- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1095-1096

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anortoskop, en optisk leksak - Anosmi, frånvaro af luktsinnet - Anpreja, sjöv. Se Preja - Anprejare, zool. Se Nejonögon - Anquetil, Louis Pierre, fransk historieskrifvare - Anquetil-Duperron, Abraham Hyacinthe, fransk orientalist - Anrep. 1. Johan Gabriel A., genealog - Anrep. 2. Alef A., tekniker - Anrikning, bergsv., ur det i grufvan lösbrutna berget skiljer malmen - Anrop. 1. Krigsv. Det rop, med hvilket en post hejdar en mot honom kommande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfunnen optisk leksak, i hvilken genom en mekanism
en skifva sättes i rotation. I skifvans periferi är
uppritad någon missbildad figur, hvilken skenbart
får naturliga proportioner, när den betraktas genom
springorna på en annan skifva, hvilken roterar
på samma axel, men i motsatt led, och hvilken nära
periferien är försedd med en mängd symmetriskt ställda
springformiga öppningar. Instrumentets verkan beror
därpå, att ett ljusintryck fortfar i ögat en stund
efter ljuskällans aflägsnande. Jfr Fantaskop
och Taumaskop.
R. R. *

Anosmi (af grek. nekande an och osme, lukt),
frånvaro af luktsinnet eller ofullständig utveckling
af detsamma.

Anpreja, sjöv. Se Preja.

Anprejare, zool. Se Nejonögon.

Anquetil [ãk*ti’l], Louis Pierre, fransk
historieskrifvare, f. 1723, d. 1806, inträdde
sjuttonårig i den heliga Genovevas kongregation,
egnade sig åt lärareverksamhet och var en tid
direktör för seminariet i Rheims samt blef inemot
revolutionstidens utbrott kyrkoherde i La Villette
nära Paris. Under skräckväldet satt han fängslad
1793–94. Vid Franska institutets bildande (1795)
blef han dess ledamot och fick sedermera af Napoleon
anställning i utrikesdepartementets arkiv. På
kejsarens anmodan utgaf han i sin sena ålderdom (1805,
i 14 bd) Histoire de France depuis les gaules jusqu’à
la fin de la monarchie
, en torr och ytlig kompilation
utan kritik eller originalitet. A:s franska historia
har emellertid flerfaldiga gånger blifvit omtryckt och
fortsatt, senast till år 1875 (1876–82). Vida bättre,
men dock föga värdefulla äro hans Histoire civile
et politique de la ville de Rheims
(3 bd 1756–57;
A:s odelade författarskap till arbetet har blifvit
bestridt) samt L’Esprit de la ligue (3 bd 1767,
flera uppl.).

Anquetil-Duperron [ãk*ti’l-dypärå’], Abraham
Hyacinthe
, fransk orientalist, f. i Paris 1731, d. där
1805, begaf sig med understöd af franska regeringen
till Ostindien, studerade där under stora faror
zendspråket och samlade många viktiga handskrifter
på detta språk, bl. a. Zendavesta, samt blef efter
sin återkomst tolk i de österländska språken vid
kungl. biblioteket i Paris. Han var den förste, som
dechiffrerade nämnda urkund, och den förste, som till
europeiskt språk öfversatte densamma, samt kan alltså
betraktas som grundläggare af avestaforskningen. Utom
upplagan af "Zendavesta" med tolkning (1771) utgaf
han Recherches historiques et géographiques de l’Inde
(1786) m. m.

Anrep. 1. Johan Gabriel A., genealog, f. 4
dec. 1821 i Knista socken, Närke, egnade sig, sedan
han gått i Örebro skola, åt jordbruk, men flyttade
1851 till Stockholm. Han är den förste svensk, som i
senare tider offentligen behandlat den genealogiska
vetenskapen. Han har utgifvit Sveriges ridderskaps
och adels kalender
(1 årg. 1854, 26:e årg. 1902;
numera årlig), Svenska adelns ättartaflor (4 bd
1858–64), Liljehöökska frågan. Försvarsskrift (1862),
Svenska slägtboken (3 bd, 1871–82). A:s broder Karl
Axel A.
, vitter författare, f. 9 dec. 1835 i Knista
socken, Närke, d. 10 maj 1897, blef 1855 student i
Uppsala och 1869 revisor i Telegrafstyrelsen. Han
författade det omtyckta folkskådespelet Nerkingarne
(1872; 2:a uppl. 1889).

