Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander I, konung af Serbien - Alexander, konungar af Skottland - Alexander. A. I, konung 1107-24 - Alexander. A. II, konung 1214-49 - Alexander. A. III, konung 1249-86 - Alexander, prins af Hessen - Alexander I, furste af Bulgarien - Alexander, Sir William, earl of Stirling, skotsk diktare - Alexander, Sir James Edward A. of Westerton, engelsk militär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hastigt för en revolutionär omstörtning. Den tog form
af en officersrevolt, som utbröt natten mellan 10 och
11 juni 1903 samt ledde till mord på konungaparet
och flera dess anhängare under om stor brutalitet
vittnande omständigheter. Se vidare Serbien.
Alexander, konungar af Skottland. A. I, son af
Malcolm III, regerade 1107-24. - A. II, son af
Vilhelm Lejonet, regerade 1214-49. - A. III, den
föregåendes son, f. 1241, regerade 1249-86. Under
hans minderårighet stridde stormännen om väldet,
och de olika partierna sökte trygga sitt inflytande
genom att bemäktiga sig konungens person. A. förmäldes
1251 med den engelske konungen Henrik III:s dotter
Margareta och motsatte sig med kraft först dennes och
sedan Edvard I:s försök att få Skottlands länsplikt
under England erkänd. Han härjade på Suderöarna, som
liksom öriket Man voro norska lydland, försvarade sig
tappert mot konung Håkan Håkanssons anfall (1263) samt
fick genom freden i Perth (1266) af dennes son Magnus
mot en penningesumma och löfte om årlig afgift såväl
Suderöarna som Man. Med A. utslocknade det gamla
skottska kungahuset på manssidan (1286). Om A:s dotter
och dotterdotter se Margareta (norska furstinnor).
Alexander, prins af Hessen, f. 1823, d. 1888, var
1840-51 i rysk krigstjänst och 1853-62 i österrikisk
samt deltog i slagen vid Montebello och Solferino
(1859). I 1866 års krig blef han som befälhafvare
öfver 8:e förbundsarmékåren slagen af preussarna
i flere strider (23-25 juli). Öfver sin stora
myntsamling i Heiligenberg offentliggjorde han
en förteckning (3 bd, 1854-56). Sedan 1851 var
A. morganatiskt gift med Julie von Hauke, hvilken
upphöjdes till prinsessa af Battenberg.
Alexander I, furste af Bulgarien, prins af Battenberg,
son af prins Alexander af Hessen och prinsessan Julie
af Battenberg, f. 5 april 1857, deltog som officer
vid ryska hären i kriget mot Turkiet 1877-78 och
valdes 29 apr. 1879 till furste af Bulgarien. Utan
politisk erfarenhet och utan tillräckligt stark
maktställning i den nybildade statens förvirrade
partistrider, på hvilka han fåfängt sökte göra slut
genom en egenmäktig suspension af författningen
(1881-83), var han under sina första regeringsår
hänvisad till Rysslands stöd. Då han sedermera sökte
frigöra sig från dess tryckande förmynderskap,
inträdde ett spändt förhållande, som ytterligare
skärptes, då A. mot Rysslands vilja accepterade
Öst-Rumiliens i sept. 1885 genomförda förening med
Bulgarien. Trots A:s duktiga och segerrika ledning
af försvarskriget mot Serbien s. å., hvarigenom
föreningsverket betryggades, anstiftades (säkerligen
under ryska agenters medverkan) en sammansvärjning
mot honom, och han blef 21 aug. 1886 i sitt slott
i Sofia tillfångatagen af en skara officerare,
tvangs att abdikera och fördes ur landet. Sedan en
militärisk kontrarevolution inom få dagar kullkastat
konspiratörernas regering, återvände A. på sitt folks
kallelse till Bulgarien, där han mottogs med jubel,
men då hans försök att genom ett ödmjukt telegram
blidka tsar Alexander III af denne afvisades, fann
han sin ställning ohållbar, hvarför han nedlade
regeringen, 7 sept. 1886, och definitivt lämnade
Bulgarien. Bismarck omintetgjorde 1888 af hänsyn till
Ryssland en plan på förmälning mellan A. och kejsar
Fredrik III:s dotter Viktoria. A. gifte sig 1889
med operasångerskan Johanna Loisinger, antog titeln
grefve af Hartenau och inträdde 1890 i österrikisk
militärtjänst, där han 1892 blef generalmajor. Han
afled i Graz 17 nov. 1893 och begrofs i Sofia. Se
Golowin, "Fürst Alexander I. von Bulgarien"
(1896). Jfr Bulgarien.
