i Bergen och har sedan
dess uteslutande egnat sig åt detta ämbete.

Arctopitheci, zool. Se Klo-aporna.

Arctopolis, latiniseradt namn på Bern och Björneborg.

*Arcus. Se Triumfbåge. — A. palati, anat. Se
Gombågar. — A. senilis, med. Se Gerontoxon.

Arcus Julianus (A. Juliani), latinska namnet på byn
Arcueil (se d. o.).

Ardahan, befäst stad i Kaukasus, prov. Kars, vid öfre
Kura, 1,982 m. öfver hafvet. Omkr. 1,000 innev. Den 17
Maj 1877 stormades staden, som då tillhörde turkiska
Armenien, af ryssarna och afträddes jämte område till
dem genom Berlinfördraget d. 13 Juli 1878.

Ardasjir, konungar i ny-persiska riket. Se Ardesjir
och Persien, sp. 1092 och 1094.

*Ardea, Ardeidae. Se Egrettan och Hägrar.

*Ardèche. — 2. Franskt departement. Areal 5,555 qvkm.
371,269 innev. (1891).

*Ardennerna (Fr. Ardennes), franskt departement. Areal 5,252
qvkm. 324,923 innev. (1891).

Ardennes-kanalen [-denn]. Se Ardennerna.

Ardeola, dvärghägerslägtet. Se Hägrar, sp. 261.

*Ardesjir (Ardasjir). Se vidare Persien, sp. 1092 och 1094.

Ardgar, kristen predikant i Birka, Se Ansgar, sp. 830.

Ardigò, Roberto, italiensk filosof, f. 1828 i
prov. Cremona, egnade sig åt den presterliga banan
och befordrades till domherre i Mantua, men fjärmades
genom filosofiska studier alltmera från den kristna
tron och bröt med denna vid 43 års ålder för att
i stället omfatta positivismens läror, för hvilka
han är den förnämste målsmannen uti Italien. Sedan
han en tid varit lyceilärare i Mantua och genom sina
skrifter gjort sig känd äfven utom Italien, kallades
han, trots de ortodoxes motstånd, till professor
i filosofiens historia vid Paduas universitet,
hvilken lärostol han ännu innehar. Hans arbeten äro
egnade åt framställningen af positivismens metod
och lärosatser. Här må nämnas La psicologia come
scienza positiva
(1870), La morale dei positivisti
(1878), Sociologia (1879), La religione di T. Mamiani
(1880), Empirismo e scienza (1882) och La coscienza

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free