Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgorod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bibana till Bombay–Madras-jernvägen (icke vid
Tumbudra), hade 59,467 innev. 1891. Protestantisk
och katolsk mission.
Bellas, stad och badort i portugis. distriktet
Lissabon, 10 km. n. v. om Lissabon. 2,505
innev. (1878). Präktigt slott, villor, jernhaltiga
mineralkällor. Derifrån utgår Lissabons berömda
vattenledning.
Bellavitis, Giusto, grefve, italiensk matematiker,
f. 1803 i Bassano, d. 1880 såsom professor i
högre algebra och analytisk geometri vid Paduas
universitet, uppfann 1832 eqvipollenskalkylen,
ett på geometrisk addition och multiplikation
grundadt förfaringssätt att lösa geometriska
problem. B. författade läroböcker i sitt ämne.
Belle angévine [bäll angsjevi’n], Fr., ett slags päron
(se d. o.).
Belleau [bälå], Remy, fransk skald, f. 1528 i Nogent
le Routrou, d. 1577 i Paris, var informator åt hertig
Karl af Lothringen och stod i vänskapsförhållande
till Ronsard och Jodelle, i likhet med hvilka
han tillhörde skaldegruppen Plejaden (se Franska
literaturen, sp. 255). B:s poetiska stil var smidig,
liffull, flödande och mindre konstlad än hans
flesta samtidas. Han riktade literaturen med en
för sin tid lyckad öfversättning af Anakreon och
författade bl. a. diktverken La bergerie (1572),
Amours et échanyes des pierres précieuses (1576)
och det makaroniska poemet Dictamen metrificum de
bello huguenotico samt femaktskomedien La reconnue
(på 8-stafvig vers). Hans arbeten utgåfvos i 2 bd
1578 och 1604 och i 3 bd 1867.
*Bellefors, socken. Areal 4,923 har. 1,014
innev. (1894). Bellefors pastorat tillhör Södra Vadsbo
kontrakt, Skara stift.
Bellegarde [bälga’rd], stad i franska depart. Ain,
vid Valserines förening med Rhône och vid jernvägen
Mâcon-Genève, som der går öfver Valserine på
en väldig viadukt. 2,112 innev. (1891). B. är
utgångspunkt för flodfarten på Rhône, hvars mekaniska
kraft drifver åtskilliga fabriker.
*Bellermann, Ferd., dog 1889 i Berlin.
Bellermann, tyska musiklärde. 1. Johann Friedrich B.,
f. 1795, d. 1874, gymnasiedirektor i Berlin 1847–68,
gjorde sig högt förtjent om den antika musikhistorien
genom sina skrifter Die tonleitern und musiknoten
der griechen (1847), Die hymnen des Dionysios und
Mesomedes (1840) och Anonymi scriptio de musica
etc. (1841). — 2. Gottfried Heinrich B., den förres
son, f. 1832, blef 1861 k. musikdirektor, 1866
musikprofessor vid universitetet i Berlin och 1875
medlem af akademien. Han har komponerat vokalmusik
af flere slag, men blifvit mera ansedd genom sina
skrifter Die mensuralnoten und taktzeichen im
15. und 16. jahrhundert (1858) samt den på Fux’
»Gradus ad parnassum» hvilande läroboken Der
kontrapunkt (1862). A. L.
*Belleville är sedan 1860 stadsdel i Paris, tillhörig
20:de arrondissementet.
Belleville [bä’lvil]. 1. Stad i nord-amerikanska
staten Illinois, 28 km. s. ö. om S:t Louis, vid flere
jernvägar. 15,361 innev. (1890). Jerngjuterier,
valsverk m. m. — 2. Stad i provinsen Ontario (Dominion
of Canada), vid floden Moiras utlopp i den fjordlika
inskärningen Bay of Quinte
af Ontario-sjön och vid jernvägen
Montreal–Toronto. 9,914 innev. (1891). Säte
för det 1857 stiftade Albert university och en
döfstumanstalt.
*Bellini, veneziansk målareslägt. 1. Jacopo B.,
född omkr. 1400 i Venezia, död derstädes 1464, slöt
sig till den berömde målaren Gentile da Fabriano,
när denne var sysselsatt i Dogepalatset, och
följde honom, då han 1421 flyttade till Florens,
der B. var hans medhjelpare under flere år, troligen
ända fram till 1430, hvilket årtal jämte sitt namn
han inskrifvit i en skissbok, innehållande goda
intyg om hans konstnärliga begåfning (nu i British
museum). Han hade då verkstad i Venezia, men flyttade
vid midten af århundradet till Padua, hvarigenom han
kom i beröring med Donatello och under inflytande af
den stränga paduanska skolan, främst genom sin måg
Mantegna, hvilket hade stor betydelse för sönernas
utveckling. Af hans arbeten, som äro fåtaliga,
åtminstone bevarade, må nämnas en liten madonna
(i Venezias akademi), ett stort krucifix (i Veronas
pinakotek) samt halft förstörda fresker i S. Zaccaria
(1442), alla ungefär jämförliga med den äldre
Murano-skolans verk samt med sina tunga och fula figurer
påminnande om de äldre paduanske målarna, utan att ega
deras plastiska energi. — 2. Gentile B., den förres
son, född omkr. 1427, död 1507, vistades med sin
fader en längre tid i Padua, hvilket också skönjes
på hans ungdomsverk, nämligen två orgelflyglar med
kolossalfigurer af fyra heliga personer (1464, nu i
gången från S. Marco till Dogepalatset), paduanskt
plastiska och sedda perspektiviskt nedifrån, men
klumpiga. Vidare S. Giustiniano, tillbedd af änglar
och munkar, en enkel och dugtig karakterfigur (1465,
i Akademien), samt ett och annat porträtt, främst
af sultan Muhammed II, måladt i Konstantinopel 1480
(nu i enskild samling i Venezia). Hans mognaste verk
tillhöra hans ålderdom, då han tillsammans med sin
broder målade stora bilder ur Venezias historia i
Dogepalatset, Venezias konflikt med kejsar Fredrik
Baibarossa, förstörda genom eldsvåda 1577. Men i
behåll är en annan följd af bilder ur heliga korsets
historia, såsom Ett underverk, åstadkommet genom en
relik af korset (före 1494), Procession med reliken
öfver Markusplatsen (1496) samt Återfinnandet af
korset, som fallit i kanalen (1500, alla i Venezias
akademi), hvartill kan läggas en likartad tafla,
S. Markus’ predikan, utförd efter hans död af brodern
(nu i Brera, Milano). Det egendomliga för dessa taflor
är, att handlingen förlägges midt i 1400-talets
Venezia, hvaraf det lätt berättande föredraget ger
en liflig bild, framställd i kraftig och rik kolorit
och med klart solljus, som skänker de utomordentligt
figurrika bilderna, ehuru de sakna hufvudhandling,
verklig enhet och sammansmältning. Derjämte äro både
linie- och luftperspektiv mästerligt behandlade. —
3. Giovanni B., den förres broder, född omkr. 1428,
död 1516, hvilken genomgått samma skola som brodern,
lägger mera an på karakteristik af det enskilda och på
fulländad koloristisk verkan, hvilket sträfvande visar
sig redan i en följd af bilder från ungdomstiden,
som derjämte förråda inflytande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
