Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bulgarien - Bulgarien. Författning och förvaltning - Bulgarien. Försvarsväsendet - Bulgarien. Flottan - Bulgarien. Vapnet - Bulgarien. Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgare äro lika inför lagen; intet
adelskap får utdelas. Ministrarna äro 8: krigs-,
utrikes- och kultus-, inrikes-, finans-, justitie-,
undervisningsministrarna, ministern för handel,
åkerbruk och industri samt ministern för offentliga
arbeten och kommunikationer. De kunna anklagas både
af fursten och af sobranjen och dömas af en särskildt
bildad riksrätt. För landtregeringen är B. deladt i 22
län (okrug), af hvilka 16 i B. och 6 i Öst-Rumilien,
hvilkas styresmän (okružni upravitel) biträdas af
ett råd (okružni sovet). Detta består af en president,
4 verkliga och 4 hedersledamöter, hvilka utses af
valmännen inom länet och få fullmakt af fursten. Länen
delas i distrikt (okolija), inalles 84, under hvar
sin styresman. Rättskipningen handhafves af en
kassationsdomstol (Sofia), 4 appellationsdomstolar
(i Sofia, Rustsjuk, Trnovo och Filippopel) och en
mängd länsdomstolar (okružni sud). I obetydligare
tvister döma fredsdomare (mirovi sud). Lagarna äro
till större delen turkiska. — Budgeten för finansåret
1895 upptog inkomsterna till 89,85 mill., utgifterna
till 89,83 mill. leï. De direkta skatterna uppgingo
till 35,47, tullar och acciser till 35 mill. 1886
upptog staten ett lån på 46 mill. leï för inköp
af Varna–Rustsjuk-jernvägen, 1889 ett lån på 30
mill. och 1892 ett lån på 142 mill. (af hvilka endast
72 mill. hittills utbetalats). Enligt Berlinfördraget
skulle den årliga tributen och B:s andel i Turkiets
statsskuld fixeras af signatärmakterna, men detta
har ännu ej skett. J. Fr. N.
Försvarsväsendet erhöll genast vid statens
organisation en fast form, hvilken sedan
öfverfördes på Öst-Rumilien. Hären rekryteras
genom allmän värnpligt utan rätt till lega eller
friköp för andra än muhammedaner. Tjenstetiden börjar
vid 21 års ålder, och de tjenstskyldiga tillhöra i
regeln liniearmén i 10 år (med 2 års tjenstgöring),
landtvärnet i 7 och landstormen i 8 år. Fredsstyrkan
uppgick 1894 till 1,624 officerare och 38,240 man,
krigsstyrkan till omkr. 200,000 man. På fredsfot
utgöres armén af 24 infanteriregementen på 2
bataljoner (hvilkas styrka fördubblas i krig),
4 kavalleriregementen, om 4 sqvadroner, jämte
1 gardessqvadron, 6 fältartilleriregementen, om
5 åkande batterier, 1 bergsartillerireg. med 5
batterier, 1 mobilt belägringsartillerireg. med 5
haubitsbatterier, 2 fästningsartilleribataljoner, 3
pionierbataljoner med 15 kompanier, 6 trängkompanier
och 6 sanitetsafdelningar. På krigsfot uppgår hären
till 6 infänteridivisioner och 1 kavalleridivision,
med tillsamman 120 bataljoner, 33 sqvadroner, 42
batterier (252 kanoner) samt 6 reservdivisioner
med 72 bataljoner, 12–18 sqvadroner, 42 batterier
(168 kanoner) o. s. v. Infanteriet är beväpnadt med
repetergevär (Mannlichers system), rytteriet med
Berdankarbiner, och fältbatterierna föra Kruppska
stålkanoner, hälften af 8,7 cm., hälften af 8
cm. kaliber. Hären består af goda element och är väl
ordnad. Dess befälspersonal, som först erhöll sin
utbildning i Ryssland, danas nu vid inhemska läroverk.
