Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Persson på Rankhyttan - Anders R-n (Anders R.....n), signatur för författaren A. A. E. Flodman - Anderssen, Adolph, tysk schackspelare - Andersson, Kristofer, en af Gustaf I:s sekreterare. Se Kristofer Andersson - Andersson, Skinnar Per, bonde från Sollerön och riksdagsombud - Andersson, Jonas (i Häckenäs), riksdagsman - Andersson, Oskar, skådespelare, teaterledare - Andersson, Nils, målare - Andersson, Johan, skolman, präst, skriftställare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders Perssons hustru, af särskild gunst,
tillåtelse att behålla en del af denna gård, och af
en mantalslängd öfver bergsmän för år 1539 synes, att
samma gård då innehades af trenne andra personer. De
äldre författarna veta ej heller att förtälja något
om en sådan benådning, utan öfverensstämma däri,
att domen gått i fullbordan.
Anders Perssons sonsons son, kapten vid Dalregementet
och slutligen landshöfding i Malmöhus län, blef
1652 adlad och antog då släktnamnet Ranck. Dennes
son generallöjtnanten Konrad Ranck uppsteg 1715
till friherrlig värdighet. De förde i vapnet en
med en pil beväpnad stridsman, omgifven af berg.
C. S-E.*
Anders R-n (Anders R.....n), signatur för
författaren A. A. E. Flodman.
Anderssen, Adolph, tysk schackspelare, f. 1818 i
Breslau, d. 1879 där som professor i matematik, egnade
sig redan från sin ungdom med ifver åt schackspelet,
var redaktör för Berlins schacktidning och (jämte
J. Minckwitz) för "Deutsche schachzeitung" och sändes
af Berlins schackklubb som dess representant till
den vid världsutställningen i London 1851 anordnade
schacktäflingen. Han segrade där öfver alla sin tids
störste schackspelare och var sedan segervinnare
vid de flesta större schackturneringar. A. var äfven
framstående teoretiker och problemförfattare.
Andersson, Kristofer, en af Gustaf I:s
sekreterare. Se Kristofer Andersson.
Andersson, Skinnar Per, bonde från Sollerön och
riksdagsombud för en stor del af Dalarna, var
en af ledarna för Dalupproret 1743 ("den stora
daldansen"). Efter upprorets misslyckande dömdes
A. jämte upprorets egentlige ledare, bruksbokhållaren
Schedin, och fyra andra bland hufvudmännen
till döden. De halshöggos 30 jan. 1744. Se vidare
Daluppror.
Andersson, Jonas (i Häckenäs), riksdagsman,
f. 29 sept. 1810 i Undenäs socken, Skaraborgs
län, öfverflyttade tidigt till Östergötland,
där han blef hemmansegare och mycket anlitades
som kommunalman. Från 1856 representerade han
i bondeståndet Aska, Dal och Bobergs härad. Med
det frisinnade kynne, som utmärkte detta stånd
under dess senaste skede, var det klart att A.,
som genom hängifvet studium af bl. a. Parkers och
Ignells skrifter skaffat sig ett hos ståndsbröderna
mindre vanligt förråd af kunskaper, skulle intaga en
framskjuten plats. Vid de tre sista ståndsriksdagarna
var han ock ledamot af statsutskottet. Efter
representationsförändringen kallad af sin gamla
krets till en plats i andra kammaren, anslöt han sig
till de "nyliberale", och sedan landtmannapartiet 1869
kommit i besittning af majoritet, blef A., som 1867
tillhört stats- och 1868 konstitutionsutskottet,
ej allenast satt utom utskottsarbetet, utan ock
aflägsnad från det fullmäktigskap i riksgäldskontoret
han 1867–69 innehaft. S. å. föll han igenom vid
riksdagsmannavalen, men återvaldes 1872 och var
ledamot af andra kammaren till och med 1884. Med
den liberalare prägel landtmannapartiet under
tiden erhållit ansåg sig A. nu kunna inträda i
detsamma samt var 1874–75 och 1879–84 ledamot af
konstitutionsutskottet, 1876–78 af statsutskottet och
1873 af särskildt utskott. 1880–84 hade han plats i
talmanskonferensen. I kulturfrågor städse intagande
en frisinnad hållning, gjorde han
sig dessutom bl. a. bemärkt genom sina motioner om
skjutsskyldighetens skiljande från jordbruket, som ock
ledde till praktisk påföljd. I hemorten var han medlem
af styrelsen för Östgöta hypoteksförening och 1863–72
landstingsman. Död 4 febr. 1887 å sin gård Häckenäs.