Alexander [ä’ligsand*], Sir William, från 1633
earl of Stirling, skotsk diktare och statsman,
f. omkr. 1567, d. 1640, anställdes som lärare
hos Jakob VI:s son Henrik och åtföljde 1603
Jakob till England, där han blef hofman först hos
prins Henrik och efter dennes död (1612) hos prins
Karl. 1621 fick han i förläning nuv. Nova Scotia,
New Brunswick och en del af Canada, hvilka trakter
Jakob hoppades kolonisera genom att sälja små
jordområden med åtföljande adelstitlar ("baronets
of Nova Scotia"). Karl I bekräftade 1625 gåfvan
och gaf A. rätt att där "bruka grufvor och skogar,
bygga städer, anställa marknader, inrätta domstolar,
lämna jordförläningar och slå mynt". A. skref 1625
Encouragement to colonies, men förmådde ej göra bruk
af sina vidsträckta kolonisationsrättigheter. 1626
blef han statssekreterare för Skottland samt visade
som sådan mycken duglighet och orubblig trohet mot
konungen. Trots de stora förläningar han på papperet
erhållit, dog han i fattigdom. Under åren 1603-07
utgaf han fyra rimmade "Monarchiche tragedies"
(Darius, Cræsus, The alexandræan tragedie och Julius
Cæsar), 1604 Aurora, en samling, delvis mycket vackra
sonetter och andra lyriska dikter; 1614 utkom 1:a
delen af hans Doomes-day, en stor dikt på öfver 11,000
versrader, som förelåg färdig först 1637. Dessutom
tillkommer honom största förtjänsten af Jakob I:s
öfversättning af Psaltaren (The psalmes of king
David, translated by king James, 1631). 1637 utgaf
han en samlad upplaga af sina dikter, Recreations
with the Muses. En fullständig och kritisk upplaga
af A:s dikter, The poetical works of Sir William
Alexander, earl of Stirling, utkom i 3 bd 1870-72.
V. S-G.
Alexander [ä’ligsand*], Sir James Edward A. of
Westerton, engelsk militär och reseskildrare,
f. 1803, d. 1885, deltog 1825 i kriget mot Burma,
1826 i det rysk-persiska och 1829 i det rysk-turkiska
kriget samt stred 1832-34 i Portugal för dom Pedros
sak. 1835 deltog han i kafferkriget och företog
efter dess slut en forskningsresa till Damara-
och Namaqualand. 1841-55 tjänstgjorde han i Canada
och företog äfven där vidsträckta resor. Han deltog
1855-56 i Krimkriget och förde 1860-62 ett viktigt
befäl under maorikriget på New Zealand. 1877 fick
han afsked med generallöjtnants rang och 1881 titeln
general. A. var mycket verksam för "Kleopatras
nåls" öfverförande till England 1877-78, hvarom
han utgifvit en skildring, Cleopatras needle,
its acquisition and removal to England described
(1879). Bland de många arbeten, hvari han skildrat
sina färder och fälttåg, märkas Transatlantic sketches
(1833), Narration of ... a campaign in Kaffirland in
1835 (2 bd, 1837), An expedition of discovery into
the interior of Africa through the countries of the
Great Namaquas, Boschmans and Hill Damaras (2 bd,
1838), L’Acadie or seven years’ exploration in British
America (2 bd, 1849), Passages in the life of a
soldier (2 bd, 1857), Incidents of the maori-war, New
Zealand in 1860-61 (1863) och Busch-fighting (1873).
V. S-G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
