- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
171-172

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adlerbeth. 1. Gudmund Jöran (Georg) A. - Adlerbeth. 2. Jakob A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lag gjorde proposition om att den s. k. förenings-
och säkerhetsakten genast skulle antagas, lyckades
A. genom ett gripande tal förmå konungen att låta
adeln taga saken i öfvervägande på riddarhuset. –
Om tillkomsten af det fria statsskicket år 1809
har A. stor förtjänst. Han var då en af de mest
inflytelserike ledamöterna i konstitutionsutskottet
och i tryckfrihets-kommittén, hvilka utarbetade de nya
grundlagarna. Till följd af sitt anseende hos adeln
genomdref han den nya regeringsformens skyndsamma
antagande utan tidsödande strider. S. å. utnämndes
han till statsråd och friherre. 1815 erhöll han
på begäran afsked från statsrådsämbetet. Han
bevistade ännu 1817 års riksdag såsom ordförande
i expeditionsutskottet. 7 okt. 1818 afled han på
Ramsjöholm.

A:s obundna stil är enkel, värdig och klar, men
något torr. Hans vetenskapliga afhandlingar (i
arkeologi m. m.) vittna om lärdom och smak. Hans
åminnelsetal äro sanna, sakrika och flärdfria. Hans
Historiska anteckningar (I–III; efter en handskrift
på Trolle-Ljungby utg. 1856–57; ånyo utg. af Elof
Tegnér 1892–93, efter originalhandskriften i Upsala
univ.-bibliotek) omfatta tiden 1771–1807: största
delen skildrar 1789 års riksdag och slutet af Gustaf
III:s regering. Författarens omdöme om denne konung
är vida strängare, än hvad man skulle vänta af en man,
som stod honom så nära och alltid egde snillekonungens
stora ynnest. Men A., som hatade godtycke och
envälde, stod synbarligen i sådant förhållande till
den adliga oppositionen, att detta mycket bidrog
att färglägga hans teckningar. (Den i 1:a uppl. af
hans "anteckningar" intagna, bittert nedsättande
"karakteristiken" af Gustaf III saknas dock i
originalhandskriften, och tvifvelaktigt är om den
härrör från hans hand). För öfrigt egde A. hvarken som
statsman eller som författare något omfattande snille,
men var utmärkt genom varm fosterlandskärlek, största
rättrådighet, sanningskärlek och varsamhet. Hans
"Hist. anteckn." utgöra en ganska god källa till
tidehvarfvets historia. Hans utförliga skildring
Gustaf III:s resa i Italien (utg. 1902 af H. Schück)
lämnar en lefvande och mångsidig bild af det dåtida
Italiens kulturtillstånd.

Personlig vän till skalderna Gyllenborg, Leopold och
Oxenstierna samt till N. v. Rosenstein, var A. mer
eller mindre deras själsfrände. Af allvarligt och
något kärft skaplynne, en smula pedant i sin fordran
på förståndsklarhet och reda i alla förhållanden,
var han i sin samhälls- och lifsuppfattning en son
af upplysningstidehvarfvet; men i motsats till dess
skepticism märker man hos honom en ganska lefvande
religiositet. I sitt skaldskap ter han sig som en
lärd vitterlekare utan verklig omedelbarhet, men med
konstnärligt allvar, något tungrodd i formen. Hans
reflexionsdikter röja släkttycke med Gyllenborgs,
I nya psalmboken finnas åtta originalpsalmer af honom.

