- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
949-950

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andersen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var han censor vid mogenhetsprövningarna. Vid
kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 var han prästerligt
ombud för sitt stift. Han blef kontraktsprost 1873,
presiderade vid prästmötet i Växjö 1874 samt blef
teol. doktor 1877 och biskop i Växjö 1879. Död
å Östrabo biskopsgård 14 juni 1894. – A. gjorde
sig tidigt känd såsom tillfällighetsdiktare och
framträdde 1853 med en öfversättning af Goethes
"Faust" (1:a d.), som mottogs med sort bifall. "En
novus homo, hvars lärospån är ett mästerstycke",
yttrade Atterbom. Öfversättningen utgafs 1854 i
en illustrerad upplaga. "Faust" följdes 1854 af
"Götz von Berlichingen" och "Stella", 1855 af
"Egmont" och "Clavigo". Jfr J. A. S. Sundelins
minnestal vid prästmötet i Växjö 1896.
J. P.

Andersson. 1. Nils Johan A., botanist, föddes 20
febr. 1821 i Gärdserums socken af Kalmar län. Af
sin fader, hvilken 1828 var ledamot af bondeståndet
och lifligt intresserade sig för inrättandet af Nya
elementarskolan, insattes han i detta läroverk. 1840
blef han student i Uppsala, 1845 filos. doktor
och 1846 docent i botanik. 1847 blef han lärare
(1857 lektor) i naturalhistoria vid nämnda skola
och lämnade denna befattning först 1874. Redan 1843
började han sina ovanligt vidsträckta resor. Såsom
botanist medföljde han fregatten Eugenie på
"världsomseglingen" 1851–53, hvilken han skildrade
i bref till tidningen Aftonbladet, sedermera utgifna
under titel En verldsomsegling, skildrad i bref
(1853–54). Från denna resa hemförde han rika
botaniska samlingar. Sedan 1848 var han Svenska
trädgårdsföreningens sekreterare. 1855 utnämndes
han till adjunkt i botanik vid Lunds universitet
och 1856 till intendent vid Naturhistoriska
riksmuseets botaniska afdelning samt lärare vid
Bergianska trädgårdsskolan i Stockholm. Ledamot
af Vetenskaps-akademien 1859. Vid de flesta
skandinaviska naturforskaremöten fungerade han dels
som sekreterare, dels som ordförande i den botaniska
sektionen. Såsom Sveriges kommissarie öfvervar han
de internationella trädgårdsutställningarna och
botaniska kongresserna i London, Paris, Amsterdam,
Wien, Florens, Köpenhamn och Köln, hvarjämte han 1868
anordnade trädgårdsutställningen i Stockholm.

Under sin 27-åriga verksamhet som lärare gjorde
A. gagn särskildt genom en lärokurs, som infört
en mindre speciell och stel terminologi och lagt
större vikt vid det morfologiska, åskådliggjordt
genom en mängd i texten införda illustrationer,
och genom flere planschverk, hvilka sedermera
blifvit hos oss allmänt nyttjade hjälpmedel vid
undervisningen. Bland dithörande arbeten må nämnas
Lärobok i botanik (I–III. 1851–53), Inledning till
botaniken
(1859–61; flere uppl.), Atlas öfver den
skandinav. florans naturl. familjer
(1849), Väggtaflor
för åskådningsundervisningen i botanik
(20 pl.,
1861, 62) samt det af A. och lektor K. F. Thedenius
utgifna verket Svensk skolbotanik (1851–53). Bland
hans arbeten må nämnas Salices Lapponiæ (1845),
Monographia Salicum (1867) och Plantæ Scandinaviæ
(1849–52; på svenska 1850–52). På den beskrifvande
botanikens och växtgeografiens områden beskref A. i
en stor mängd uppsatser Lapplands, Skandinaviens och
åtskilliga under jordomseglingen besökta trakters
vegetation (t. ex. Om Galapagos-öarnas vegetation,
1854, i hvilken han sökte fullständigt belysa dessa
öars växtlighet ur den s. k.
darwinska synpunkten). Han tog 1879 afsked från
intendentsbefattningen och dog i Stockholm 27 mars 1880.
(G. L-M.)

