- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
657-658

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alluvial-sand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till år 1686 var hvem som helst berättigad att
utgifva svenska almanacker, men sagda år fick
professor And. Spole af Karl XI privilegium
att utgifva sådana. På samma gång förordnades,
att ingen från utländskt språk öfversatt almanack
finge utgifvas, såvida icke Spole eller någon annan
professor öfversett densamma. En kunglig resolution
1747 gaf Vetenskapsakademien uteslutande privilegium
på almanackers utgifvande. 1749 utgåfvos almanacker
för Stockholms, Lunds, Göteborgs och Åbo horisonter
(den sistnämnda på finska, hvilket språk bibehölls
för Finlands almanack t. o. m. 1808). 1795 utgafs
den första lapska och finska almanacken för Torneå
(Haparandas) horisont. Almanackens pris hafva från och
med 1749 varit fastställda af regeringen. Nämnda år
bestämdes priset för exemplar till 6 öre kopparmynt,
1752 till 9 öre kopparmynt, 1777 till 1 skilling. 1796
bestämdes priset för de små almanackerna, häftade
och skurna, till 1 skill. och 4 runst. i slantar och
runstycken eller i riksgäldssedlar. 1797 höjdes
priset till 1 skill. b:ko. En k. m:ts skrifvelse,
dagtecknad Münchens slott 31 dec. 1803, påbjöd,
att de små almanackerna skulle försäljas, häftade
och skurna, till 1 skill. 4 runst. b:ko eller 2
skill. riksgäldsmynt. Detta pris höjdes 1809 till 2
skill. b:ko och 1814 till 2 skill. 6 runst. b:ko. 1819
fastställdes priset till 4 skill. b:ko för häftade och
skurna exemplar, hvarjämte bestämdes, att sedermera
inga ohäftade och oskurna exemplar skulle få
säljas. 1858 bestämdes det nuvarande priset, 14 öre.

En rikhaltig förteckning öfver almanacker
finnes hos Houzeau et Lancaster: "Bibliographie
générale de l’astronomie" (II: 2, 1889), där äfven
bibliografiska specialförteckningar för olika länder
äro angifna. Om svenska almanacker se G. E. Klemming
och G. Eneström: "Sveriges kalendariska literatur"
(1878-79). I Sverige utgifvas f. n. omkr. ett
femtiotal olika almanacker, alla från Norstedt
& Söners förlag.

Almandin, miner., en blod-
och kolombinröd järn-lerjordsgranat, Fe3
Al2Si3O12. Vanlig i kristalliniska skiffrar,
gnejs och granulit. Vid Falu grufva finnas
hyacintröda almandindodekaedrar. Namnet är en
förvrängning af Plinius’ alabandicus, efter Alabanda
i Karien, där granaten fordom lär hafva slipats.
A. HNG.

Almannagjá [fornisl. uttal: -gjå, nyisl.: -gjau],
"Allmannaklyftan", en 7-8 km. lång lavaklyfta, som
sträcker sig från Tingvallasjöns norra ända i rak
linje åt n. ö. till berget Ármannsfell. Dess lodräta
västra vägg är 30-45 m. hög, den ej fullt så branta
östra 10-15 m. Klyftans botten är gräsbevuxen och
genomströmmas delvis af den från norr kommande Øxará,
som i ett präktigt vattenfall störtar ned öfver den
västra väggen och omkr. 1,000 steg sydligare bryter
sig igenom den östra samt i en mindre fors faller
ned på Tingvalla-slätten, hvars nordvästra gräns
A. bildar. Tätt invid östra väggen och på dennas
insida ligger en väldig klippa, det forna Lagberget
(se Allting).
A. har uppkommit sålunda, att de n. ö. om sjön
liggande vulkanerna i förhistorisk tid öfversvämmat
dalen nedanför med en lavaflod, som räckte ända
till sjön och vid stelningen gaf upphof till
flera rämnor, bland hvilka A. och den vida mindre
storartade Hrafnagjau ("Korpklyftan") äro de mest
betydande. A. anses vara Islands största sevärdhet och
utan motstycke i världen.
R. N-G.

Almansa, stad i spanska prov. Albacete, vid järnvägen
Madrid-Alicante. 10,012 inv. (1897). Historiskt
märkvärdigt genom den afgörande seger, som fransmännen
under hertigen af Berwick där vunno öfver engelsmännen
och deras bundsförvanter 25 apr. 1707.

Al-Mansur ("den segerrike"), den andre kalifen af
abbasidernas dynasti (754-775), föddes 712. Efter
blodiga strider med flera medtäflare om regeringen
uppsteg han 754 på tronen. A. är mest känd såsom
grundläggare af kalifatets praktfulla hufvudstad,
Bagdad (762). Han var en ifrig beskyddare af konster
och vetenskaper. A. dog 775 på en vallfärd till Mekka.

Al-Mansur ("den segerrike"), egentl. Muhammed ibn Abi
Amir
, riksföreståndare i kalifatet Cordoba, d. 1002,
lyckades genom hänsynslöshet i val af medel svinga
sig upp till allrådande minister hos kalifen Hakam
II (d. 976) och därefter bli förmyndare för hans
son Hischam II samt utöfvade ända till sin död den
egentliga makten i kalifatet Han reorganiserade
hären och förde en rad segerrika krig mot de
kristne i Spanien och mot kalifatets upproriske
muhammedanske undersåtar i Nord-Afrika. A. förde
en despotisk styrelse och lät röja sina fiender ur
vägen, men uppmuntrade vetenskap och litteratur;
under hans kraftiga regering nådde kalifatet Cordoba
rik materiell blomstring, men förföll hastigt efter
hans död. A:s regering är bäst skildrad af Dozy, i
"Histoire des musulmans d’Espagne" (3:e d. 1861).

Al marco (it.), hand., efter vikt. Köpa eller sälja
al marco
, köpa eller sälja (mynt) endast efter
metallvärdet. (Motsats: Al numero.)

Almare Stäke. 1. Sund vid inloppet från Mälaren till
fjärden Skarfven. Det hette fordom Almarna Stæk
(stæk betyder smalt sund eller kanske egentligen:
förpålning; Almarna var en by). "Stocksund", som
omtalas af Snorre Sturlasson i förbindelse med Olof
Haraldssons vikingatåg i Mälaren 1007, har förut
ansetts vara detsamma som A., men sannolikare är
att därmed betecknades nuv. Norrström. 2 km. v. om
A. ligger det s. k. Lilla stäket (Ryss-grafven),
som antingen tillkommit såsom ett befästningsverk
under de katolske biskoparnas tid eller af ryska
krigsfångar under Karl XII:s tid upptagits för att
skaffa bättre aflopp. Af denna graf finnes dock
numera föga kvar. Största delen fylldes 1851-53, då
Dalkarlsbacken omlades, återstoden 1875, då järnvägen
till Västerås byggdes.

2. Berustadt säteri i Stockholms-Näs socken,
Bro härad, Upsala län. 1 mtl. Taxeringsvärde med
kvarn 73,800 kr. (1902). Ligger på Stäkes-ön, vid
sundet Almare Stäke (Stäket), och var därför, innan
Stockholm anlades, af stor betydelse för Sigtunas
och Upsalas försvar. I konung Albrekts tid byggdes
där ett slott. Detta synes en tid hafva tillhört
ärkebiskoparna i Upsala; men det dröjde ej länge,
förrän det kom i drottning Margaretas händer. Därefter
var det säte för en kronans fogde till 1434, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free