- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
981-982

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andrassy ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgöres af alun, rödfärg och järnvitriol, är numera
obetydlig.
K. K.-Å.

Andrassy [a’ndra*i], en af Ungerns förnämsta
magnatfamiljer, hvilken enligt sagan ledde sitt
ursprung från Andorás, en af den förste ungerske
konungens tappraste höfdingar, och som sedan
1500-talet skänkt landet flera berömda krigare och
statsmän.

1. Julius (Gyula) A., grefve, ungersk
statsman, f. 1823, d. 1890, son af den ifrige
patrioten grefve Karl A. (f. 1792, d. 1844),
uppfostrades till jurist, var riksdagsman 1847–48
och obergespan, kämpade i revolutionskriget mot
österrikarna, skickades af ungerska regeringen
som sändebud till Konstantinopel, där han
lyckades förhindra de ungerske flyktingarnas
utlämning. Efter upprorets kufvande blef han dömd
till döden samt hängdes "in effigie"
(1815). Såsom flykting vistades han sedan i
Paris, men fick amnesti, återvände till Ungern,
blef 1861 riksdagsman och slöt sig till Deáks
parti, som åsyftade Ungerns själfständighet genom
en försoning med den habsburgska monarkien. Han blef
snart en af dettas inflytelserikaste medlemmar, och
då efter freden med Preussen 1866 den österrikiska
helstaten under Beusts ledning började ombildas
på dualismens grundval, trädde A. i spetsen för
den ungerska ministären (febr. 1867). I denna
ställning arbetade han med klokhet och kraft
för Ungerns bästa, genomförde en rad liberala
reformer och lade grund till Ungerns nya härväsen
(honvéd-institutionen). Under fransk-tyska kriget
1870–71 uppträdde han energiskt för bibehållande
af Österrike-Ungerns neutralitet, och efter Beusts
afgång blef han (nov. 1871) utrikesminister för hela
monarkien, den förste ungrare, som beklädde denna
viktiga post.

Som utrikesminister arbetade A. på vidmakthållande
af godt förstånd med Tyskland, närmade sig äfven
Ryssland (på trekejsarmötet i Berlin 1872) och
iakttog under krigen på Balkanhalfön (1876–78)
neutralitet. Men efter San Stefanofreden (1878)
blef förhållandet till Ryssland kyligt, och på
Berlinkongressen, där A. var Österrike-Ungerns förste
representant, utverkade han, att Österrike-Ungern
fick sig uppdragen ockupationen af Bosnien och
Herzegovina. Efter att hafva med Bismarck bragt
till slut förhandlingarna om ett tysk-österrikiskt
försvarsförbund lämnade A. af ännu ej fullt utredda
skäl 22 sept. 1879 sin ministerpost. Äfven efter
sitt afsked utöfvade han tidtals ej ringa inflytande
genom sin personliga vänskap med kejsar Frans Josef
och sin stora popularitet i Ungern. – A. var en
mera glänsande än djup statsman, en god typ för de
magyariske magnaterna i deras förtjänster och deras
begränsning. Honvéd-institutionen, samförståndet
med Tyskland och den bosniska ockupationen äro de
förblifvande frukterna af hans statsmannaverksamhet.
(V. S-G.)

2. Julius (Gyula) A., den föregåendes
son, grefve, ungersk statsman, f. 1860, tillhör
deputeradekammaren sedan 1885 och är en af det
liberala partiets ledande män. 1893–95 var han först som
undervisningsminister, sedan som minister vid
kungl. hoflägret medlem af Wekerles kabinett,
utträdde 1898 ur regeringspartiet till följd af
"Lex Tisza" (se Ungern), men anslöt sig åter till
detsamma, sedan Bánffys ministär störtats. Han
har bl. a. utgifvit Ungarns ausgleich mit
Österreich vom jahre 1867
(tysk uppl. 1897).
V. S-G.

Andra Svea artilleriregemente (n:r 5), ett
enligt 1892 års urtima riksdags beslut nybildadt
fältartilleriregemente, hvars uppsättning
började 1894, hufvudsakligen ur det förra
Svea artilleriregemente med bidrag från Vendes.
Regementet är förlagdt till Uppsala och tillhör
5:e arméfördelningen.
C. O. N.

Andra Svea trängkår (n:r 5), en enligt 1901 års
riksdags beslut nybildad trängkår, hvars uppsättning
började 1902, hufvudsakligen ur den förra Svea
trängbataljon. Kåren är förlagd till Sala (tills
vidare Stockholm) och tillhör 5:e arméfördelningen,
C. O. N.

André (Michel) François, fransk
historiemålare m. m. Se Bardon.

André. 1. Johann A., tysk pianist, tonsättare
och musikförläggare, f. 1741 i Offenbach, där han
1784 grundade en större musikhandel. Död 1799. –
2. Johann Anton A., den föregåendes son, f. 1775,
d. 1842, fortsatte sin faders musikförlagsaffär,
hvilken vann betydenhet synnerligast genom Mozarts
verk. A. var äfven kompositör samt författade en
ofullbordad lärobok i tonsättningskonsten. Firman
fortsattes af hans söner.

André [ä’ndrei], John, engelsk militär af schweizisk
börd, f. 1751, d. 1780. A., som efter romantiska
kärleksöden i England begifvit sig till den engelska
hären i Amerika och där trots sin ungdom avancerat
till major och till generaladjutant hos general
Clinton, sändes af denne att vid ett möte träffa
närmare uppgörelse med general Arnold om West-Points
uppgifvande. Då han ej lyckades återfinna den slup,
hvarmed han kommit, nödgades han förklädd söka
taga sig tillbaka genom de amerikanska linjerna,
men röjde sig och greps, hvarvid de papper, hvilka
han medförde som bevis på Arnolds förräderi, kommo
i dagen. Han ställdes då inför krigsrätt som spion,
dömdes till hängning och afrättades (okt. 1780). A.,
som var en bildskön och talangfull man, har hos
samtid och eftervärld mångenstädes förvärfvat stora
sympatier genom sina romantiska lefnadsöden. Hans
kvarlefvor begrofvos 1821 i Westminster abbey, och
på hans afrättsplats restes 1880 af den amerikanske
millionären Cyrus Field ett monument, som dock
kort därefter nattetid förstördes med dynamit.
V. S-G.

André [ãdre], Jules, fransk landskapsmålare,
f. 1804, d. 1869, var 1845–56 anställd såsom
målare vid porslinsfabriken i Sèvres. Hans där
utförda arbeten hafva rönt allmän beundran.

André [ãdre], Louis Joseph Nicolas, fransk
militär, f. 1838, genomgick polytekniska skolan i
Paris samt blef underlöjtnant i artilleriet 1851,
löjtnant 1861 och kapten 1867. Under fransk-tyska
kriget tjänstgjorde han i Paris samt deltog i striderna
vid Champigny och Bourget. 1888 öfverste och 1893
brigadgeneral, blef han 1896 chef för polytekniska
skolan. 1899 blef han divisionsgeneral. Under
Dreyfus-affärens hetaste dagar, då det högre
militärbefälets trohet mot republiken syntes
tvifvelaktig, fäste A. styrelsens uppmärksamhet vid
sig genom en dagorder, som förbjöd hans soldater att
i kasernerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free