Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger / 679-680 (1896) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bekker ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfviga privatskolorna. Hvarje lärare kan af
underrisningsministern afsättas, af kommunen endast
med provinsdeputationens samtycke, men lärare eger
rätt att besvära sig hos regeringen. Kommunerna
besluta om bykande och underhåll af allmänna
folkskolor. Kommunalrådet kan sätta privatskolor
(écoles adoptées) i st. f. de allmänna och
understödja dem med kommunens medel, d. v. s. helt
öfverlåta folkskoleundervisninen på andliga
samfund, om icke 20 familjefäder, som hafva
skolpligtiga barn, protestera deremot. Högsta
uppsikten öfver primärskolorna utöfvas af
»conseil de perfectionnement» (bildningsråd),
7–9 medlemmar, under hvilket lyda 18 krets- och 80
kantonsskolinspektörer. Vid 1892 års slut funnos
följande anstalter för primärundervisningen:

4,215	écoles communales	med	458,649	lärj.
1,582	écoles adoptées (privatskolor)	»	182,196	»

Dessutom funnos skolor för äldre (écoles
d’adultes), 1,649 éc. comm. och 147 éc. adoptées,
med tills. 70,945 lärj. Vid folkräkningen 1890
kunde efter afdrag af barn under 8 år endast
74,96 proc. läsa och skrifva (1866: 59,37 proc.,
1880: 69,37 proc.). Utbildningen af lärare eger
rum vid 5 statsseminarier (écoles normales), vid 2
sektioner, som finnas vid högre läroanstalter, samt 12
privatanstalter, och af lärarinnor vid 3 seminarier,
3 sektioner och 24 privatanstalter. Utgifterna för
primärundervisningen stego 1891 till 29 mill. fr.,
deraf kommunernas till 13,7 mill., provinsernas
till 1,8, statens till 11, skolbarnens till 1,18
mill. frcs. Det sekundära undervisningsväsendet
lyder under ett bildningsråd af 8–10 medl., en
generalinspektör och 3 fackinspektörer. 1892 funnos
20 kungl. »athénéer», 8 kommunala och 7 privata
»colléges (mellanskolor af högre grad), 79 stats-,
5 kommunala och 4 enskilda s. k. écoles moyennes
af lägre grad för gossar, 39 sådana (34 stats-)
för flickor. Utbildning af lärare för dassa skolor
sker vid normalskolorna i Liége, Nivelles och Gent
och af lärarinnor i Liége och Bruxelles. Utgifterna
för den sekundära undervisningen stego 1891 till
5,14 mill. frcs. De fyra universiteten hade 1892–93
4,935 studerande, af hvilka 1,042 vid de tekniska
specialskolor, som äro förenade med dem alla. Af
högre tillämpningsskolor märkas: handelsinstitut i
Antwerpen, navigationsskolor i Antwerpen, Ostende
och Nieuport, landtbruksinstitut i Gembloux,
veterinärskolan i Bruxelles, trädgårds- och
landtbruksskolan i Vilvonde, trädgårdsskolor i
Gent och Huy, 57 industriskolor, en industri- och
bergsskola för prov. Hainaut i Mons, konstakademier
i Antwerpen, Bruxelles och Liége, 80 ritskolor. 3
musikkonservatorier (i Bruxelles, Gent och Liége)
m. m. A. W–g.

Försvarsväsendet har delvis undergått förbättringar,
om än till följd af den politiska söndringen den
allmänna värnpligten utan undantag ännu icke kommit
att införas. Hären rekryteras dels af frivilliga,
som förbinda sig till 8 års tjenst, men vanligen
öfverföras till reserven efter 4 eller 5 års, dels
af värnpiigtiga s. k. milissoldater (byte och friköp
äro tillåtna), som förblifva under
fanorna 28 månader vid infanteriet, något längre vid de
öfriga vapnen, och sedermera tillhöra reserven till
13:de tjensteårets utgång. Med en miliskontingent af
13,300 man söker man uppnå en fredsstyrka af 45,000
man (förutom 3,000 officerare) och en krigsstyrka
af 130,000 man. Tillsammans räknar hären 18
infanteriregementen om 3 bataljoner och 1 med 4
bataljoner, 8 kavalleriregementen om 5 sqvadroner, 4
fältartilleriregementen med tillsammans 30 batterier,
4 fästningsartilleriregementen med tillsammans 58
batterier, 1 sappörregemente med 18 kompanier, 1
trängregemente med 7 kompanier m. m. På krigsfot
skall hären uppgå till 97 bataljoner infanteri,
40 sqvadroner, 40 fältbatterier med 240 kanoner, 66
fästningsbatterier, 26 ingeniör- och 7 trängkompanier
m. m., alltsamman förenadt i 4 fältdivisioner jämte
trupper för fästningarna Antwerpen och Liége-Namur.
C. O. N.

Det fasta försvaret Nederländerna egde i början af
1800-talet en mängd mindre fästningar af hvilka B
efter skilsmässan från Holland 1830 fick behålla
Antwerpen, Gent, Tournai, Oudenaarde, Ostende,
Nieuport, Ypern, Charleroi, Bouillon, Dinant, Huy
och Liége, de flesta dock af föga betydelse. Hvad
Belgien såsom ett sjelfständigt rike behöfde var
en stark centralfästning såsom arméns strategiska
stödpunkt. Detta blef Antwerpen. Under ledning af
den berömde ingeniörgeneralen Brialmont börjades på
1860-talet arbetena på denna efter kaponier-systemet
utförda fästning, som i sitt nuvarande skick omfattar
följande särskilda delar. a) Enceinten omsluter
närmast sjelfva staden och stöder sig med sina båda
flyglar mot Schelde. Framför de 4 sydliga fronten är
marken så lågländ, att den kan sättas under vatten,
hvadan dessa äro af svagare konstruktion. Öfriga 7
front och bland dem särskildt de för ett omfattande
anfall mycket utsatta fronten 8–9, 9–10 äro af
särdeles stark konstruktion, b) Den inre
fortlinien består af 9 fort på högra stranden, belägna på
ett medelafstånd af 3 à 4 km. från enceinten och 2
km. från hvarandra, samt 2 fort på den venstra jämte
en till försvar inrättad damm, afsedd att skydda
innanför liggande terräng för de öfversvämningar,
som här utgöra det väsentliga passiva hindret, c)
Den yttre fortlinien, belägen på ett afstånd af
15–16 km. från Antwerpen, är afsedd att utgöras af 11
fort och 6 redutter. Terrängen mellan dessa fort kan
på en sträcka af 30–40 km. medelst floderna Rupel,
Néthe och Dyle sättas under vatten. Hufvudpunkten i
denna ställning är Mecheln, en betydande stad och
jernvägsknut halfvägs mellan Bruxelles och Antwerpen. d)
Flodbefästningarna, som äro koncentrerade vid
den krök, som Schelde gör omkr 7 km. n. om staden,
utgöras af pansarforten S:t Philippe, La Perle och
S:te Marie. De båda förstnämnda äro försedda med
cylindriska jerntorn, det sistnämnda med ett fast
pansarbatteri af »hartguss» samt ett undervattens
batteri för Whiteheads torpedoer. Antwerpen, som
inom sin dubbla fortgördel innesluter vidsträckta
fält af den största bördighet och sålunda, äfvensom
på grund af sin förbindelse med hafvet, svårligen kan
uthungras, kan anses såsom en af verldens starkaste
fästningar. Näst Paris är det den största: de yttersta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>