Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Areometer, fys. - Areopagen, en kal och skroflig klippmassa i Aten - Arequipa. 1. Departement i sydamerikanska republiken Peru - Arequipa. 2. Hufvudstad i nämnda departement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
graderadt, såsom ses af fig. 2. Instrumentet erhåller
tillräcklig stabilitet, därigenom att dess nedersta,
afrundade del är fylld med kvicksilfver eller
blyhagel. Om skalan direkt angifver den nedsänkta
delens volym, kallas instrumentet volumeter.
Den punkt på skalan, till hvilken ett sådant
instrument sjunker i destilleradt vatten af 15°
temp., plägar utmärkas med 100. Denna punkt ligger
högt uppe på skalan å sådana volumetrar, som användas
för tunga vätskor, vid skalans nedre ände däremot
på instrument för lätta vätskor. Är röret fullt
cylindriskt, så blifva volumeterns grader lika
stora. Antag exempelvis, att instrumentet sjunker
i en vätska till delstrecket 54. Vätskans specifika
vikt erhåller man då genom att dividera 100 med 54,
således = 1,85. Sjunker åter volumetern till 125,
så är vätskans specifika vikt 100/125 = 0,8. För att
bespara observatorn denna räkning, angifver skalan
på somliga areometrar direkt specifika vikten, i
hvilket fall skaldelarna naturligtvis måste göras
olika stora. Under denna form kallas instrumentet
densimeter (täthetsmätare). Äfven förekomma
areometrar med båda skalorna bredvid hvarandra
på samma rör. Utom dessa med rationell
skalindelning försedda areometrar begagnas ganska
allmänt areometrar med arbiträr skala. Dit höra
Baumés, Cartiers och Becks skal-areometrar.
Vid deras begagnande måste man ur särskilda
tabeller uttaga det värde på specifika vikten, som
svarar mot ett på skalan observeradt gradtal.
Skal-areometern förfärdigas vanligen af glas, men man
har äfven sådana af metall. Vid alla observationer
med skal-areometern måste afseende fästas vid
vätskans temperatur. Skalan är nämligen riktig blott
vid en bestämd temperatur, som vanligen är utsatt
på instrumentet.
Jämte nu beskrifna s. k. allmänna areometrar,
hvilka kunna begagnas vid hvilken vätska som helst,
har man konstruerat areometrar för särskilda
vätskor och med skalor, som direkt angifva
procenthalten af det ämne, som finnes i lösningen. Af
detta skäl benämnas de vanligen
procent-areometrar. Sådana äro alkoholometern,
ölprofvaren, saltprofvaren eller gradervågen,
galaktometern eller mjölkprofvaren, lutprofvaren m.fl.
R. R.*
Areopagen (grek. Areios pagos, lat. Areopagus),
en kal och skroflig klippmassa i Aten, v. om
Akropolis. Enligt den redan inom den klassiska
forntiden gängse meningen var namnet A. liktydigt
med "Ares-kullen" och sattes mestadels i
förbindelse med en sägen, att krigsguden Ares där en
gång stått inför rätta med anledning af mordet på
Halirrothios. Några nyare lärde hafva med stöd af
ett ställe i Aischylos’ "Eumenider" velat härleda
det från Aroi ("förbannelsegudinnor"), ett bland
namnen på erinyerna, hvilka där hade en helgedom.
– På denna plats och sannolikt på dess östra
platå, till hvilken en i berget huggen trappa för,
sammanträdde den berömda domstol, som nu
vanligen äfven kallas A., men hvars under den
grekiska forntiden brukliga benämning var "rådet
på A." (äfven "det öfre", d. v. s. "på en högt
belägen plats sammanträdande rådet"), ett minne
från den tid, då denna domstol tillika verkade såsom
statsråd. Dess stiftande är, såsom sägnen om Ares’
dömande antyder; att söka i en aflägsen urtid.
