Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beståndsdelar (exempelvis vid bearbetning af fosfor,
bly, kvicksilfver). Äfven ytterliga växlingar i
temperaturen eller stor fuktighet i den inandade
luften kunna vara farliga för hälsan. Arbetslokalernas
dåliga beskaffenhet ökar dessutom ofta i hög grad
farorna för yrkessjukdomar. Äfven där i öfrigt
gynnsamma förhållanden råda, medför emellertid redan
ett ensidigt bibehållande af samma kroppsställning
under hela arbetstiden i längden ett mycket skadligt
inflytande, framför allt om därmed äro förenade
ansträngning af samma muskler och oaflåtligt
stillasittande eller stående. Särskildt fördärfligt
är fabriksarbetet för barn i en alltför späd ålder
äfvensom för kvinnor under framskridet hafvandeskap
eller kort efter en barnsäng. I samma mån, som
maskinernas antal inom de olika yrkesgrenarna
ökas, växer också faran för lif och lem genom
olycksfall. Virrvarret af svänghjul, kugghjul, axlar
och remmar, som drifvas under ett bedöfvande larm,
är dubbelt farligt för arbetaren, när vanan eller
tröttheten förslöat honom, så att han åsidosätter
nödig försiktighet. Också har det visat sig att
denna fara växer mot slutet af veckan, då arbetaren
är uttröttad.
Af synnerligen stor betydelse både ur sanitär och
sedlig synpunkt är beskaffenheten af den bostad, dit
arbetaren vänder åter efter dagens mödor. Framför
allt gäller detta, ifall han är gift, och bostaden
således skall tjäna till hem åt en familj. Om cellen
i samhällskroppen, familjen, icke redan genom sitt
yttre omhölje, bostaden, är till viss grad skyddad
från skadliga inflytanden, medför detta svåra följder
för samhället i dess helhet. På senare tider hafva
stigande upplysning och humanitet i någon mån skingrat
den rådande likgiltigheten med afseende på arbetarens
bostadsfråga (se Arbetarbostäder). Men ännu härska,
särskildt i vissa stora städer, hart när otroliga
missförhållanden. Där finner man alltjämt arbetares
s. k. "hem" i mörka källarvåningar och i låga,
trånga vindsrum. Under "bostadsbrist" användas de
uslaste skjul och kyffen till människoboningar. Icke
sällan lockas arbetare af en jämförelsevis lindrig
hyra att flytta in i de ännu af fukt drypande
lägenheterna i en ny byggnad. I ett och samma
rum bo ofta äldre och yngre, gifta och ogifta
medlemmar af familjen. I många fall upptager man
i bostaden, för att erhålla ett bidrag till hyran,
s. k. "logerare" eller "inneboende", hvilka med sina
sängplatser ytterligare inkräkta på den knappa
golfytan och luftutrymmet. Hvilka hemska faror en sådan
sammanlefnad innebär för såväl hälsan som sedligheten
behöfver knappt påpekas. Bostädernas förbättrande
erkännes också numera såsom en bland arbetsklassens
mest berättigade fordringar.
En undersökning af förhållandet mellan arbetsklassens
inkomster och utgifter bekräftar sanningen af
ordspråket: "Det är dyrt att vara fattig". De
förnämsta utgiftsposterna gälla bostad, föda, kläder,
ljus och värme. Redan i afseende på bostaden gör
sig arbetarens ogynnsamma ställning märkbar. Hyran
är vanligen proportionsvis högre än i bättre
lägenheter, utan att hyresvärden ens kan rättvisligen
betrakta skillnaden som skälig riskpremie för högre
reparationskostnader eller för större osäkerhet i
afseende på hyresbeloppets utfående. Vidare nödgas
arbetaren oftast göra inköp af sina lifsförnödenheter
i små
kvantiteter och i mindre affärer, där han för sämre
varor får betala lika höga pris som för fullgoda. En
bidragande orsak härtill är den utsträckta
konsumtionskredit, som dessa affärer använda såsom
lockmedel för vidgande af sin kundkrets och som blir
ett slags nödvändighet, i de fall, då arbetslönerna
utbetalas med alltför långa mellantider. Synnerligen
svåra missförhållanden hafva äfven mångenstädes yppat
sig, där arbetsgifvaren själf öppnat salubodar för
sina arbetare. Ofta har arbetaren under hot om afsked
eller trakasserier tvungits att i dessa bodar köpa
dåliga varor eller har han i stället för kontant
arbetslön måst åtnöja sig med varor, hvilka sedan
beräknats till oskäligt högt pris. Detta missbruk
har i vissa länder bedrifvits så ohöljdt och så
allmänt, att lagstiftningen där utfärdat förbud för
det s. k. "truck-systemet" i sin helhet. – I detta
sammanhang må slutligen påpekas den öfverdrifna
förbrukningen af spirituösa drycker, som för med
sig de bedröfligaste följder i både ekonomiskt och
moraliskt hänseende.
De åtgärder, som kunna vidtagas för en reform
i här skildrade missförhållanden, äro naturligen af
mångahanda och växlande slag. De kunna delas i
offentliga och privata. – Främst bland
de förra står upprättandet af en omfattande och
mångsidig arbetsstatistik. Utan en sådan
statistik, som i siffrornas språk framlägger en bild
af arbetsklassens ekonomiska och sociala läge, trefvar
hela den social-reformatoriska rörelsen i mörkret.
Också har man sedan slutet af 1860-talet i ett stort
antal länder, bl. a. i Sverige 1903, för
samlande och publicerande af en sådan statistik inrättat
särskilda ämbetsverk eller arbetsstatistiska byråer.
Första villkoret för att arbetaren skall kunna
mot kapitalets öfvermakt med framgång begagna
"själfhjälpens" vapen är att samhällets lagar erkänna
föreningsrätten (jfr Koalition). I allmänhet har
man väl aldrig sett något samhällsvådligt kränkande
af tredje mans rätt däri att den enskilde arbetaren
begagnar alla lagliga medel för att förbättra sina
lönevillkor, vinna inskränkning i en obilligt lång
arbetstid m. m. Det förefaller då själfklart, att
han för samma ändamål borde ega rätt att associera
sig med andra. Det är dock först i förra århundradet,
mellan 1820 och 1870, som den moderna sammanslutningen
i yrkes- eller fackföreningar vunnit lagens fulla
erkännande. Denna rätt till sammanslutning innebär
särskildt äfven rätt till s. k. strejk, så snart
de strejkande icke kränka annans rätt eller bryta
ingånget aftal. Därmed sammanhänger äfven rätt till
gemensam öfverenskommelse att icke taga arbete hos
vissa arbetsgifvare och att icke göra uppköp i
affärer, med hvilkas innehafvare arbetarna ligga i
tvist. För att emellertid vid arbetskonflikter af här
antydda art skydda den enskildes frihet ej blott mot
yttre våld, utan äfven mot vissa andra påtryckningar
vare sig från arbetare eller arbetsgifvare har man
på flere håll antagit mer eller mindre långt gående
lagar mot "hot och skrämsel" (intimidation).
Åt denna arbetsklassens själfhjälp på associationens
grund måste i allmänhet öfverlämna inverkan på den
del af arbetsaftalet, som afser uppgörelse rörande
arbetslönen. Man har helt och hållet öfvergifvit forna
tiders fastställande af arbetslönen genom lagar och
lönetaxor. Däremot har krafvet på lagstiftningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
