- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
499-500

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albinos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flera gånger befäl öfver kejserliga härar och
vann därvid anseende såsom en af sin tids störste
krigare. 1498 utnämndes han till arfståthållare
i Friesland.

Albrektsorden, namn på en sachsisk och en anhaltsk
orden. Se Ordnar.

Albrektsunds kanal, upprensad och fördjupad farled i
Marstrands skärgård, mellan Klöfverön i s. och ett par
holmar i n. Farleden, som åvägabragtes 1842-44 och
förbättrades 1858-60 för en kostnad af 43,046 kr.,
däraf 40,178 kr. statsanslag, har en längd af 1,5
km., ett djup under lägsta vattenytan af 1,78 m. och
en bottenbredd af 6,53 m. Den begagnas af fartyg,
som gå inre vägen mellan Marstrand och Göteborg.

Albret [albrä’], franskt vicegrefskap (vicomté),
sedermera (1558) hertigdöme i Gascogne, var hemort för
en af Syd-Frankrikes ädlaste ätter, hvilken ledde sina
anor tillbaka till Arnaud Amanjeu, "sire" af A., i 11:e
årh. Ättens mest bekanta medlemmar äro: 1. Charles,
"sire" af A., grefve af Dreux och vicomte af Tartas,
som 1402 blef konnetabel af Frankrike och stupade
i spetsen för franska hären vid Azincourt (1415);
2. Jean d’A., som genom sitt gifte med arftagerskan
till Navarra 1494 blef konung i detta land (se
Johan, konungar af Navarra, 3); och 3. Jeanne d’A.,
den föregåendes sondotter, drottning af Navarra (se
Johanna, drottningar af Navarra, 3). Ätten utslocknade
på svärdssidan 1676 med César-Phébus d’A., marskalk
af Frankrike.

Albrizzi, Teotochi Isabella, grefvinna, italiensk
skriftställarinna, f. 1763, d. 1836, gift först
med patriciern A. Marin i Venezia och sedan med
statsinkvisitorn grefve G. Albrizzi därsammastädes,
var beskyddarinna för Ugo Foscolo och Canova,
öfver hvars skulpturverk hon utgaf en beskrifning
(1809). För sin begåfning och skönhet hyllades hon
af sådana män som Alfieri och Byron. Hon författade
åtskilliga intagande biografiska skildringar
m. m. Hennes brefväxling i urval utgafs 1872 af
Barozzi.

Albroke, gottländskt, och Albräckt, bohuslänskt
namn på strandskatan.

Albuca L., bot., växtsläkte af nat. fam. Liliaceæ,
lökväxter från Syd-Afrika, med skönfärgade blommor i
klase, kalkbladen i spetsen förtjockade och vingade
frön. A. altissima major, hvitgul blomma med gröna
band, och A. vittata, gul- och grönstrimmig.
A-N. (G. L-M.)

Albuen ("armbågen") kallas den 11-12 km. långa,
smala, icke olikt en arm böjda landremsa, som
omfattar och från hafvet skiljer Nakskov- eller
Albuefjorden å västsidan af Laaland. Där satte
Karl X Gustaf först foten på land, när han
5 febr. 1658 på isen tågat öfver Stora Belt.
C. R. (E. EBG.)

Albuera, by i spanska prov. Badajoz. Där stod 16
maj 1811 en drabbning emellan engelsmän, spanjorer
och portugiser under Beresford och fransmän under
Soult. Den senare blef öfvervunnen och tvungen
att draga sig tillbaka mot Sevilla.

Albufera l. Albuhera (af arab. al-buhaira, kustsjö),
namn på flere kustsjöar i Spanien. Främst bland
dem märkes en sötvattensjö på Spaniens östra kust,
16 km. söder om Valencia. Den är 22 km. lång och
7 km. bred samt skild från Medelhafvet genom en smal
landtunga. Rik på fisk och sjöfågel.
Marskalk Suchet fick af Napoleon I titeln "hertig
af Albufera".

Albuhera. Se Albufera.

Albuin. Se Alboin.

Albula, bergskedja i Rätiska alperna i kantonen
Graubünden, på västra sidan af Inndalen (Engadin),
börjande vid Julier-passet och sträckande sig
åt n. ö. till Fluela-passet. Kedjan har många
toppar på öfver 3,000 m., högst Piz Kesch (3,417
m.). Sitt namn har kedjan af Albula-passet,
2,313 m., som leder öfver densamma från Inn
till Rhens biflod Albula, som börjar på nämnda
pass och vid Thusis förenar sig med Hinterrhein.
J. F. N.

Album (lat., af albus, hvit), hos romarna en hvit
tafla för offentliga kungörelser (t. ex. pretorernas
edikt), namnlistor (t. ex. öfver domare, senatorer
o. s. v.); äfven öfversteprästens officiella
årskrönika, Annales maximi. - Under medeltiden
användes ordet om förteckningar eller kataloger,
t. ex. öfver helgon, soldater, medlemmar af akademier
o. s. v. Denna betydelse förekommer ännu. Vanligen
förstår man dock nu med album en bok för sentenser,
minnesverser, teckningar, autografer, fotografier,
frimärken, vykort e. d. Ordet nyttjas äfven som namn
på vittra och konstnärliga samlingsverk.

Albumen (lat.), ägghvita, fröhvita. - Albumen ovi
siccum
(lat), farm., torr hönsägghvita.

Album græcum (lat), "grekiskt hvitt", farm.,
äfven kallad Magnesia animalis och Hvit gentiana,
torra, genom sin rikedom på kalk hvita
hundexkrementer, som afgifvas efter förtärande
af mycket ben. Sådana exkrementer samlades förr
till apoteken, emedan de i likhet med vissa andra
slag af exkrementer sedan gammalt hade medicinsk
användning. Kvacksalfvare göra ännu då och då bruk
af detta motbjudande "medikament".
C. G. S.

Albumin, kem. Se Ägghvita.

Albuminat (af lat. albumen, ägghvita), ett
uttryck, som hos äldre författare stundom användes
likabetydande med ägghvitekroppar eller proteinämnen
i allmänhet. Numera förstår man därmed vanligen
de förändrade, "denaturerade", ägghviteämnen, som
erhållas, då nativa eller koagulerade ägghvitekroppar
behandlas med starka baser eller syror. I förra
fallet erhålles alkali-albuminat ("albuminat"
i inskr. bem.), i senare acid-albuminat
(acid-albumin, syntonin). Man har för öfrigt på
senaste tiden och på goda grunder föreslagit att
reservera benämningen "albuminat" för föreningar
mellan ägghviteämnen och tunga metaller (t. ex. järn,
koppar, kvicksilfver) och att i stället för termen
alkali- och acid-albuminat använda uttrycken
alkali- och acid-proteiner. Genom inverkan af
alkalier blifva ägghviteämnena förändrade på ett
mera genomgripande sätt än af syror, i det att en
del kväfve och svafvel utträder; alkalialbuminat
och acidalbuminat hafva följaktligen ej enahanda
sammansättning och egenskaper; de förra äro att
anse såsom starkare syror än de senare. Albuminaten
skiljas från de egentliga ägghviteämnena därigenom
att deras lösningar icke koagulera vid uppvärmning
samt därigenom att de äro olösliga i neutrala vätskor,
men lätt lösas i öfverskott af alkali eller syra; ur
de sura lösningarna kunna albuminaten fullständigt
"utsaltas" medelst koksalt eller ammoniumsulfat. -
Såsom af det föregående framgår, äro albuminaten
i regeln laboratorie-produkter, men undantagsvis
förekomma de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:26:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free