Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amalienborg kallas fyra palats i Köpenhamn - Amalrik af Bena, panteist - Amaltheia, grek. myt., en get, som närde den nyfödde Zeus - Amand les Eaux. Se Saint-Amand les Eaux - Amand Mont Rond. Se Saint-Amand Mont Rond - Amandus, helgon, Belgiens apostel - Amang, älskare. Jfr Amant - Amanita muscaria, bot. Se Flugsvamp - Amanitin, kem. farm. Se Flugsvamp - Aman-Jean, Edmond François, fransk målare - Amant, fr., älskare - Amanuens, biträde - Amanvillers, ty. Amanweiler, by i Lothringen - Amapala, stad på södra kusten af Honduras - Amara, farm. Se Bittermedel - Amara George, pseudonym för författarinnan Mathilde Kaufmann. Se Kaufmann - Amara-koça, sanskritisk ordbok - Amarant, bot., växt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompagni" - Fredrik V:s ryttarstaty i
brons, modellerad af fransmannen Saly.
(E. EBG.)
Amalrik af Bena, en af panteismens mest framstående
förfäktare under medeltiden, f. i Bena (Bène),
i närheten af Chartres, d. 1204. Såsom lärare vid
universitetet i Paris i slutet af 12:e årh. tillvann
han sig ett icke ringa anseende och hade ett
stort antal lärjungar. Hans teologiska system,
ytterligare utbildadt af hans lärjunge David af
Dinant, sammanhänger med det, som framställts af
Johannes Scotus Erigena, och utgör en genomförd
panteism. Så t. ex. antager A. ett städse upprepadt
och fortgående Guds framträdande och verkande i
människonatur. I Gamla testamentet uppenbarade sig Gud
fader i Abraham, i Nya testamentet Guds son i Kristus,
och nu i Gudsuppenbarelsens tredje och sista period
med A:s anhängare blir den helige Ande människa i
hvarje troende. Liksom med Kristi framträdande den
mosaiska lagen förlorat sin betydelse, så gjordes
genom den helige Andes inkarnation i de troende
bibel och sakrament, kyrka och kult fullkomligt
obehöfliga. Kyrkan är Babel, och påfven Antikrist,
helvetet intet annat än syndmedvetande. I de troende
lefver Gud, och äfven om deras kropp begår grofva
synder, äro de utan skuld. - Kort före sin död
nödgades A. genom universitetsmyndigheternas i
Paris och påfven Innocentius III:s tillskyndelse
återkalla sina läror. Hans anhängare, som kallades
"den helige Andes sekt", fördömdes på synoden i
Paris 1209 och på fjärde laterankonsiliet 1215 samt
bragtes snart i upplösningstillstånd. Se Reuter,
"Gesch. der relig. aufklärung im mittelalter" (II,
1877).
J. H. B. (J. HDR.)
Amaltheia (grek. Amaltheia, lat. Amalthea),
grek. myt., en get, som närde den nyfödde Zeus,
då han, dold för sin fader Kronos, uppföddes på
ön Kreta. Hon uppflyttades sedan af Zeus bland
stjärnorna. Enligt en annan uppfattning var A. en
nymf, som födde den späde Zeus med getmjölk och
honung. Då geten en gång brutit af sitt ena horn,
öfverlämnade en nymf detsamma, omlindadt med blommor
och fylldt af frukter, åt Zeus, som räckte det åt
de nymfer, hvilkas fostrande vård han åtnjutit, med
det löftet, att de i hornet städse skulle finna det
goda de önskade. Amaltheias horn är därför symbolen
af ymnighet och rikedom (ymnighetshorn). Man
finner det sålunda i händerna på de gudomligheter,
hvilka ega eller utbreda rikedom eller ymnighet,
såsom Fortuna, Dionysos, Pluton, flodgudarna m. fl.
V. K.
Amand les Eaux. Se Saint-Amand les Eaux.
Amand Mont Rond. Se Saint-Amand Mont Rond.
