Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekanta ständernas kommission under den öfverraskande
förklaringen att »riksens ständers kommissioner alltid
förefallit honom ganska eftertänkliga». Såväl vid
detta riksmöte som 1760–62 uppträdde han kraftigt
emot adelns företräden framför de ofrälse stånden i
vissa fall. Han erkändes först vid denna tid såsom
adelsman, under namnet von Palmcrona, men introduktion
beviljades honom ej på riddarhuset. 1762 blef han
genom ackord lagman i Stockholms och Upsala län
och 1771 genom byte med S. Westerman (Liljencrantz)
hofrättsråd. Död på Älby, Ytter-Selö socken, d. 31
Jan. 1771.
Boberg, Gustaf Ferdinand, arkitekt, född i Falun
d. 11 April 1860, genomgick, efter förberedande
studier vid Tekniska högskolan i Stockholm,
konstakademiens arkitekturskola 1882–84 och erhöll
vid afgåendet den kungliga medaljen. Derefter
följde under åren 1885–86 den första studieresan,
till Italien och Frankrike, hvilken under de närmaste
åren efterträdts af flere andra (England, Frankrike,
Spanien 1888, Tyskland, Frankrike 1889, Italien 1892,
Nord-Amerika 1893). Redan 1890 framträdde B. med ett
betydande arbete i Gefle brandstation, derpå följde
1892 Stockholms elektricitetsverk, 1893 Stockholms
gasverks byggnader vid Värtan. Under utförande äro
(1896) Stockholms vattenlednings vattentorn vid
Mosebacke, Munktells verkstäder i Eskilstuna samt
Skagershults kyrka. Jämte Wickman och Ringström
utarbetade han på uppdrag af ett enskildt konsortium
de mycket omdebatterade, om fyndighet och talang
vittnande originella ritningarna till ett nytt
riksdagshus på Riddarholmen äfvensom till ombyggnad
af det nuv. riksdagshuset. Uppdrag har nyligen
(1895) lemnats åt honom och arkitekten Lilljekvist
att efter prisbelönt skiss utarbeta ritningar till
den stora industrihallen vid 1897 års tillämnade
utställning i Stockholm. B. har sålunda under en
kort tid utvecklat en högst omfattande, men äfven
ur konstnärlig synpunkt betydande verksamhet. Han
använder med viss förkärlek medeltida motiv,
men behandlar dem på ett fritt, fullt modernt och
personligt sätt, med en starkt framträdande benägenhet
för det pittoreska samt med en sträfvan att i det
yttre framförallt gifva uttryck åt motsvarande inre
partiers bestämmelse och anordning. På lediga stunder
har B. derjämte sedan 1887 med stor framgång egnat
sig åt etsningskonsten och utfört ett stort antal
blad, porträtt, t. ex. af Scholander, arkitekturmotiv
(domkyrkorna i Upsala, Chartres, Toledo m. m.) samt
luftstämningar (snöväder, ljussken, o. s. v.). —
B. är sedan 1888 gift med Anna Katarina Boberg,
född Scholander d. 3 Dec. 1864, hvilken äfven
vunnit ett aktadt namn såsom konstnärinna dels genom
aqvareller och oljemålningar, dels och hufvudsakligen
genom dekorativa målningar i hautelisse-manér,
t. ex. i grefve v. Hallwyls matsal i Ljusne (1891),
i hotell Rydbergs matsal (1892), i Enskilda bankens
hufvudkontor (1893), i hotell Saltsjöbaden (1895)
m. m. Upk.
Bobisation, mus. Se Solmisation.
Boborykin, Petr Dmitrijevitj, rysk författare, f. 1836
i Nisjnij-Novgorod, idkade universitetsstudier i
Kazan och Dorpat, uppträdde
från 1861 som författare till medelmåttiga dramer
och har vunnit en viss literär märklighet genom
sina tendentiösa och mestadels grofkorniga
prosaberättelser. Hans noveller äro bättre än
hans romaner, men sjelf tyckes han fästa större
afseende vid de senare. Bland dessa må nämnas endast
Dr. Cybuljka och Kitajgorod (namn på en stadsdel i
Moskva), en stor roman, som i Zolas manér persifflerar
Moskvas handelsverld.
*Bobruisk. Omkr. 60,000 innev.
Bobrzynski [båbṡjy’nski], Michal, polsk
historieskrifvare, f. 1849, blef 1877 professor i tysk
och fornpolsk rätt vid universitetet i Krakov och är
sedan 1885 medlem af Österrikes riksråd (riksdagen),
der han är en af ledarna för det konservativa
partiet. Hans hufvudverk är Dzieje Polski (Polens
historia, 3:dje uppl. 1890), hvari han med mycken
skärpa framhåller den polska statens många brister
såsom hufvudorsak till Polens förfall, hvilket han
anser hafva tagit sin början redan i 16:de årh. Han
har skrifvit äfven flere andra arbeten.
*Bocage, P., hette egentl. Touzet och afled 1887.
Bocage [båkāṡj], Manoel Maria Barbosa du, portugisisk
skald (af fransk härstamning). Se Portugisiska
literaturen, sp. 66.
Boccaccino [båckattjīnå], Boccaccio, italiensk
målare, född 1460, död omkr. 1518, var målsmannen för
»quattrocento» (1400-talets målareskola) i Cremona,
der han vistades både i början och i slutet af sin
bana. Der utförde han 1497 fresker (nu förstörda)
i Augustinklostrets refektorium, och 1506–18 målade
han i domkyrkan nio mestadels signerade fresker med
ämnen ur madonnans lif, biträdd af sin son, Camillo,
och andra Cremona-målare. I dessa fresker visar
han sig beslägtad med Ferraras konstnärer. Men
innan han utförde dem, var han i Rom, der han
genom sin kritik af Michelangelo väckte så stort
misshag, att han sjelf och hans verk Marias kröning
(i S. Maria transpontina, nedbruten 1558) allmänt
utskrattades. Han torde äfven hafva varit i Venezia,
ty i Akademien derstädes finnes af honom en signerad
bred bild, Heliga familjen i stort landskap, som
visar inflytande från venezianerna, men för öfrigt
präglas af 1400-talets stil. För öfrigt finnas flere
madonnabilder af honom dels i Venezia, dels i Cremona.
C. R. N.
Bocca di Cattaro. Se Bocche de Cattaro. Suppl.
Bocca di Porco. Se Sergius, påfvar. 4.
Boccardo, Gerolamo, italiensk nationalekonom,
f. 1829 i Genua, verkade länge såsom professor
vid dervarande universitet. Han vann redan 1847
anseende genom artiklar i politiska tidningar och
fäste Cavours uppmärksamhet vid sig genom sina första
nationalekonomiska skrifter. B. är sedan 1877 senator
och sedan 1888 medlem af »statsrådet» i Rom. Han
eger en klar och underhållande stil, just lämpad
för att popularisera vetenskapen. Bland hans många
nationalekonomiska skrifter må framhållas Trattato
teorico-pratico di economia politica (1853; 7:de
uppl. 1885), Storia del commercio (3:dje uppl. 1885),
Dizionario dell’ economia politica e del commercio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
