- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
189-190

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik, konung af Sverige - Adolfin, namn på ett svenskt mynt - Adolf Johan. 1. A. J., pfalzgrefve vid Rhen, hertig till Stegeborg - Adolf Johan. 2. A. J., den förres äldste son, pfalzgrefve, hertig till Stegeborg - Adolfsberg, hälsobrunn, belägen 3 1/2 km. söder om Örebro - Adolfsborg, en i k. br. af 14 febr. 1614 förekommande benämning på staden Jönköping - Adolfsd'or uppgifves hafva varit ett guldmynt i svenska Pommern - Ad omnia paratus (lat.), beredd till allt - Adonaj (hebr.), af ordet adonim - Adonidin, kem. farm. - Adonija (hebr., "Jahve är herre"), Davids fjärde son - Adonis, grek. myt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tog ofta sin tillflykt till sin kära
svarfstol undan regeringsbekymren och hoflifvets
ansträngningar. Äfven för målarekonsten lär han haft
sinne, och han efterlämnade vid sin död en värdefull
tafvelsamling, som skingrades, emedan hans bo befann
sig i konkurstillstånd. Hans barn med Lovisa Ulrika
voro Gustaf (III), f. 1746, Karl (XIII), f. 1748,
Fredrik Adolf, f. 1750, och Sofia Albertina, f. 1753.
(L. S.)

Adolfin, namn på ett svenskt mynt. Under konung
Adolf Fredriks tid kallades 2-markerna stundom
adolfiner. Det vanliga namnet var det äldre karoliner.

Adolf Johan. 1. A. J., pfalzgrefve vid Rhen, hertig
till Stegeborg, Karl X:s broder, f. på Stegeborg
11 okt. 1629, förlorade vid 9 års ålder sin moder
och tillbragte sin ungdom vid drottning Kristinas
hof. Han utnämndes till Torstenssons efterträdare
såsom general-guvernör öfver Västergötland, Dal och
Värmland 1651 samt till riksmarskalk 1653. I det 1655
utbrutna polska kriget vann han ett visst anseende
för mod och skicklighet. Då Karl X själf blef upptagen
af kriget med Danmark 1657, lämnade han honom därför
styrelsen i Preussen och öfverbefälet öfver hären
därstädes. Men hertigen kom snart i oenighet med
det öfriga befälet, och då konungen uttalade sitt
missnöje med några af hans anordningar, blef denne
uppbragt och begaf sig hem. Därefter användes han icke
mer i rikets tjänst. – Märkliga äro de stridigheter
mellan A. J. å ena sidan samt rådet och riksdagen
å andra, hvilka uppkommo med anledning af Karl X:s
testamente (1660), i hvilket hertigen var utnämnd till
riksmarsk och ledamot af förmyndareregeringen samt
till dennas ordförande, i händelse änkedrottningen
hade förfall. Fruktande hertigens härsklystna och
oböjliga sinne, måhända ock af andra bevekelsegrunder,
lämnade rådet och ständerna denna del af testamentet
utan afseende oaktadt hertigens invändningar. Vid
1664 års riksdag sökte han åter, ehuru förgäfves,
göra sina anspråk gällande och tvangs att underteckna
en afsägelseskrift. Han tillbragte sitt återstående
lif dels i Tyskland, dels på Stegeborg. Med sitt
husfolk och sin släkt låg han i ständiga tvister,
och han hade en mängd processer vid såväl svenska
som utländska domstolar. Hans barn måste slutligen
(1688) smyga sig bort från fädernehemmet och taga
konungens skydd i anspråk mot sin fader. A. J. dog
på Stegeborg 14 okt. 1689. Hans gemåler voro: 1)
Elsa Beata Brahe (f. 1629, g. 1649, d. 1653), dotter
till Per Brahe d. y.; 2) Elsa Elisabet Brahe (f. 1632,
g. 1661, d. 1689), dotter till Per Brahes broder Nils
och änka efter rikskansleren Erik Oxenstierna. –
Af hans åtta barn uppnådde fyra mogen ålder: Adolf
Johan, Gustaf Samuel, Katarina (f. 1661, d. 1720,
gift med kungl. rådet Kr. Gyllenstierna) och Maria
Elisabet (f. 1663, d. vid 85 års ålder, gift med en
sachsisk ämbetsman v. Gerstorff och katolik). Jfr
O. von Feilitzen, "Bidrag till historien om
pfalzgrefven hertig Adolf Johans sista lefnadsår
och familjeförhållanden" (i "Hist. bibliotek", 1877).

