- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1187-1188

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antropologisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2. En svensk konung, samtidig med Ansgarius och
omnämnd endast i dennes lefvernesbeskrifning. Det
berättas, att han blef fördrifven, men
återkom med dansk hjälp. För öfrigt äro hans öden
okända.

3. A. Jakob, svensk konung, son till Olof
Skötkonung och född troligen kort efter faderns
öfvergång till kristendomen (1008). 1019 blef han

af folket, som var missnöjdt med Olofs styrelse,
tagen till medregent åt denne. Enär det utländska
namnet Jakob ej behagade folket, utbyttes det mot
Anund, som hade mera inhemsk klang. I historien
kallas han vanligen med båda namnen. Efter faderns
död (1022) blef han ensam konung. Med sin svåger,
konung Olof Haraldsson i Norge, stod A. i nära
vänskapsförbindelse. Vid ett personligt möte i
Konghäll våren 1026 ingingo de båda konungarna förbund
mot Knut den mäktige i Danmark och kämpade följande
året emot honom i slaget vid Helgaån. Äfven då Olof
1030 tågade genom Sverige upp till Stiklastad, fick
han bistånd af Anund. En gammal inhemsk konungalängd
omtalar, att A. i sina bestraffningar var ifrig att
bränna lagbrytares hus, hvarför han fick tillnamnet
Kolbränna. Adam af Bremen berömmer honom såsom god
kristen. Död före 1047.

4. En son till konung Emund gamle, omtalad hos
Adam af Bremen. Af sin fader sänd på eröfringståg
österut, skall han hafva kommit till ett "terra
feminarum" (kvinnoland, förmodligen "kvänernas
land"), hvars invånare förgiftat brunnarna och
därigenom bragt A. och hela hans här om lifvet.
R. T. (B-E.)

Anund Jonsson, vigd till biskop i Strängnäs 1277,
d. 1291, uppbyggde Strängnäs domkyrka, som dock
förstördes af vådeld själfva invigningsdagen. A.
tillhörde en mycket rik frälsesläkt, som i vapnet
förde tre stjärnor på en snedbjälke.
R. T.*

Anundshögen. Se Badelundsås.

Anundsjö, socken i Västernorrlands län, Nätra
tingslag. 2,704 kvkm. 6,956 inv. (1902). A. utgör
ett konsistorielt pastorat i Härnösands stift,
Ångermanlands nordvästra kontrakt.

Anunnaki, bab. myt. Se Babylonien.

Anura (af grek. nekande an och ura, svans, stjärt),
"stjärtlösa", zool., en afdelning groddjur.
Se Amfibier.

Anuradja. Se Anaradjapura.

Anuraga. Se Anaradjapura.

Anuri (af grek. nekande an och uron, urin), med.,
urinafsöndringens upphörande.

Anus (lat.), anat., tarmkanalens bakre (nedre) öppning
hos djuren. Människan uttömmer genom anus endast
exkrementerna; hos en del djur (fåglar, kräldjur,
amfibier äfvensom några lägre däggdjur m. fl.) mynna
anus samt köns- och urinorganen ut genom en gemensam
öppning: kloaken (jfr Kloakdjur). Människans anus
hålles sluten af två ringmuskler.
Den öppnas dels genom inverkan af en
lyftmuskel (musculus levator ani), dels genom
bukpressens tryck på de i tarmens nedre del
befintliga exkrementerna. Samlas af en eller annan
orsak exkrementerna i ändtarmen, hårdna de, och
vid deras utgång händer då, att den anus omgifvande
innersta hinnan brister på ett eller flere ställen
och sprickor (fissurer) uppstå. Af liknande orsak kan
en större eller mindre del af tarmen uttränga genom
anus, en åkomma, som fått namn af framfallen ändtarm
(prolapsus ani).
G. v. D.*

Anvari, persisk skald. Se Enveri.

Anvers. Se Antwerpen.

d’Anville [dãvi’l], Jean Baptiste Bourguignon,
fransk geograf och kartritare, f. 1697 i Paris,
d. 1782. Vid 22 års ålder utnämndes han till kungl.
geograf och blef 1775 adjoint vid vetenskapsakademien
i Paris. Af hans kartor (han utgaf 211 sådana) må
nämnas Atlas général (1737–80) och Atlas antiquus
major
(12 bl.), hvartill Géographie ancienne abrégée
(1768; 3 bd) utgjorde texten. Hans Traité des mesures
itinéraires anciennes et modernes
(1769) är ännu
af vikt vid studiet af den gamla geografien. Hans
värdefulla kartsamling (10,500 nummer) blef efter
hans död af franska regeringen inköpt för kungliga
biblioteket i Paris.

Anvisning l. Assignation, hand., ett
dokument, genom hvilket en person (anvisaren l.
assignanten) anmodar en annan (den, på hvilken
anvisningen göres, assignaten) att åt en
tredje person (anvisningsemottagaren l.
assignataren) utbetala en summa penningar
inom en viss angifven tid. Anvisningen är ej
bindande för assignaten, förrän han accepterat (godkänt)
densamma; men detta accept befriar ej assignanten
från den förbindelse han iklädt sig genom
anvisningens utfärdande, ty denna förbindelse upphör
först när den i anvisningen utsatta penningsumman
blifvit betald. (Jfr stadgandet i k. förordn, om
Utsökningslagens införande § 10 mom. 4, där anvisningen
kallas invisning; k. förordn. om stämpelafgift
upptager emellertid en rubrik för anvisning.) Svenska
postverket utfärdar postanvisningar och förmedlar
telegrampostanvisningar. Anvisningarna skilja
sig från trattorna (växlarna) vanligen endast
därigenom, att de i sin text kallas anvisning och
icke växel, men de äro ej underkastade växellagens
stränghet. Ett slags anvisning är äfven checken
(se Check). Anvisning eller "anvisning på bank"
kallades fordom i dagligt tal en anvisning för
uttag å i en bank innestående tillgodohafvande
(å giro-, folio- och dylika räkningar); numera
användes i texten till dessa anvisningar ordet
check. – På några utländska handelsplatser med högt
utveckladt kreditsystem nyttjas ett slags anvisningar,
vanligen kallade "platssedlar", hvilka äro betalbara
"vid uppvisandet" och måste inkasseras samma dag de
utställas. – En anvisning kan äfven afse utlämnandet
af en vara eller dylikt och kallas då vanligen
leveranssedel. Jfr Mandat och Växel.
(RM.)

Använd botanik, botaniken i dess tillämpning
på medicinen, trädgårdskonsten, landtbruket
o. s. v. Under de senaste årtiondena har den använda
botaniken vunnit en utveckling, om hvilken man förr
knappast kunde göra sig en föreställning. Den var
dittills en gren af botaniken, med hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free