C. O. N.
Flottan bestod 1894 af 1 jakt, 4 ångbåtar, 6 ångslupar
och 2 torpedobåtar. — Vid Donau, landets nordgräns,
ligga fästningarna Vidin, Rustsjuk och Silistria,
vidv Svarta hafvet Varna och inne i landet Sjumla
(Sumen).
Vapnet visar i rödt fält ett krönt gyllene lejon
med grön tunga; skölden stödes af tvänne gyllene
framåtseende lejon, hållande B:s banér. Flaggan
är hvit-grön-röd i horisontala fält; krigsflaggan
bär vapnet i venstra öfre hörnet. Furst Alexander
stiftade två ordnar: Alexanderorden (1881) och
Militärförtjenstorden (1879), och furst Ferdinand
instiftade 1891 en civilförtjenstorden.
Historia. Genom fredsfördraget i Berlin d. 13
Juli 1878 fick B. en helt annan ställning än
Ryssland tillämnat det i San. Stefano-freden. Dess
område inskränktes till landet mellan Donau
och Balkan, men det s. om Balkan, ö. om
Rhodopebergen liggande Öst-Rumilien, som till
största delen bebos af bulgarer, återgafs åt
Turkiet, dock med den inskränkning att det
skulle styras af en kristen guvernör såsom en
avtonom provins. Furstendömet B. åter blef en
halfsuverän stat. — I landet fanns sedan kriget
en rysk kommissarie, furst Dondukov-Korsakov,
hvilken till d. 23 Febr. 1879 sammankallade en
konstituerande nationalförsamling i Trnovo, der
en författning antogs, som var grundad på ett af
Ryssland utarbetadt förslag. Derefter sammanträdde
d. 29 April en nyvald stor nationalförsamling för
att välja furste och utsåg enhälligt prins Alexander
af Battenberg under namn af Alexander I (1879–86).
Denne mottog uppdraget, erhöll af sultanen en
investiturferman, aflade d. 9 Juli i Trnovo ed på
författningen och öfvertog fyra dagar derefter i
Sofia regeringen ur furst Dondukovs händer. Redan
upplågade partistrider i landet. Ett liberalt
parti försvarade den nyss antagna författningen,
ett konservativt ville inskränka representationens
rättigheter, och detta senare understöddes af furst
Alexander, som derigenom förlorade en del af sin
popularitet. Täta ministervexlingar egde rum, hvilka
föranledde Alexander att i ett manifest af d. 9 Maj
1881 förklara, att han afginge från sin post och
endast på vissa vilkor mottoge ett återval. Under de
då börjande valstriderna upprätthölls hans myndighet
helt och hållet af stormakterna, särskildt Ryssland,
som sedan kriget hade landets hela härväsende i sin
hand. Den stora nationalförsamlingen i Sistova antog
d. 13 Juli furstens uppställda vilkor. Författningen
suspenderades på sju år, och fursten fick obegränsad
myndighet. Men det nya, af ryssar och moderata
bulgarer bildade statsrådet bekämpades häftigt af de
konservative och en del till Öst-Rumilien emigrerade
liberale, hvilkas chef var Karavelov. Den ryske
generalen Alex. von Kaulbars, som var krigsminister,
spelade en hufvudrol i landet. Men slutligen
försonades partierna, och genom ett furstligt manifest
af d. 18 Sept. 1883 återställdes den suspenderade
Trnovo-författningen. Då till följd häraf de
ryske generalerna begärde sitt afsked, bildades en
koalitionsministèr med den liberale Zankov (se denne)
i spetsen. Från honom skilde sig snart de radikale
under Karavelov, som efter de radikales seger vid
valen 1884 blef ministerchef. Vid denna tid började
en liflig pan-bulgarisk rörelse emot Öst-Rumiliens
skilsmässa från B., och samtidigt blefvo ryssarna
allt fientligare mot Alexander, som i politiska och
militära frågor handlade mot deras önskningar. Till
ryssarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
