- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
31-32

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abd-ul-medjid, turkisk sultan - Abd-ul-mumin (Abd al-mumin), grundläggare af almohadernas dynasti, sultan i Marokko - Abd-ul-vahhab (Abd al-vahhab), stiftare av vahhabiternas sekt, f. 1691, d. 1787 - Abd-ur-rhaman. Se Abd-ar-rahman - A'Beckett, engelska skriftställare. Gilberg Abbot A. - A'Beckett. Gilbert Arthur A. och Arthur William A. - Abeele, Peter van - Abegg, Julius Friedrich Heinrich - Abeilard. Se Abailard - Abeille, Johann Christian Ludwig - Abekås (Abbekås), stort fiskeläge i Skifarps socken - Abel, Adams andre son - Abel, konung i Danmark - Abel, Karl Friedrich - Abel, Josef - Abel, Karl von - Abel, Niels Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reformsträfvandena, ännu mindre i Krimkrigets för Turkiet
lyckliga slut. Han var en godmodig, men kraftlös man,
hemfallen åt sinnliga njutningar och slöseri, och
harems-oväsendet hade fördärfliga följder för rikets
finanser. Jfr Turkiet.
(L. M. B.)

Abd-ul-mumin (Abd al-mumin), grundläggare af
almohadernas dynasti, sultan i Marokko, f. 1094,
var redan vid 18 års ålder en älsklingslärjunge
till almohadsektens stiftare, Ibn Tumart. Han
företog åtskilliga eröfringståg i norra och västra
Afrika, hvarunder han särskildt vände sina vapen mot
almoravidernas dynasti. Efter mångåriga strider
eröfrades Marokko fullständigt 1146, men kampen
fortsattes i Spanien. A. stod just i begrepp att
med en stor här draga till detta land, då han dog,
1163. Hans rike sträckte sig då öfver nordvästra och
norra Afrika ända till Barka samt öfver en betydlig
del af Spanien.

Abd-ul-vahhab (Abd al-vahhab), stiftare af
vahhabiternas sekt, f. 1691, d. 1787.

Abd-ur-rhaman. Se Abd-ar-rahman.

A’Beckett [*be’kit], engelska skriftställare. -
Gilbert Abbott A., f. 1811, d. 1856, polisdomare i
London, var framstående som dramaturg samt en af de
förste och förnämste medarbetarna i skämttidningen
"Punch". Hans söner Gilbert Arthur A., f. 1837,
d. 1891, och Arthur William A., f. 1840, äro likaledes
framstående som dramatiska författare. Den sistnämnde
har äfven utgifvit romaner och varit en omtyckt
medarbetare i "Punch".

Abeele [abele], Peter van, holländsk stämpel-skärare,
verksam 1622-77. Hans "denkmünze" (minnespenningar)
berömmas som de bästa på sin tid. Sådana med Karl X
Gustafs bröstbild från 1658 hafva föranledt antagande
att A. varit i Sverige.

Abegg, Julius Friedrich Heinrich, tysk rättslärd,
f. 1796 i Erlangen, blef jur. professor
i Königsberg 1821 och i Breslau 1826. Död
1868. A:s skrifter behandla straffrätten i
hela dess omfattning: Untersuchungen aus dem
gebiete der strafrechtswissenschaft
(1830), Die
verschiedenen strafrechtstheorien
(1835), Lehrbuch
der strafrechtswissenschaft
(1836) m. fl,

Abeilard. Se Abailard.

Abeille [abe’j], Johann Christian Ludwig,
tysk pianist, orgelspelare och tonsättare,
f. 1761, d. 1838, var från 1782 medlem
af hofkapellet i Stuttgart och efterträdde
Zumsteeg såsom konsertmästare. Hans kompositioner
utgöras af operor, kammarmusik och sånger,
af hvilka en del ännu sjunges i skolorna.
A. L.

Abekås (Abbekås), stort fiskeläge i Skifarps
socken, Vemmenhögs härad, Malmöhus län. Det har en
utmärkt, under 1880-talet för en kostnad af 45,000
kr. iståndsatt hamn af 2,5-3 m. djup. Omkr. 300
inv. A. var redan på 1500-talet omtaladt som en
betydande ort.