V. M.
Andersson, Oskar, skådespelare, teaterledare,
f. 8 dec. 1813 i Stockholm, tog hofrättsexamen
i Uppsala och hade i flere år tjänstgjort
vid k. m:ts kansli, då han tog anställning vid
O. U. Torsslows teatersällskap, hvarest han utmärkte
sig i älskareroller. 1850 öfvertog han wallinska
sällskapet samt verkade som teaterföreståndare och sin
ovanligt goda trupps främste karaktärsskådespelare
flere år i Sverige och Finland, somrarna 1853–62
å Humlegårdsteatern. 1863 ingick A. kompaniskap
med W. Åhman och M. Pousette. Han dog i Malmö 13
jan. 1866. För teatern öfversatte han flera lustspel
och författade själf bl. a. Våra hustrur (1848). Han
var en begåfvad och varmhjärtad man, som åtnjöt allmän
aktning.
Andersson, Nils, målare, f. 1817 i Kettilstads
socken i Östergötland, var först i lära hos en
handtverksmålare på landet, hade sedan anställning
som jalusi-målare vid Gusums bruk och begaf sig vid
23 års ålder till Stockholm, där han 1840 blef elev
vid Akademien för de fria konsterna. 1851 gjorde
han en utrikes resa, 1855 fick han ett akademiskt
stipendium och arbetade därefter en tid på Coutures
ateljé i Paris. 1856 valdes han till ledamot af
akademien samt blef 1857 vice och 1858 ord. professor
därstädes. Efter längre tids sjuklighet afled han
i Vaxholm 19 juni 1865. – A. egnade sig i början
åt genre- och historiemåleriet i tidens anda samt
pröfvade sina krafter på högst olika ämnen: ur Gamla
testamentet och historien Abraham och Hagar, Mose
och Reguels döttrar m. fl.; ur den nordiska sagan
Hemdall lämnar Fröja brisinga-smycket; ur Sveriges
historia Erik XIV, Karl IX och Gustaf II Adolf, Gustaf
II Adolf i Nürnberg, samt slutligen och företrädesvis
ur det samtida folklifvet. Efter resan 1851 synes ett
omslag hafva inträffat, och det är först nu, som han
finner sitt egentliga verksamhetsområde: det svenska
landskapet med djur- eller genre-staffage, ett område,
där han frambragt arbeten af högt och varaktigt
värde. Det är i synnerhet fäderneslandets torftigare
skogsnatur med staffage af bondfolk eller af den
härdiga, magra och rödbruna hornboskapen, som han
med framgång skildrar, ärligt och natursant, ofta ej
utan en viss godmodigt skämtsam anstrykning. I högre
grad än någon annan af sina samtida representerar
han nationell svensk konst, karaktären i hans
taflor är lika osökt som trovärdig. Nationalmuseum i
Stockholm eger af hans arbeten Oxdrift från Småland
och Sorundabönder på väg till Stockholm. Färd till
Värnamo marknad finns på Växjö museum, Bönder på väg
till staden på Göteborgs museum.
UPK. (G-G N.)
Andersson, Johan, skolman, präst, skriftställare,
broder till Anders Anderson, föddes i Ödestugu
socken af Jönköpings län 29 sept. 1820, blef student
i Lund 1838 och filos. doktor 1844. Han studerade
vid Berlins universitet 1845–46 samt utnämndes 1846
till lärare i lefvande språk vid Växjö gymnasium,
1849 till lektor i filosofi och 1853 till rektor
därstädes. A. studerade 1861, på statens uppdrag,
undervisningsväsendet i Danmark och Tyskland. 1862
blef han kvrkoherde i Grenna. 1865–77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
