Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Æcidium, bot. - Ædesius och Frumentius, tvänne grekiska ynglingar från Tyrus - Ædil, ett slags ämbetsman i Rom. Se Edil - Aedon, grek. myt. - Æduer l. Hæduer, galliskt folkslag - Æetes, grek. myt. Se Aietes - Ægadiska öarna. Se Egadiska öarna - Ægæ. Se Aigai - Ægæon, grek. myt. Se Aigaion - Ægeiska hafvet. Se Egeiska hafvet - Ægeus, grek. myt. Se Aigeus - Ægialea, geogr. Se Aigialeia - Ægid, Zeus' och Athenes sköld. Se Egid - Ægidius, den helige (fr. Gilles, ty. Gilgen, Gilijen, Ilgen, sv. Ilian) - Ægidius a Columnis l. Egidio de Colonna (äfven kallad Æ. Romanus efter sin hemstad Rom) - Ægidius de Columna, latinsk form för Guido de Columna, italiensk författare från 1200-talet - Ægilops, bot. Se Triticum - Ægina. Se Egina - Æginetisk konst. Se Eginetisk konst - Ægion. Se Aigion - Ægir. Se Ägir - Ægirin, miner. Se Akmit - Ægisthus, grek. myt. Se Aigisthos - Ægle Correa, bto. - Ægopodium L., bot. - Ægospotamos, geogr. Se Aigospotamoi - Ægusa. Se Egadiska öarna - Ægyptus, grek. myt. Se Aigyptos - A. E. I. O. U. Se Austria - Aeken, Hieronymus van. Se Bosch - Ælfric. 1. Æ., ärkebiskop af Canterbury - Ælfric. 2. Æ., ärkebiskop af York - Ælfric. 3. Æ. Grammaticus - Ælfric. 4. Æ. Bata - Ælia capitolina, romersk koloni - Aëllo, grek. myt., en af harpyorna. Se Harpyor - Aelst, stad i Belgien. Se Aalst - Æelst, Willem (Guillielmo) van - Æmilianus, Marcus Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på gran parasiterande Æcidium corruscans Fr., som
hos denna omdanar de unga skotten till guldgula,
ätliga bildningar ("mjölkomlor").
G. A. (G. L-M.)
Ædesius och Frumentius, tvänne grekiska
ynglingar från Tyrus, hvilka lefde i 4:e årh. De
fördes såsom fångar till Abessinien och grundlade
den första kristna kyrkan därstädes. Jfr Etiopiska
kyrkan.
Ædil, ett slags ämbetsman i Rom. Se Edil.
Aedon (grek. Aedon, lat. Aedon, "näktergal"),
grek. myt., dotter till konung Pandareos på Kreta
och gemål till Zethos, konung i Tebe. A., som blott
hade en son, Itylos, afundades Niobe hennes barnrika
äktenskap. Hon ville fördenskull taga den äldste
af Niobes söner af daga, men dödade af misstag i
stället sin egen son. Af medlidande förvandlade
Zeus henne då till en näktergal. – Enligt en annan
saga var A. maka till konstnären Polytechnos. Då hon
förklarat sin äktenskapliga lycka större än gudinnan
Heras, uppväckte denna en tvist mellan A. och hennes
make, hvilken af hämndlystnad skändade A:s syster
Chelidonis. Systrarna dödade då Itylos och framsatte
honom till måltid åt Polytechnos, hvarefter alla
tre förvandlades till fåglar: A. till en näktergal,
Chelidonis till en svala och Polytechnos till en
pelikan. Jfr Filomele.
Æduer l. Hæduer, galliskt folkslag
mellan Loire och Saône. Deras hufvudstad var
Bibracte l. Augustodunum (hvaraf stadens nuv. namn,
Autun). Æduerna slöto sig under Cæsars galliska
krig till romarna och erhöllo under Claudius jus
honorum och 69 e. Kr. romersk borgarrätt.
Æetes, grek. myt. Se Aietes.
Ægadiska öarna. Se Egadiska öarna.
Ægæ. Se Aigai.
Ægæon, grek. myt. Se Aigaion.
Ægeiska hafvet. Se Egeiska hafvet.
Ægeus, grek. myt. Se Aigeus.
Ægialea, geogr. Se Aigialeia.
Ægid, Zeus’ och Athenes sköld. Se Egid.
Ægidius, den helige (fr. Gilles, ty. Gilgen,
Gilijen, Ilgen, sv. Ilian), flyttade enligt legenden från
Aten till södra Gallien och slog sig där såsom
eremit ned i nuv. depart. Gard, där nu den efter
honom uppkallade staden Saint-Gilles ligger. Han
blef enligt en uppgift 684 föreståndare för ett
benediktinerkloster, vann stort rykte för helighet
och afled 720 (719 l. 725). Staden S:t Gilles, i
hvars kyrka han hvilade, blef en berömd vallfartsort,
som besöktes mycket äfven af nordiska pilgrimer
och af dem kallades Ilandsborg, Iliensborg. I
Lunds domkyrkas krypta invigdes (antagligen 1131)
ett altare åt A., och många hans reliker funnos i
Lund, Köpenhamn, Roskilde. En kyrka i Söderköping
bar hans namn, och Sankt Ilians församling i
Västerås stift är uppkallad efter honom. Hans
dag (isländarnas "Iliansmässa") var 1 sept.
