Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdrifva. 1 Metall. kem. - Afdrifva. 2. Skogsh. Detsamma som afverka - Afdrifva. 3. Jaktt. Afdrifva en mark - Afdunstning l. Evaporation. 1. Fys. - Afdunstning. 2. Tekn. - Afdunstningsmätare, Atmidometer, Atmometer eller Evaporometer, meteor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med bly i degel och upphettas vid fullt
lufttillträde i en muffelugn på en liten lerskål
(skärfvel), tills större delen af blyet bortgått,
och därpå på en annan skål (test eller kapell) af
benaska. Härunder syrsattes blyet till blyoxid och
därjämte äfven kopparn till kopparoxid. Oxiderna
uppsugas af den porösa benaskan, och de
ädla metallerna kvarstanna samt kunna vägas.
P. T. C. (G. D.)
2. Skogsh. Detsamma som afverka.
F. L.
3. Jaktt. Afdrifva en mark,
medelst manskap frammota villebråd till de på
förhand utställde skyttarna. Denna jaktterm
har egentligen haft afseende på förra tiders
storartade skallgångar å fullt omsluten mark,
men brukas numera äfven om smärre afjagningar.
J. W. L.*
Afdunstning l. Evaporation. 1. Fys. Den
ångbildning, som eger rum från en kropps yta
(jfr Ånga). Fasta kroppar, såsom is, jod, kamfer,
afdunsta också i fria luften, såsom man finner af
den förminskning deras volym småningom undergår eller
af den egendomliga lukt de sprida omkring sig; men
det är hos vätskorna, som afdunstningsfenomenet är
mest utprägladt och blifvit noggrant studeradt. Den
lätthet, med hvilken olika vätskor afdunsta,
är högst olika. Afdunstningen är beroende på
att den afdunstande kroppens ånga sprider sig i
den omgifvande atmosfären. Förvaras kroppen i ett
lufttätt slutet rum, så afger den ånga, ända till
dess den i rummet befintliga luften är mättad med
denna ånga, hvilket eger rum, då dennas tryck uppnått
ett visst värde, maximalspänningen, F. Är denna
uppnådd, så eger jämvikt mellan kroppen och dess
ånga rum. Är däremot ångtrycket (f) mindre än F, så
eger afdunstning rum och detta med en hastighet, som
är proportionell mot differensen (F-f), hvilken
kallas mättningsdeficit. Afdunstningshastigheten
är uppenbarligen beroende på huru fort ångorna
bortföras. Den beror också på huru stort motstånd
ångan röner vid sin utbredning i rummet. Detta
motstånd är proportionellt mot den omgifvande gasens
(vanligen luftens) tryck, B. Man har funnit, att
afdunstningshastigheten, V, följer formeln:
V = K.T. (F - f)[**kvadratrot]W:B
hvari K betyder en konstant, T absoluta temperaturen
och W vindens hastighet. Denna formel gäller för en
bestämd afdunstningsyta; ökas denna, så växer äfven
afdunstningen, men ej så fort som ytan. För att öka
afdunstningens hastighet förlägger man den afdunstande
kroppen, vanligen en vätska, uti tunna skikt i flata
kärl. Man minskar ångspänningen f genom begagnande af
torkmedel, såsom i fig., där en afdunstande lösning
är gjuten i den öfre flata skålen och koncentrerad
svafvelsyra eller klorkalium såsom torkmedel finnes
i den nedre. Hastigheten påskyndas ännu mer genom
minskning af lufttrycket B. hvarför man gärna sätter
klockan, som står öfver skålarna, i förbindelse med
luftpumpen. Denna princip begagnas också i
vakuumapparaterna vid sockerlösnings indunstning,
då den nybildade ångan bortsuges genom luftpump.
Vidare är det förmånligt att öka temperaturen,
ej blott emedan T då växer, utan ännu mer emedan
F starkt tilltar med temperaturen exempelvis i
förhållandet 1 till 2, då vatten värmes från 0
till 10° C. Vidare brukar man, för att påskynda
afdunstningen, blåsa eller suga en luftström öfver
vätskeytan. Vid graderverk, där saltlösningar
indunstas, låter man dessa rinna öfver vertikala
risknippor, mellan hvilka vinden fritt spelar. Det
finnes vätskor, t. ex. vissa feta oljor och glycerin,
hvilka, likasom de flesta fasta kroppar, vid vanlig
temperatur ej ha något märkbart ångtryck F och
därför ej i märkbar grad afdunsta. De sägas därför
vara fixa, hvaremot de vätskor, som lätt afdunsta,
kallas flyktiga. Afdunstningen ute i fria luften är
hastigare vid blåst än i lugnt väder. Detta bekräftas
äfven af den dagliga erfarenheten, t. ex. då det är
fråga om torkning af våta kläder e. d. – Liksom vid
kokning upptages äfven vid afdunstning värme från de
omgifvande föremålen och kvarstannar hos den bildade
ångan i bundet eller latent tillstånd. Detta värme
kallar man afdunstningsvärme (se
d. o.). Slår man en droppe eter eller sprit på handen,
röner man en känsla af kyla, som uppkommer däraf,
att vätskan vid sin hastiga afdunstning beröfvar
handen icke obetydligt värme. – Vattengasen eller
vattenångan, som alltid förekommer i fria luften,
härleder sig från afdunstningen från hafven, sjöarna
och den fuktiga marken. Om sommaren är mängden af
vattengas i luften störst, emedan afdunstningen
främjas af den höga sommartemperaturen. Jfr
Afdunstningsmätare. – Afdunstningen skiljer sig
från kokning endast därigenom, att vid den förra
ångbildningen utgår från vätskans yta och eger rum vid
hvilken temperatur som helst, medan den vid kokningen
sker från vätskans hela massa och vid en bestämd,
af den omgifvande gasens tryck beroende temperatur.
R. R. (S. A-S.)
2. Tekn. Med afdunstning hos en ångpanna
menas den mängd ånga, som pannan förmår
producera. Den uttryckes vanligen i kg. ånga pr
timme och kvm. eldyta. Afdunstningen pr timme och
kvm. eldyta uppgår i medeltal för stationära pannor
till 20 kg. ånga och för lokomotivpannor till 35
à 45 kg. ånga. Afdunstningen kan ock angifvas med
hänsyn till huru många kg. ånga, som erhållas af 1
kg. förbrukadt bränsle. Vid eldning med fast bränsle
är afdunstningen pr kg. bränsle i medeltal för torf 4
kg. ånga, för svenska stenkol 5 kg. ånga och engelska
stenkol 7 kg. ånga. Vid gaseldning är afdunstningen
för torf omkr. 5 kg. ånga och för stenkol 9 kg. ånga.
G. D.
Afdunstningsmätare, Atmidometer, Atmometer eller
Evaporometer, meteor., ett meteorologiskt instrument,
hvilket tjänar att mäta mängden af det vatten, som på
en gifven tid af dunstar i fria luften. Det gifves
många olika konstruktioner af detta instrument, men
ingen af dem har lyckats tillvinna sig tillräckligt
förtroende för att få allmännare användning. Sådana
äro konstruerade af Vivenot, Lamont, Prestel
och Piche. Oafsedt det intresse för vetenskapen,
som observationer med afdunstningsmätare ega, är
kännedomen om vattnets afdunstningsförhållanden af
särdeles stor vikt för landtbruket och alla arbeten,
som röra kanalbyggnader, urtappning af sjöar och
kärr m. m. Den med afdunstningsmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