Enligt Aristoteles’ ej längesedan återfunna skrift
om Atens statsförfattning var A. under den gamla
adelsrepubliken före Drakon en aristokratiskt
sammansatt regeringsmyndighet med nästan obegränsad
maktfullkomlighet såväl i administrativt som i
juridiskt hänseende. Af Drakon inskränktes dess
administrativa myndighet i sammanhang med
inrättandet af ett de fyrahundrades råd, och äfven
dess domsrätt öfverflyttades till en del på efeterna
(se d. o.). Genom Solons lagstiftning synes A:s
befogenhet snarare hafva blifvit utvidgad.
Domstolen hade fortfarande i sin hand äfven den
allmänna kontrollen öfver lagarnas helgd och
ämbetenas lagenliga förvaltning. Äfven såsom
administrativ myndighet ingrep den vid kritiska tillfällen.
Särskildt var detta fallet under perserkrigen.
Genom Efialtes (462 l. 461 f. Kr.) och något senare
genom Perikles fick den vidkännas nya
inskränkningar, utan att vi närmare veta, hvari dessa
bestått. Men under alla dessa skiften bibehöll den
såsom en väsentlig och oförytterlig tillhörighet
domsrätten i mordprocesser af svårare art
(uppsåtligt dråpslag, mordbrand och förgiftning). Äfven
kränkning af statsreligionen synes städse hafva hört
under dess domvärjo. Ännu under sengrekisk och
romersk tid omtalas den såsom en ansedd och
inflytelserik korporation, om än dess sammansättning
och funktioner vid denna tid undergått åtskilliga
ändringar. I äldre historisk tid och ännu under
4:e årh. f. Kr. kompletterades domstolen genom de
afgående arkonterna, hvilka efter godkänd
ämbetsförvaltning där inträdde såsom ledamöter för
lifstid. Domstolsförhandlingarna höllos under öppen
himmel, men icke nattetid, såsom det
falskeligen uppgifvits. De utmärkte sig genom högtidligt
allvar och ålderdomlig stränghet. Parter och
vittnen måste genom fruktansvärda eder förbinda sig
till obrottslig sannfärdighet. Hvardera parten fick
två gånger komma till ordet, men förbjuden var,
tvärt emot bruket vid Atens öfriga domstolar,
såväl retorisk utsmyckning som alla försök att vädja
till domarnas känslor. Omröstningen var sluten,
och vid lika röstetal var den anklagade frikänd.
Ännu efter det första försvarstalet stod det den
anklagade fritt (utom vid anklagelse för fadermord)
att draga sig tillbaka och gå i frivillig landsflykt.
Areopagens domslut, hvilka åtnjöto rykte för den
största oväld och rättvisa, hvilade i allmänhet mera
på etiska än rent juridiska grunder. Domaren hade
att taga hänsyn till den anklagades hela
lefnadsvandel och i allo afgifva sitt votum efter egen
innersta öfvertygelse.
A. M. A.
Arequipa [-kipa]. 1. Departement i sydamerikanska
republiken Peru, utmed kusten af Stilla hafvet. 56,857
kvkm. 229,007 inv. (1896). Bergsbruket är obetydligt,
oaktadt landet är rikt på mineral. Åkerbruk
och boskapsskötsel äro däremot högre uppdrifna,
i synnerhet på de af kustfloderna genomflutna
slätterna. – 2. Hufvudstad i nämnda departement,
i en af Perus fruktbaraste dalar, 2,540 m. ö. h.,
vid foten af den 6,100 m. höga vulkanen Misti eller
Arequipa, på båda sidorna af floden Quilca. 35,000
inv. (1901). Genom sitt läge och sunda klimat
har A. blifvit en af republikens förnämsta
städer. Betydlig handel och industri i bomulls-,
guld- och silfverarbeten. Diamantsliperier. – Staden
anlades af Pizarro år 1536. Den hemsökes ofta af
jordbäfningar. 1811–45
Tryckt den 12/2 04
1 b. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