2. A. J., den förres äldste son, pfalzgrefve,
hertig till Stegeborg, f. 13 aug. 1666, fick genom
konungens försorg 1688 jämte brodern Gustaf Samuel,
efter flykten ur föräldrahemmet, resa utomlands och
blef sedermera öfverste i Österrikes tjänst. Han
deltog i Karl XII:s första krigståg, var med vid
landstigningen på Själland och i slaget vid Narva,
men dukade redan 22 apr. 1701 under för fältsjukan.

Adolfsberg, hälsobrunn, belägen 3 1/2 km. söder
om Örebro, på stadens jord, men i Ånsta
socken. De två. källorna innehålla järnhaltigt
vatten, som analyserades af Berzelius 1804. De
begagnas, såsom järnvatten i allmänhet, mest
af anemiska patienter. Såvidt man vet, har
A. användts såsom hälsobrunn sedan början af
1700-talet. Brunnsgästernas antal var på 1850-talet
i allmänhet något mer än 100 om året, men har på
senare åren uppgått till endast 30–40. Sedan 1870
har ingen särskild läkare där varit anställd.
JHM.*

Adolfsborg, en i k. br. af 14 febr. 1614 förekommande
benämning på staden Jönköping, som då flyttades till
"sanden" mellan Vättern och Munksjön. Namnet A. kom
dock aldrig i bruk.
L. W:SON M.

Adolfsdor [-dår] uppgifves hafva varit ett guldmynt
i svenska Pommern, prägladt under Adolf Fredrik, i
värde omkr. 13 1/2 kr. Under konung Adolf Fredriks tid
slogos i Stralsund endast 10- och 5-thaler-stycken
i guld. Möjligen menas med A. helt enkelt den svenska
dukaten.
HS HD.

Ad omnia paratus (lat.), beredd till allt.

Adonaj (hebr.), af ordet adonim, plur. majestatis
som elohim, med suffix för första person: min herre
(långt âj), användes uteslutande om Gud, med nästan
förlorad känsla af suffixet (min) = herren (liksom
madonna och monseigneur, jfr Dalman, "Gottesname
Adonaj" 1889). I den vokaliserade hebreiska texten
ha konsonanterna i Jahve försetts med vokalerna
från Adonaj och utlästs som detta af judarna.
E. S-E.

Adonidin, kem. farm., ett giftigt ämne ur Adonis
vernalis
L., A. cupana Guss. och A. amurensis Reg.,
verkande på hjärtat likt digitalis (se d. o.).
C. G. S.

Adonija (hebr., "Jahve är herre"), Davids fjärde
son. Han försökte uttränga Salomo från tronföljden,
men företaget omintetgjordes, därigenom att David ännu
under sin lifstid lät smörja Salomo till konung. När
A. sedan under dennes regering uppträdde med nya
anspråk, blef han på Salomos befallning dödad
(1 Kon. 1, 2 kap.).

Adonis (grek. Adonis, lat. Adonis), grek. myt., en
underskön yngling, som älskades af Afrodite. Under
en jakt blef han söndersliten och dödad af ett
vildsvin. Ehuru han sålunda var hemfallen åt Hades,
bestämde Zeus på gudinnans enträgna böner, att han
skulle tillbringa en tredjedel af året hos Afrodite,
en tredjedel hos Persefone, som likaledes var intagen
af kärlek till honom, och en tredjedel vara sin
egen herre. Adonissagan är af semitiskt ursprung –
ordet adon, som betyder herre och ofta nyttjas om
solguden Baal, är feniciskt och hebreiskt – och
syftar på naturens ständiga växling mellan lif och
overksamhet. Adonisfester firades med stor prakt i
Mindre Asien, Syrien och, särdeles på Ptolemaiernas
tid, i Egypten. Ehuru de äfven vunno insteg i Grekland
och Rom, tyckas de där aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free