- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1207-1208

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apogami, bot. - Apogeum, astron. - Apoikist. Se Klerucher - Apok., förkortning för Apokalypsen - Apokalyps, uppenbarelse, särskildt Johannes' uppenbarelse. Se vidare Apokalyptik - Apokalyptik, den litteratur, som efterträder den profetiska litteraturen - Apokalyptiker, författare eller tolkare af skrifter med apokalyptiskt innehåll. Se Apokalyps och Apokalyptik - Apokalyptisk, som tillhör Apokalypsen - Apokarp, bot. Se Gynæceum - Apokatastasis, eg. åter- l. tillbakaförsättning i sitt ursprungliga skick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnits i Europa. Grobara "fröns" bildning utan
befruktning är iakttagen äfven hos hampa, spenat,
Citrus, Funkia ovata, Allium fragrans m. fl. Hos
alla dessa torde förloppet vara likartadt
med det, som Strasburger anger för de tvenne
sistnämnda. Äggcellen resorberas, men genom en
egendomlig knoppbildning uppstå vid sidan af denna
inom fröämnet i själfva nucellus en eller flere
(polyembryoni) knoppar, som antaga embryots form.
G. A. (G. O. R.)

Apogeum (af grek. apo, från, och gaia, jorden),
astron., den punkt i månens bana, där afståndet från
jorden är störst. Då, såsom skenbart är fallet, solen
tankes beskrifva en ellips kring jorden, kallas den
punkt, där solen är på största afståndet från jorden,
solbanans apogeum. Jfr Aphelium, Perigeum
och Perihelium.
E. J.

Apoikist (af grek. apoikizein, kolonisera). Se
Klerucher.

Apok., förkortning för Apokalypsen.

Apokalyps (grek. apokalypsis, afslöjande),
uppenbarelse, särskildt Johannes’ uppenbarelse. Se
vidare Apokalyptik.

Apokalyptik (jfr Apokalyps), den litteratur,
som efterträder den profetiska litteraturen inom
judendomen och som vill "afslöja" det kommande
(däraf dess namn). Från den gammaltestamentliga
profetian skiljer den sig bl. a. genom sin afsiktliga
gåtfullhet. Den rör sig med dunkla liknelser och
bilder, som tillämpas på historiska tilldragelser
i samtiden, men som ej äro en enskild författares
egendom, utan samla sig till ett arf från släkte
till släkte och småningom ordnas till ett schema
för den yttersta världstidens tilldragelser (jfr
Mark. 13). Man söker på konstfullt sätt uträkna
världsslutet och nöjer sig ej med profetians
visshet om, att Herren skall komma med dom och
frälsning. Skrifterna tillskrifvas på fingeradt
vis stora män ur det förflutna, Daniel, Henok
o. s. v. Dess första genuina alster är den i 2:a
årh. f. Kr. affattade Daniels bok. Bland senare
judiska apokalyptiska skrifter märkas: Henoks bok,
Baruks bok, fjärde Esra bok, de tolf patriarkernas
testamente, de sibyllinska skrifterna m. fl. Den
judiska apokalyptiska traditionen öfvertogs af
kristendomen. Johannes’ uppenbarelse är den viktigaste
kristna apokalyptiska skriften. Det apokalyptiska
skriftställeriet florerade i vissa kretsar
långt in i medeltiden och äfven senare. I tider
af nöd och trångmål har apokalyptiken kommit till
heders. Märkligast af de medeltida apokalyptikerna
är Joachim af Flores (d. 1202). Apokalyptiken,
enkannerligen Uppenbarelseboken, har varit utsatt för
en dubbel misstydning. Antingen har man däri sett
en af Gud på förhand gifven skildring af kyrkans
historia, som det gällde att i alla detaljer finna
uppfylld småningom, eller också har den affärdats
såsom fantasteri. Först på senare tid har man lärt
sig uppskatta den judiska apokalyptiken såsom en
storslagen historiens filosofi, med afsikten att
förmana och trösta, med pessimistisk blick på det
närvarande världsloppet, men med den grundtanken,
att Gud trots allt leder sin sak och de sina till
härlig seger. – Apokalyptik finnes äfven i andra
religioner, framför allt i den gamla persiska. Jfr
E. Schürer, "Geschichte des jüdischen volkes
im zeitalter Jesu Christi", III (3:e uppl. 1898),
och W. Bousset, "Die jüdische apokalyptik" (1903).
N. S.

Apokalyptiker, författare eller tolkare af skrifter
med apokalyptiskt innehåll. Se Apokalyps och
Apokalyptik.

Apokalyptisk (jfr Apokalyps), som tillhör
Apokalypsen, d. v. s. Johannes’ uppenbarelse, eller
Apokalyptiken, den litteraturart, hvartill denna
bok hör; som är i Uppenbarelsebokens anda; dunkel,
gåtfull, obegriplig. – Apokalyptiska figurer kallas
i den kristna konsten bildliga framställningar af
människor, djur och andra föremål, som finnas omnämnda
i Joh. Uppenb. Särdeles omtyckt under sen-gotiken
och renässansen var

[bildtext]
De apokalyptiske ryttarna (efter en relief i Limoges).

afbildningen af de fyra apokalyptiske ryttarna
(döden, hungersnöden och kriget; den fjärde, med
kronan och bågen, har blifvit tolkad på många olika
sätt: än skall han föreställa härsklystnaden, än den
triumferande Messias o. s. v.). Se Joh. Uppenb. kap. 6
ff. – Det Apokalyptiska talet, det mystiska talet
666 i Joh. Uppenb. Jfr Antikrist.

Apokarp (af grek. apo, från, och karpos,
frukt), bot. Se Gynæceum.

Apokatastasis (grek.), eg. åter- l.
tillbakaförsättning i sitt ursprungliga skick;
återställelse. Uttrycket är hämtadt från Ap. G. 3:21
(apokatastasis panton, "alltings återställelse")
och användes för att beteckna läran om en slutlig
fulländning för alla, till skillnad dels från läran om
eviga straff, dels från den s. k. konditionalismen,
d. v. s. läran om villkorlig odödlighet och om de
ondes undergång, förintelse. Af de två religioner,
som själfständigt utbildat en fullständig lära om
de yttersta tingen (eskatologi) med uppståndelse,
världsdom och världsfulländning, hyllar den gamla
persiska religionen (Zoroasters religion, Mazda-tron
l. parsismen) tron på allas slutliga rening och
salighet, men judendomen och efter densamma den
officiella kyrkoläran i kristendom och islam läran
om eviga straff. Den tredje åskådningen, "de mest
dugliges fortlefvande efter döden", har en viss likhet
med folktron i många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free