A. var en af sin tids mera framstående
dramatiske skalder. Hans sorgspel äro i den
pseudoklassisk-franska smaken. Ingiald Illråda (1799)
är bra planlagdt och strängt genomfördt med god yttre
motivering och Kelonid (med vackert antikt ämne)
äfvenledes en aktningsvärd tragedi, som dock anlitar
slumpen för upplösningen. Språket är vårdadt, något
stelt och i kärleksscenerna mycket afmätt. Operan
Cora och Alonzo (musik af Naumann) uppfördes vid
operabyggnadens invigning 1782, vid
dess halfsekelsfest 1832 och sekelfesten
1882. Berömdast är A. såsom poetisk
öfversättare. Såväl Voltaires "Oedipe" (1792) som
Racines "Iphigénie en Aulide" (1777) hafva genom
förenkling och fri behandling samt införandet af
körer blifvit till ej ringa del hans egna verk. Äfven
Voltaires "Phèdre" öfversatte han. A:s tolkning af
episoder ur Tasso är en sammandragen bearbetning,
som framflyter i ganska lediga former. Genom sin fria
öfversättning (1791) af Eyvind Skáldaspillirs sång
öfver konung Håkan väckte han uppmärksamheten på den
fornnordiska skaldekonsten på en tid, då denna var
förgäten eller missaktad. Det är dock i synnerhet
genom sina metriska öfversättningar af Virgilius och
Horatius samt Ovidius’ Metamorfoser som A. förvärfvat
sig förtjänster om vårt språk och vår vitterhet. Han
följde vid deras återgifvande strängt samma system,
som uppställts af J. H. Voss, Tysklands förste mästare
i öfversättningens konst, och utvecklade följdriktigt
de grundsatser, som svensken Regnér hade framkastat,
hvarigenom accenten gjordes till allenabestämmande
rättesnöre i svensk vers. A:s företal till Æneiden
är den första säkra framställning af grunderna
för svenska metriken, i hvad som gäller antika
versformer. A:s klassiska öfversättningar äro
förträffliga och täfla med dem af Voss
i värde. Hans tolkning af Virgilius’ "Æneis"
utkom 1804 (3:e uppl. 1831), efterföljd af
"Bucolica" och "Georgica" (1807; 3:e uppl.
1831) samt Horatius’ "Satyrer och skaldebref"
(1814), densammes "Oder och epoder" (1817)
och Ovidius’ "Metamorphoser" 1820 (utg. af A:s son;
nyaste uppl. 1862). – A:s Skaldskrifter utgåfvos i
2 bd 1797–98 (3:e tillök, uppl. 1818).
Bland gustavianerna var A. i det nya århundradet den,
som mest följde med tidens litterära utveckling.
Biografier öfver A. ha författats af H. Järta (i
Sv. akad:s handl., del 12, 1829) och El. Tegnér
(som inledning till A:s "Hist. anteckn.").
E. V. M. (E. F-T.)

2. Jakob A., friherre, fornforskare,
Götiska förbundets stiftare, den föregåendes
son, föddes 21 maj 1785 i Stockholm. Sedan
han 1806 blifvit filos. magister i Upsala,
inträdde han på den civila tjänstebanan, där
han 1818 blef förste expeditionssekreterare i
ecklesiastik-expeditionen. Död genom olycksfall invid
Stockholm 2 sept. 1844. – A. är minnesvärd för sitt
arbete i svenska vitterhetens och fornforskningens
tjänst. Han är nämligen den egentlige stiftaren
af det i vår litteraturs och odlings historia så
viktiga Götiska förbundet (se vidare d. o.). A., som
författade inledningen och uttalade grundsatserna till
förbundets stadgar, var städse den sammanhållande
kraften i detta samfund och detsammas ständige
sekreterare. Hans namn såsom förbundsbroder var
Rolf. Under signaturen –R– skref han åtskilliga
uppsatser i förbundets tidskrift, Iduna, samt utgaf
bl. a. "Edda eller Skandinavernas hedniska
gudalära" (1811, öfvers. från danskan efter
Nyerup; 3:e uppl. 1829) och "Vaulundurs saga"
(1812, öfvers. fr. Öhlenschlæger). – A. verkade
med offervilligt nit för svenska fornforskningens
väckande och höjande och var i allmänhet en nitisk
kämpe för allt nationellt och fosterländskt,
bl. a. vårt språks rensning. Han invaldes 1818
i Vitt. hist. o. ant. akad. Hans bibliotek
och hans handskriftsamling skänktes till Upsala
universitet. O. Alin utgaf 1897 "Ur J. Adlerbeths
anteckningar för svenska häfder 1814. Ett bidrag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free