- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1001-1002

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andö ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andö (fno. Andey, Amdey), en af Norges största
öar, på dess nordvästra kust, i Nordlands amt. 511
kvkm. Ön är dels jämn, dels genomskuren af låga
fjällryggar. Genom sitt läge ut mot Ishafvet är den
en af Norges sämst lottade trakter. På gården Ramså
finnas rikhaltiga, ännu icke tillgodogjorda
kollager. A. utgör tillika med en mindre sträcka
af Hindös norra kust ett pastorat, Dverberg,
med 4,030 inv. (1900).
Y. N.

Andörja. Se Andorgö.

Ane, nord. sag. Se Aun.

Aneboda, socken i Kronobergs län, Norrvidinge
härad. 5,878 har. 884 inv. (1902). Annex till Moeda
(Moheda), Växjö stift, Allbo kontrakt.

Anecdotes de Suède [-då’tt d* suä’d], fr., en
beryktad pamflettartad historisk skrift, som 1716
utgafs under den fullständiga titeln Les anecdotes
de Suède ou l’histoire secrète des changements
arrivez dans la Suède sous le regne de Charles XI
och
angafs vara tryckt i Haag. Sedermera har emellertid
uppvisats, att tryckorten var falsk och att denna
äldsta upplaga är tryckt i Ulm. S. å. utkom en
ny upplaga med Stockholm som uppgifven tryckort,
men tryckt i Utrecht. En tredje, fransk upplaga
(Kassel 1718) är utom det omtryckta titelbladet
identisk med den andra. Af skriften utkommo två
tyska öfversättningar redan 1716, ännu en 1722,
med Sam. v. Pufendorf angifven som författaren,
samt en engelsk 1719. En svensk verkställdes 1761
af Karl Nyrén, men utgafs af trycket (anonymt)
först 1822 genom P. A. Wallmarks försorg. Skriften
torde vara författad mot 1680-talets slut; dess
publicering under så mycket hemlighetsmakeri har
man ställt i samband med planerna på enväldets
störtande och valmonarkiens införande. Den skildrar
i en elakt satirisk ton, efter en ganska felaktig
historisk inledning, Sveriges inre historia under
Karl XI och särskildt de händelser, som ledde till
reduktionen. Framställningen är rik på utfall åt
många håll och andas särskildt mycken hätskhet mot
J. Gyllenstierna. Vanligen har skriften ansetts utgöra
ett från den gamla rådsaristokratiens ståndpunkt
riktadt angrepp mot enväldet och reduktionen, men
tillvaron af en bestämd sådan tendens i skriften
har nyligen blifvit bestridd. Om författarskapet
uttalades strax efter utgifvandet olika gissningar,
och denna ännu oafgjorda fråga har sedan varit föremål
för en liflig vetenskaplig polemik. Som författare ha
angifvits Sam. v. Pufendorf (framför allt af Eichhorn
med stöd af en gammal anteckning af Karl Adlerfelt),
hans broder Esaias och franske residenten La
Piquetière
. Pufendorfs författarskap har bestridts af
B. v. Beskow och framför allt af G. H. Stråle. Nyligen
har G. Schauman framlagt en hypotes om Johan Paulin
Olivekrans
som skriftens författare. Se
om författarskapet uppsatser af B. v. Beskow i
Vitt. akad:s handl., d. 22 (1861), C. Eichhorn i
Nord. univ. tidskr. 1862 (bemött af v. Beskow i
Nord. univ. tidskr. 1864 och omarbetad i "Svenska
studier", 1869), G. H. Stråle (Hist. tidskr. 1887)
och G. Schauman (Hist. tidskr. 1902).
V. S-G.

Anegada [anega’da], en af de brittiska Jungfruöarna
i Väst-Indien. 35 kvkm. Omkr. 200 inv.