Amandus (lat., "älskvärd"), helgon, Belgiens apostel,
död trol. år 661. Född af förnäma föräldrar i trakten
af Nantes, ingick A. tidigt i kloster och tillbragte
15 år som eremit i en cell på stadsmuren kring
Bourges. Omkr. år 626 begynte hans missionsverksamhet
i trakten af Gent. Då resultaten icke motsvarade hans
omvändelsenit, sökte han sig ett nytt område bland
de slaviska stammarna i Kärnthen och Tyrolen, men
återvände snart och grundlade i de frisisk-frankiska
gränstrakterna ett flertal kloster, till hvilka den
af honom omvände Allowins rikedomar beredde honom
medel. Sina munkar förmådde han
att tillämpa Benedikts regel. 647-649 verkade
A. som biskop af Maastricht, men oenighet med det
underordnade prästerskapet och ett lågande missionsnit
dref honom att återtaga sin förra verksamhet. Han
predikade nu bland friserna kring nedre Schelde
och bland baskerna i Spanien samt tillbragte sina
sista dagar i det af honom grundlagda klostret Elno
(senare S:t Amand) vid Tournais, där hans graf tjänat
som vallfartsort. A:s dödsdag firas 6 febr. Se Smedt,
"Vie de S:t Amand" (1881).
J. HDR.
Amang (fr. amant), älskare. Jfr Amant.
Amanita muscaria, bot. Se Flugsvamp.
Amanitin, kem. farm. Se Flugsvamp.
Aman-Jean [amã*ã’], Edmond François, fransk målare,
f. 1856, målade först historiska och allegoriska
ämnen, bl. a. Jeanne d’Arc och Sirenerna, men har
företrädesvis vunnit ett namn genom sina dekorativt
hållna fantasibilder (Venezia m. fl.) och sina
kvinnoporträtt, med någonting smäktande, förfinadt
och melankoliskt beslöjadt såsom psykologiskt
särmärke. Representerad i Luxembourgmuseet.
Amant [amã’], fr., älskare. - Amante [amã’t],
älskarinna.
Amanuens (lat. amanuensis, af manus, hand),
biträde, medhjälpare; titel dels för ordinarie
tjänstemän af första grad vid åtskilliga statens
ämbetsverk (Riksarkivet, K. biblioteket,
Nationalmuseum, Geologiska byrån) samt vid
universitetsbiblioteken och konsistorierna, dels för
extra ordinarie tjänstemän inom departementen och de
centrala ämbetsverken samt vid åtskilliga andra verk
och inrättningar. Vid de förstnämnda ämbetsverken
och biblioteken benämnas extra ordinarie tjänstemän
extra ordinarie amanuenser. - Hos romarna var
amanuensis, a manu servus, namnet på en slaf, hvilken
nyttjades såsom handsekreterare, föreläsare o. d.
Amanvillers [amãvillär], ty. Amanweiler, by i
Lothringen. Efter A. uppkallas stundom slaget vid
Gravelotte.
Amapala, stad på södra kusten af republiken
Honduras i Central-Amerika, på ön Tigre,
vid Fonseca- l. Conchaguaviken, äfven
kallad Amapala-viken. Viktig, mycket besökt
frihamn och bekväm lastningsplats. Omkr. 3,000
inv. Utförselartiklar: färgträ, sassaparill, kaffe,
gummi, tobak, ädla metaller, indigo, hudar.
Amara (lat., af amarus, bitter), farm. Se
Bittermedel.
Amara George, pseudonym för författarinnan Mathilde
Kaufmann. Se Kaufmann.
Amara-koça, "Amaras ordbok", ett af den sanskritiska
lexikografiens förnämsta verk. Denna ordbok, som är
ett synonym-lexikon och dessutom angifver huruvida
ett nomen är substantiv eller adjektiv samt hvad
genus substantivet har, anses hafva till författare
en viss Amara, d. v. s. Amaradeva l. Amarasimha,
och härstammar från ungefär 5:e eller 6:e årh. af
vår tideräkning. Bland de viktigaste upplagorna
äro en af Colebrooke 1808 samt en (med fransk
öfversättning) af Loiseleur Deslongchamps 1839-45. Jfr
Zachariae, "Die indischen wörter-bücher" (Bühlers
"Grundriss der indoarischen philologie" I,3).
K. F. J.
Amarant (grek. amarantos), bot., oförvissnelig;
växt, som tillhör nat. fam. Amarantaceæ och har
torra, icke vissnande blomställningar. Hos skalderna
äro sådana växter sinnebilder af odödligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
