- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
543-544

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander-slaget ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera kejsar Paul I, f. 1783, d. 1801, var
utsedd till gemål åt Gustaf IV Adolf, som vid ett
besök i Petersburg 1796 vann hennes tycke, men bröt
förbindelsen. A. blef 1799 förmäld med ärkehertig
Josef, vicekonung i Ungern.

Alexandre [aleksã’dr], Rabbi Aaron, schackspelare,
f. 1766 i Bajern, d. 1850 i London. Han utgaf
bl. a. sammelverken Encyclopédie des échecs (Paris
1837) och Collections des plus beaux problèmes
d’échecs
(Paris 1846).

Alexandre [aleksã’dr], Arsène, fransk konsthistorisk
skriftställare, f. 1859 i Paris, har varit verksam
i den periodiska pressen och utgifvit Histoire de la
peinture militaire
(1889), Histoire de l’art décoratif,
du XVIII:e siècle à nos jours
(1892), L’art du rire
et de la caricature
(1893), Histoire populaire de la
peinture
(1896) m. m.

Alexandre de Bernay [aleksã’dr d* bärnä’], fransk
trouvère på 1100-talet, född i Bernay, Normandie. Se
Alexander-sagan.

Alexandrescu. Se Alecsandrescu.

Alexandrette (turk. Iskanderun l. Skanderun),
uppblomstrande hamnstad på Syriens kust, vid
Alexandrette-viken (Iskanderun-viken). 6,850
inv. Hamnen besöktes 1899 af 589 fartyg om nära
400,000 ton. A. grundlades 333 f. Kr. af Alexander
den store till minne af slaget vid Issos och kallades
därför Alexandria ad Issum.

Alexandri. Se Alecsandri.

Alexandria [eng. uttal: äligs’ndri*]. 1. (Grek.
Alexandreia, turk. Iskanderijeh) Stad i Egypten, vid
Medelhafvet, vid nordvästra hörnet af Nilens delta. Det
grundlades 332 f. Kr. af Alexander den store och var sedan
ptolemaiernas hufvudstad. Till följd af sitt ypperliga
läge blef det efter Tyros’ och Kartagos undergång näst
Rom Medelhafvets mest betydande stad och är ännu en
af de förnämsta handelsplatserna vid nämnda haf.

