Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 99-100 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arterioskleros - Arteriotomi - Artern - Artesisk brunn - Artes liberales. Se Ars och Fria konster - Artevelde, Jakob van - Artevelde, Filip van - Arth - d'Arthois, Jacques - Arthritis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Se vidare Edgren, "Kliniska studier öfver arterioskleros" (1897).

^{J. E. J–n.}

Arteriotomi (af grek. arteri’a, pulsåder, och tome,
skärning), öppnandet af en pulsåder. Jfr Åderlåtning.

Artern, stad i preuss. reg.-området Merseburg
(Sachsen), i Goldene Aue, vid Unstrut, som där upptager
Helme. 5,092 inv. (1900). Mångsidig industri. I närheten
finnas brunkols- och bergsaltlager.

d = vattenförande lager, u = vattentätt lager, b = brunnen.

Artesisk brunn, en borrbrunn (rörbrunn), i hvilken
vattnet uppstiger öfver jordytan, beroende därpå att det
vattenförande jordlagret är inneslutet mellan för vatten
ogenomträngliga ler- eller berglager och står i förbindelse
med högre belägna underjordiska vattensamlingar. Afskäres
röret en meter under vattnets naturliga stighöjd, så
afrinner en kvantitet, som motsvarar brunnens "specifika
kapacitet"; denna kvantitet är konstant och betecknar
således den vattenmängd, som erhålles för hvarje meters
sänkning af vattenståndet i brunnen, dock med vederbörlig
korrektion för tryckförluster vid vattnets strömning in
i och genom röret. – Namnet "artesisk brunn" härleder
sig från namnet på den franska provinsen Artois, där vid
klostret Lillers den första brunnsborrningen i Europa
utfördes 1126. Åtskilliga artesiska brunnar hafva borrats
till stort djup och lämna vatten af ganska hög temperatur.
Så lämnar brunnen i Passy, en förstad till Paris, en
vattenmängd af öfver 200 sekundliter med en temp. af
+ 28° från ett djup af 586 m.; andra brunnar hafva borrats
till 1,000 meters djup och däröfver. Äfven i Sverige
finnas artesiska brunnsanläggningar; så är t. ex. den
nya vattenledningen i Malmö (färdig 1902) baserad på
tillgodogörande af en grundvattenström i Torrebergaåns
dalgång med omkr. 90 m. djupa rörbrunnar, från hvilka
vattnet med själftryck rinner den 9 km. långa vägen
till det äldre verket vid Bulltofta.
Se vidare Grundvatten.

^{J. G. R.}

Artes liberales. Se Ars och Fria konster.

Artevelde [-fäl-], namn på tvenne flandriska
folkledare på 1300-talet. – 1. Jakob van A.,
f. omkr. 1285, d. 1345, tillhörde en rik patricisk
borgarsläkt i Gent, svingade sig upp till hufvudman för
folkpartiet i sitt land och utöfvade stort inflytande
genom sin rikedom, statsmannaskicklighet och
talareförmåga. Under striden mellan Frankrike och
England sympatiserade borgarna i Gent med engelsmännen,
från hvilka de fingo ull till sina väfverier, medan
adeln stod på Frankrikes sida. A., som 1338 valts till
höfvitsman, förjagade adelns ledare, grefve Ludvig II
af Flandern, och samlade Flanderns städer i ett förbund,
som först sökte hålla sig neutralt i striden, men 1340
helt måste sluta sig till den engelske konungen Edvard III.

Det förbund A. åvägabragt mellan Flandern, Hainaut och
Brabant var det första försöket att till ett samla de
viktigaste af de provinser, som bilda nuv. Belgien.
Hans nära anslutning till England väckte emellertid
misstro i Gent. A. indrogs i de inre strider, som 1345
utbröto i hans fädernestad, beskylldes för att vilja
insätta Edvard III:s äldste son, Svarte prinsen, till
grefve af Flandern och för att ha utlämnat den flandriska
skattkammarens innehåll åt engelsmännen samt mördades
under ett folkupplopp (juli 1345). 1863 upprestes i Gent
hans bildstod af brons.

2. Filip van A., den föregåendes son, f. omkr. 1340,
d. 1382, satte sig 1381 i spetsen för Gents borgerskap
vid ett uppror mot grefve Ludvig II:s son, Ludvig af Maele,
hvarvid en demokratisk republik inrättades i staden.
A. hade i början stor framgång, eröfrade det grefven
tillgifna Brügge (maj 1382) och blef därpå erkänd såsom
regent öfver hela Flandern, med undantag af Oudenaarde.
Men när den fördrifne grefven i slutet af år 1382 återkom
med en stor fransk hjälphär under konung Karl VI, ledo
flamländarna ett fullständigt nederlag i slaget vid
Roosebeke (27 nov.), där A. själf stupade.

Om Jakob och Filip van A. se vidare
Vanderkindere, "Le siècle des A." (1879), och
Pirenne, "Geschichte Belgiens", II (1902).

Arth, köping i schweiziska kantonen Schwyz, vid
foten af Rossberg och vid Zug-sjön. A. är utgångspunkt
för A.–Rigibanan. 4,738 inv. (1900).

d’Arthois [dartωa’], Jacques, flamsk
landskapsmålare, f. 1613 i Bruxelles, d. där 1686. Elev af
Jan Martens, utvecklades han vidare under påverkan af
Lodewijck de Vadder. Teniers, P. Bout och G. Seghers
målade staffaget i hans landskap, ofta i stort format.
Hans taflor äro icke sällsynta. Nationalmuseum har två,
af hvilka dock den större, en präktig, färgmättad,
dekorativ duk, endast med tvekan tillerkännes honom.
En liten, förträfflig målning finns hos grefvinnan
J. von Rosen, Stockholm.

(^{O. G–g.})

Arthritis (grek.), Artrit, ledinflammation af akut
eller kroniskt förlopp. Under smärtor svullnar den
angripna leden, hvars rörelseförmåga och brukbarhet
inskränkas eller upphäfvas. Stundom blir huden kring
leden röd och het, hvarjämte feber inställer sig.
Åkomman kan angripa endast en led eller uppträda i
flera leder samtidigt. Det förra är händelsen, då en
yttre våldsam orsak eller häftig ansträngning framkallar
ledinflammationen (arthritis traumatica). Det
senare brukar vara fallet, då en allmän sjukdom föregår
ledansvällningen. Efter den bakterie, som ger upphof
till åkomman, skiljer man emellan septisk, tuberkulös,
syfilitisk, gonorrhoisk, tyfös och reumatisk artrit.
Vid andra tillfällen står ledlidandet i sammanhang med
en rubbning i ämnesomsättningen (arthritis urica,
se Gikt). Slutligen uppträder hos äldre personer
en kronisk ledaffektion, som karakteriseras af ett
långsamt styfnande och af förändring af såväl ledytorna
som omgifvande benkanter, hvilka genom brosk- och
benknottror och skållor af olika storlek göras ojämna.
Därigenom uppstår skrapning och knäppning vid rörelse
och längre fram inskränkning i rörelseförmågan samt
smärtor i och kraftlöshet af benet. Ty förändringen är
vanligast i höft- och knäleden. Åkomman gör småningom
leden (och benet) obrukbar. Denna form af ledlidande,
hvilken har stor likhet med de kroniska reumatiska
formerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>