Anekdot (grek. anekdoton, af nekande an och
ekdotos, utgifven), urspr. skrift, som icke blifvit
offentliggjord. Efter boktryckerikonstens uppfinning
kallade man en gammal skrift eller ett fragment af
en skrift, som för första gången utgafs i tryck,
anekdoton. I nyare tider förstår man med anekdot
en kort och uddig berättelse om en mer eller mindre
märkvärdig tilldragelse eller om ett karaktärsdrag,
ett träffande yttrande, en egenhet hos en person
o. s. v. "Anekdota" kallar Prokopios, i motsats till
sin officiella historia om Justinianus’ regering,
sin hemliga historia därom, full af skandalösa
afslöjanden. Däraf har den moderna betydelsen af
anekdot utvecklats.

Anekdotisk (se Anekdot), anekdotartad.

Anemi (af grek. nekande an och haima, blod),
med. Se Blodbrist.

Anemisk (jfr Anemi), som lider af blodbrist,
som har afseende på blodbrist.

Anemobarometer (af grek. anemos, vind, och
barometer), meteor. Se Anemometer.

Anemofil (af grek. anemos, vind, och filos, vän,
kär), "vindkär". – Om anemofila blommor (anemofiler)
se Blomma och Pollination.

Anemograf (af grek. anemos, vind, och grafein,
skrifva), fys. Se Anemoskop.

Anemokora växter (af grek. anemos, vind, och
chorein, flytta sig), bot., sådana växter,
hvilkas frukter eller frön spridas genom vindens
tillhjälp. För detta ändamål äro frukterna eller fröna
antingen mycket små eller försedda med "vingar eller
hårbildningar. Jfr Spridningsanordning.
G. L-M.

Anemokord (af grek. anemos, vind, och chorde,
sträng), mus., tangentinstrument, som utgör
ett sinnrikt mellanting emellan pianoforte och
eolsharpa. Strängarna äro i de tre högsta oktaverna
öfverspunna med silke och sättas i vibration af en
luftström, som från två blåsbälgar indrifves igenom
ventiler, när tangenterna nedtryckas. Anemokordet
uppfanns i Paris 1789 af en tysk pianofabrikant,
J. J. Schnell, och prisbelöntes, men vann föga
spridning. Efter samma idé konstruerade H. Herz 1851
ett piano éolien.

Anemologi (af grek. anemos, vind, och logos, tal,
lära), meteor., läran om vinden.

Anemometer (af grek. anemos, vind, och metron,
mått), meteor., ett instrument, med hvilket vindens
styrka eller hastighet uppmätes. De hittills
föreslagna eller utförda anemometrarna kunna
indelas i två hufvudklasser, allteftersom de afse
att mäta vindens tryck eller dess hastighet. En
del anemometrar angifva nämligen det tryck (i
skålpund, kilogram o. s. v.), som vinden utöfvar på
en yta af bestämd areal (1 kvadratfot, 1 kvadratmeter
o. s. v.). Af detta slags anemometrar må nämnas den
oslerska, uti hvilken vinden verkar på ena sidan af en
skifva, som genom en flöjel ständigt hålles vinkelrätt
mot vindriktningen, och därigenom sammantrycker
en mot skifvans baksida spänd spiralfjäder,
hvars förlängningar och förkortningar kunna göras
åskådliga för ögat eller genom en tråd meddela sig
till den i ett rum midt under instrumentet ställda
registreringsapparaten, där de af en penna intecknas
på en papperscylinder (jfr Anemoskop). Äfven genom
att låta vinden lyfta en pendel, hvars nedre del
utgöres af en skifva, kan vindtrycket bestämmas efter
den höjd, till hvilken skifvan lyftes, om pendeln
inriktas i behörigt plan af en med apparaten förenad
vindflöjel. En dylik anemometer af enklare slag är
den af Wild vid de ryska meteorologiska stationerna
införda vindstyrketaflan. – En annan apparat för
uppmätning af vindens tryck är den lindska anemometern
eller s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free