Abel (hebr. Hebel, Septuagintas Abel), Adams andre
son, en from herde, hvilken blef ihjälslagen af
sin äldre broder, Kain. Den bibliska berättelsen
om hans död (1 Mos. 4 kap.) har blifvit poetiskt
behandlad af Gessner, Byron, Paludan-Müller m. fl.
E. S-E.

Abel, konung i Danmark 1250-52, Valdemar Seirs näst
äldste son med Berengaria, f. 1218. blef 1232 utnämnd
till hertig i Sönderjylland och öfvertog sitt län
1237 samt gifte sig med Mechtild,
dotter till grefve Adolf IV af Holstein. Strax efter
faderns död (1241) kom han i tvist med sin äldre
broder, konung Erik Plogpenning, och brytningen
blef än svårare, då han 1246 tog sina svågrar, de
holsteinske grefvarna, i försvar mot brodern. Efter
en ny kamp 1250 nödgades han underkasta sig, men då
Erik kort därefter förtroendefullt besökte honom på
hans borg i Slien, blef Erik tagen till fånga och
öfverlämnad till en personlig afundsman, som lät
mörda honom. A. blef strax därefter vald till konung
och krönt, sedan han tillsammans med 24 adelsmän
aflagt ed på att han vore oskyldig till mordet;
dock straffade han aldrig upphofsmännen därtill. Han
torde hafva varit den dugligaste af de tre bröderna,
åvägabragte hastigt fred och ro i riket samt utfärdade
1251 en förträfflig lag i detta syfte. Likaledes
sträfvade han att främja handeln, mest dock genom
att gynna hansestäderna. Den 30 juni 1252 stupade
han under ett tåg mot nordfriserna. Enligt folktron
spökar han som "den vilda jakten" till straff för
brodermordet. Kronan öfvergick till hans yngre broder
Kristoffer, men hans ätt härskade till 1375 som
hertigar, i ständig fejd med länsherren, den danske
konungen. Hans änka gifte sig 1261 med Birger Jarl i
Sverige och dog 1288. - Abels förhållande till brodern
är ämne för Öhlenschlägers sorgespel "Erik og Abel".
E. EBG.

Abel, Karl Friedrich, tysk tonsättare och virtuos,
f. 1725 i Köthen, där hans fader var gambist, var
lärjunge af J. S. Bach och hade sedan anställning
under Hasse vid hofkapellet i Dresden. Oenig med
Hasse, begaf sig den orolige och njutningslystne
virtuosen på konstresor och fick slutligen anställning
i London, där han dog 1787. A. var den siste virtuosen
på viola di gamba. Han efterlämnade ock värdefulla
tonsaker: konserter, stråkkvartetter, sonater m. m.
A. L.

Abel, Josef, tysk historiemålare, f. 1768 i
Aschach, d. 1818 i Wien, påverkades i hög grad
af den ideala åsikt inom konsten, som i 19:de
årh:s början dref så många konstnärer öfver
till studiet af antika ämnen. Bland hans bästa
taflor må nämnas: Antigone, knäböjande vid
sin broders lik; Cato, då han ögonblicket före
sitt själfmord låter slafven räcka sig svärdet;
Den fjättrade Prometheus; Sokrates. A. gjorde sig
dock mera känd genom sina förträffliga raderingar.
(G-G N.)

Abel, Karl von, bajersk statsman, f. 1788, d. 1859,
var 1833-34 medlem af det grekiska regentskapet
undrer konung Ottos första tid och blef 1837 bajersk
inrikesminister. A., som i början af sin politiska
bana visat sig frisinnad, framkallade snart en
häftig opposition inom och utom riksdagen genom sina
starkt utpräglade ultramontana och absolutistiska
tänkesätt. Han afskedades jämte de öfrige ministrarna
år 1847 för det han vägrat kontrasignera förläningen
af infödingsrätt åt Lola Montez, konung Ludvigs
älskarinna. Han var sedan sändebud i Turin till 1850.

Abel, Niels Henrik, norsk matematiker, föddes
5 aug. 1802 i Findö, Kristianssands stift, där
fadern var präst. Han uppväxte under mycket sorgliga
förhållanden, i ett hem, där modern och genom hennes
inflytande sannolikt äfven fadern fallit offer för
dryckenskapens last. Vid tretton års ålder fick han,
som fattig ämbetsmannason, friplats vid Kristiania
katedralskola, och vid sexton års ålder erhöll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free