J. TH. W.
Ægidius a Columnis l. Egidio de Colonna (äfven
kallad Æ. Romanus efter sin födelsestad, Rom),
ryktbar teolog och filosof, född i midten af 13:e
årh., kom i sin ungdom till Paris, där han studerade
under Tomas från Aquino, samt blef 1296 ärkebiskop i
Bourges och dog 1316. Han tillhörde den realistiska
riktningen inom skolastiken, räknades till sin
tids ypperste teologer, var en mycket produktiv
skriftställare och fick för sin djupa lärdom binamnet
Doctorfundatissimus. Æ. ingrep äfven
i politiken, bl. a. genom sin skrift De ecclesiastica
potestate, en försvarsskrift för påfven Bonifacius
VIII mot konung Filip den sköne af Frankrike,
hvilkens lärare han varit. Sannolikt är han äfven
författare till bullan Unam sanctam. För vårt land
eger han närmast betydelse genom den politiska
skriften De regimine principum (om furstestyrelse),
hvilken tjänat såsom förebild till den berömda svenska
medeltidsskriften "Um styrilsi kununga ok höfþinga"
(se Konunga- och höfdingastyrelsen).
(J. HDR.)
Ægidius de Columna, latinsk form för Guido de
Columna, italiensk författare från 1200-talet.
Ægilops, bot. Se Triticum.
Ægina. Se Egina.
Æginetisk konst. Se Eginetisk konst
Ægion. Se Aigion.
Ægir. Se Ägir.
Ægirin, miner. Se Akmit.
Ægisthus, grek. myt. Se Aigisthos.
Ægle Correa, bot., växtsläkte af
fam. Rutaceæ. Æ. Marmelos Correa, med
välsmakande frukter, odlas allmänt i Ostindien,
ofta vid hindu-templen. Den torkade frukten har
medicinsk användning, och af dess skal förfärdigas
snusdosor. Af blommorna framställes i Indien en
välluktande parfym. Träet värderas för sin fasthet,
barken och rötterna användas, liksom frukten, mot
magsjukdomar.
G. L-M.
Ægopodium L., bot., växtsläkte af
nat. fam. Umbelliferæ, hvaraf vi i Sverige ega
en art, Æ. Podagraria L., kirs-kål, som
genom sin ymniga rotbildning och snabba utbredning
är ett mycket svårt ogräs i våra trädgårdar.
A-N. (G. L-M.)
Ægospotamos, </i>geogr.</i> Se Aigospotamoi.
Ægusa. Se Egadiska öarna.
Ægyptus, grek. myt. Se Aigyptos.
A. E. I. O. U. Se Austria.
Aeken [aken], Hieronymus van. Se Bosch.
Ælfric. 1. Æ., ärkebiskop af Canterbury,
d. 1005. – 2. Æ., ärkebiskop af York, d. 1051. –
3. Æ. Grammaticus, angelsachsisk skriftställare,
d. omkr. 1006, benediktinermunk, utgaf bl. a. en
latinsk grammatika (däraf hans binamn) samt
verkade för folkets bildning särskildt genom sina på
angelsachsiska utgifna homilier och öfversättningar
ur Gamla testamentet. Han uppträdde äfven kraftigt
emot transubstantiationsläran. – 4. Æ. Bata, den
förres lärjunge, bearbetade och utgaf sin lärares
arbeten.
Ælia capitolina (lat.), romersk koloni, af Hadrianus
anlagd på Jerusalems ruiner.
Aëllo (grek. Aello, den stormsnabba), grek. myt.,
en af harpyorna. Se Harpyor.
Aelst [alst], stad i Belgien. Se Aalst.
Aelst [alst], Willem (Guillielmo)
van, holländsk stilleben- och blomstermålare, f. 1626
i Delft. Elev af sin farbror, Evert v. Aelst, i Delft,
och af Otto Marseus, i Florens. Vistades 1645–56 i
Frankrike och Italien, i synnerhet i Florens. Kort
därefter bosatt i Amsterdam. Lefde ännu 1683. Hans
stilleben, eleganta i sin anordning och minutiösa i
utförandet, utan att därför verka petiga, tillhöra
i sitt slag det bästa inom Hollands målarkonst. Två
taflor finnas i Nationalmuseum, den ena Jaktattribut,
dat. 1664, den andra Persikor.
(O. G-G.)
Æmilianus, Marcus Julius, romersk kejsare, upphöjd
därtill af sina soldater 253 e. Kr., men mördad fyra
månader därefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