2. Johan Axel (Acke) Gustaf A., den
föregåendes son, målare, f. 1 apr. 1859 i Stockholm, studerade
vid konstakademien därstädes 1876–81 och företog
därefter studieresor till Holland, Frankrike och
Italien. På konstnärsförbundets utställningar har
han uppvisat såväl porträtt (E. Edlund, Z. Topelius,
själfporträtt) som figur- och landskapsbilder från
Åland, där han en tid varit bosatt. Bland dylika
målningar märkas Råk på isen, Vinterjägare, den stora
gråstämningen Vinterfiske. Från de senaste åren äro
de fantastiska, dekorativa bilderna Midsommarfest
i Metallstaden
(1898) och I skogstemplet (1901)
samt akvarellen Gustaviansk interiör (1900,
Göteborg, Fürstenbergs samlingar). A. har utfört
såväl etsningar (Nationalmuseum) som teckningar
till Topelius’ (hans svärfars) "Läsning för barn"
(uppl. af 1902–03), dekorativa pannåer, skärmar med
snidade ramar (Gryningsfantasi på världsutställningen
i Paris 1900), möbler (utst. i Köpenhamn 1903) och
äfven förslag till rumsdekorering med svenska träd-
och växtmotiv. Ett af dessa förslag har kommit till
användning i ett privathus i Stockholm. A. är sedan
1901 bosatt i Vaxholm. – Hans broder, Nils Elias A.,
f. 1858, kommendörkapten vid flottan, har utfört
käcka och stämningsfulla etsningar med marinmotiv
(flera i Nationalmuseum).
G-G N.

Andersson, Karl Johan (Charles), Afrikaresande,
naturforskare, son till den engelske björnjägaren
Lloyd, f. 1827 i Älfdalen, Värmland, genomgick
Vänersborgs läroverk, blef student i Lund 1847
samt begaf sig 1849 till England för att sälja en
naturaliesamling och därigenom skaffa sig medel att
tillfredsställa sin reslust. I London sammanträffade
han med Francis Galton, som stod i begrepp att bege
sig till södra Afrika. I dennes sällskap begaf
sig A. till Kap, dit de anlände midsommardagen
1850, samt inträngde därpå från Walfisch bay in
i Damara- och Ovamboländerna. Det utsatta målet,
Ngami-sjön, uppnåddes ej på denna färd, men besöktes
af A. ensam 1853. Därefter återvände han till Europa
och utgaf i London sin första resebeskrifning,
Lake Ngami (1855; på svenska "Sjön Ngami" 1856, tysk
öfv. 1858). 1856 återvände han till Afrika, anställdes
som grufförvaltare i Damara- och Namaqua-länderna,
men öfvergaf snart denna befattning för att fortsätta
sina upptäcktsresor. Under stora faror uppnådde han
floden Okavango (1859). Denna färd skildras i The
Okavango river
(Lond. 1861, "Floden Okavango" s. å.,
2:a uppl. 1862; tysk och norsk öfv. 1863). Vid sin
återkomst till Kap gifte sig A. och bosatte sig i
Otjimbingué i Damaralandet. I kriget mellan stammarna
från detta land och Namaqua understödde han de
förra, hvarvid han i en fäktning svårt sårades. Af
fattigdom tvungen att återtaga sitt mödosamma
jägarlif, drog han sig 1866 längre norrut. Det var
hans mening att gå öfver Kunenefloden och från de
portugisiska besittningarna norr om floden få en
lättare kommunikation med Europa än på den förut
kända vägen öfver Walfisch bay och Kap. Till följd
af brist på medel kunde han ej komma öfver Kunene,
utan måste vända om, men dog 4 juli 1867 på vägen till
Ondonga, en dagsresa från konung Najumas residens,
där han begrofs af en landsman, Axel Ericsson. 1876
utkom i London ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free