2. Alef A., tekniker, f. 12 mars 1845 i
Stockholm, blef 1865 underlöjtnant vid Bohusläns regemente
och tog 1872 som löjtnant afsked ur aktiv tjänst
samt egnade sig uteslutande åt ingenjörsyrket. Han
studerade 1868–69 torfindustrien i Tyskland och
Österrike. Därefter byggde han en mängd torfverk.
1875–80 var han torfingenjör på Järnkontorets
stat. 1880–1900 arbetade han i Ryssland inom
torfindustrien samt blef 1902 föreståndare för
den med svenska statsmedel understödda torfskolan
i Emmaljunga, Västra Göinge härad, Kristianstads
län. A. har konstruerat synnerligen framstående
presstorfmaskiner, som till mycket stort antal äro
i bruk i Ryssland och hvilka i Sverige tillverkas
vid Munktells mekaniska verkstad i Eskilstuna. De
förtjänster han inlagt om torfindustriens utveckling
ha vunnit erkännande, bl. a. därigenom att han fått
en rysk lifstidspension och konungens hederspris vid
landtbruksmötet i Gäfle 1901.

Anrikning (af ty. anreichen), bergsv., den
verksamhet, hvarigenom man ur det i grufvan lösbrutna berget
skiljer malmen från det ofyndiga gråberget. Först
tillgripes grof krossning och plockning för hand,
s. k. skrädning; därvid erhålles dels malm nog rik att
kunna direkt nedsmältas, dels ofyndigt berg, men också
en af stycken bildad del, innehållande såväl malm
som gråberg. Det är denna del, som vid värdefullare
malmer blir föremål för den egentliga anrikningen,
hvilken sker antingen på den våta eller den torra
vägen. Vid anrikning på, våta vägen nedkrossas det
gods, som skall behandlas i särskilda s. k. tuggare
till 10–15 mm:s groflek, hvarpå detsamma får passera
s. k. sättmaskiner. Dessa maskiner äro V-formiga,
vattenfyllda lådor med en fast silbotten, på hvilken
godset hvilar, och en kolf, som röres upp och
ned. Vid kolfvens rörelse sättes vattnet i maskinen
i rörelse, och kornen i godset ordna sig efter sin
tyngd, så att de tyngsta, metallrikaste kornen komma
underst på silen och det lättare gråbergsaffallet
öfverst. Godsets uttagande ur sättapparaten kan
ske på olika sätt. Affallet från sättmaskinerna
krossas ytterligare i stampverk eller kulkvarnar och
anrikas vidare först i s. k. spetslådor, där af fallet
klassificeras genom sin olika fallhastighet i vatten,
och sedan på härdar, stora, svagt lutande ytor, hvilka
genom maskinella anordningar bibringas en stötvis
sidorörelse, samtidigt med att de öfverspolas med
vatten. Detta rycker med sig de lättare, ofyndigare
bergartskornen, under det att malmen kvarligger och
genom sidorörelsen hos härden samlas mot dess ena
kant.

I vårt land användes för anrikning af järnmalm
hufvudsakligen s. k. magnetisk separering. Härvid
tillgår så, att den malm, som skall separeras,
finkrossas och får passera en med elektromagneter
försedd cylindrisk kärna, där de magnetiska
järnmalmskornen fastna, under det att de ofyndiga
kornen icke attraheras. Medels dylik separering kunna
35 à 40 % järnmalm anrikas därhän att den anrikade
malmen, sligen, håller ända till 65 % järn. Dylika
malmseparatorer hafva uppfunnits af amerikanaren
Monarch, svenskarna Wennström, Gröndal och Eriksson.
G. D.

Anrop. 1. Krigsv. Det rop, med hvilket en
post hejdar en mot honom kommande eller honom
passerande person, som han icke igenkänner, eller
som icke har rätt att passera. Först ropas "halt",
och sedan den anropade stannat, "hvem där?" (ty.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free