Väster om Nilens västligaste arm, den kanobiska,
ligger den nu igengrundade och träskiga, men
fordom segelbara sjön Mareotis (turk. Mariut),
En smal, låg och sandig landremsa skiljer Mareotis
från Medelhafvet. På denna uppfördes staden enligt
byggmästaren Dinochares’ (l. Dinokrates’) plan. Den
ute i hafvet i samma riktning som stranden liggande
ön Faros förenades med fastlandet genom en 7 stadier
(1,247 m.) lång stendamm, Heptastadion. Därigenom
bildades tvenne hamnar: Stora hamnen, den östra, och
Eunostos, den västra. Inloppet till den förra gick
förbi det i forntiden berömda fyrtornet på Faros’
nordöstra spets. Från sjön Mareotis, som utgjorde en
tredje hamn, ledde en kanal till kanobiska Nilarmen
och en annan, som genomskar landremsan och mynnade ut
i hamnen Eunostos, till hafvet. I olikhet med gamla
grekiska städer hade A. alldeles raka och breda gator
med rätvinkliga skärningar. Två hufvudgator af 30
m. bredd och omgifna af öppna pelargångar voro dragna
genom staden: den ena tvärs öfver näset, den andra
längs efter detsamma och mellan de båda portarna, som
ensamma lämnade tillträde till A. från landsidan. Den
förra fortsattes af stendammen och delade staden i två
delar: Brucheion, den östra, och Rhakotis, den
västra. I Brucheion, vid den stora hamnen, lågo det
kungliga palatset, konungarnas och äfven Alexanders
grafplats (Sema l. Soma), slottet Timonion, uppbyggdt
af Antonius och efter
nederlaget vid Aktion hans sista tillflyktsort,
Museion, med den gamla världens största boksamling,
och många andra praktbyggnader. I Rhakotis lågo
Akropolis eller Serapeion och längst i
s. v. förstaden Nekropolis. Under största delen
af staden sträckte sig i berget huggna cisterner,
som fylldes af den kanobiska Nilarmen och året om
försågo befolkningen med vatten. Numera återstå
af det gamla A. endast åtskilliga underjordiska
vattenledningar under själfva staden och vidsträckta
katakomber under Nekropolis, äfvensom den storartade
katakombanläggning, som år 1900 utgräfdes i
närheten af Pompejus-kolonnen i Serapeion och som
i sin rika konstnärliga utstyrsel visar att de rent
egyptiska elementen i konst och ämnesval under den
hellenistiska tiden fortlefvat vida kraftigare än
hittills antagits. En del forskare anse att denna
katakomb utgör en del af Serapeions grundvalar. -
Af ptolemaierna gjordes A. till en af handelns och
bildningens medelpunkter. Dit drog sig transitohandeln
mellan Indien och Medelhafvet, hvilken förut
gått öfver Eufrat. Om bildningen se Alexandrinska
biblioteket
och Alexandrinska bildningen. I sitt
högsta flor var staden, då romarna lade den under
sig (30 f. Kr.). Därefter började den småningom
sjunka. Förfallet påskyndades genom det blodbad
Caracalla (211-217 e. Kr.) där anställde samt genom
ödeläggelserna under Aurelianus’ (270-275 e. Kr.) och
Diocletianus’ (284-305 e. Kr.) regeringar. Serapeion,
det sista hufvudsätet för den antika bildningen,
stormades af de kristne 391. Araberna, under Amru,
togo staden omkr. 640, och världshandeln drog sig
därefter till Bagdad vid Eufrat. Den handelsrörelse
öfver Röda hafvet, hvilken A. ännu behöll, gick
ifrån detsamma efter upptäckten af vägen omkring
Godahopps-udden. 1517 kom staden till turkarna,
under hvilkas välde de sista lämningarna af dess
forna betydenhet försvunne.

Vicekonungen af Egypten, Muhammed Ali, återställde år
1820 A:s förbindelser med Nilen, Kairo och det inre
landet genom anläggandet af Mahmudijeh-kanalen, och
sedan dess är A. i ett ständigt stigande. I synnerhet
har det vuxit efter Sueskanalens anläggande. Det
nuvarande A. är näst Kairo landets största och
mest blomstrande stad, men omfattar endast omkring
en tredjedel af stadens forna område, nämligen ön
Farillon (forntidens Faros) och näset mellan denna
och fastlandet (det forna Heptastadion). 1902 räknade
det 310,587 inv., däraf omkr. 60,000 främlingar. Den
kristna befolkningen bor i den östra stadsdelen,
den muhammedanska i den västra. De båda hafshamnarna
nyttjas ännu, i synnerhet den västra. Handeln ligger
till större delen i grekiska och italienska köpmäns
händer. Utförseln består af Egyptens åkerbruksalster,
hufvudsakligen säd; införseln af europeiska,
mest engelska, fabriksvaror. Genom ångbåtsfarten
på Mahmudijeh-kanalen och järnvägsförbindelsen med
Kairo och Sues samt särskildt genom den stora trafik,
som nu går genom Sueskanalen, till hvilken A. bildar
en uthamn, har A. dragit till sig hela post- och
persontrafiken mellan Europa och länderna kring
Indiska oceanen. Värdet af A:s utförsel steg 1900
till omkr. 308,4 mill. kr. och af dess införsel till
omkr. 231,6 mill. kr. Samma år inlupo i dess hamn
2,830 och utgingo 2,784 fartyg med eller utan last.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free