Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Askelöf, Johan Kristoffer - Askenäs - Aske-onsdag. Se Ask-onsdag - Asker - Asker, Gustaf Ferdinand - Asker, Axel - Askerc, Anton - Askersund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den "askelöfska autografsamlingen", en
betydande samling äldre och nyare bref, redan
mångfaldiga gånger citerad af skriftställare, inlöstes efter
hans död till k. biblioteket.
H. W.
Askenas (Asjkenas), ett i folkförteckningen
1 Mos. 10 omnämndt jafetiskt folk, antagligen
bosatt i Mindre Asien; hos senare judar
benämning på tyskarna (däraf askenaser, tysktalande
judar).
Aske-onsdag. Se Ask-onsdag.
Asker. 1. Härad i Örebro län, ingår i
Öster-Närkes domsaga och fögderi samt omfattar socknarna
Asker, Lännäs, Stora Mellösa. Areal 37,040 har.
11,206 inv. (1902). – 2. Kontrakt i Strängnäs
stift, omfattar de sju pastoraten Asker; Ekeby och
Gällersta; Lännäs; Sköllersta; Stora Mellösa och
Norrbyås; Svennevad; Bo. Areal 94,007 har. 21,881
inv. (1902). – 3. Socken i ofvannämnda härad.
17,114 har. 5,083 inv. (1902). A. utgör ett regalt
pastorat i Strängnäs stift, Askers kontrakt.
Asker. 1. Gustaf Ferdinand A.,
ämbetsman, politiker, f. 18 juni 1812, d. 14 juli 1897
i Stockholm. Sedan han redan vid 18 års ålder
slutat sin juridiska kurs vid universitetet i Uppsala,
inskrefs han 1830 som auskultant i Göta hofrätt och
utnämndes 1845 till assessor därstädes. 1844 hade
han blifvit antagen till notarie i bondeståndet. 1849
blef han sin faders efterträdare som borgmästare i
Jönköping. Af samma stad utsågs han till dess
representant i borgarståndet vid riksdagarna 1853
–54, 1856–58 och 1859–60. Vid sin första
riksdag ledamot af lagutskottet, motionerade han om
byggandet af stambanelinjen Jönköping–Malmö och
understödde kraftigt regeringen i striderna om de
begärda kreditiven för neutralitetens upprätthållande
under orientaliska kriget. Regeringens förtroende
och det allmänna anseendet för framstående
duglighet förskaffade honom sedan uppdragen att under
de två följande riksdagarna fungera som
borgarståndets talman och att ingå som ledamot i 1858–59
års kommitté för omorganisation af rikets styrelse
och förvaltande verk samt föranledde i mars 1861
hans utnämning till landshöfding i Gäfleborgs län.
I de strider den s. k. norska frågan framkallade
1859–60 var A. en af dem, som villigt erkände det
rättmätiga i de norska anspråken; och i sträfvandena
för representationsförslagets genomförande tog han
en ganska verksam del, bl. a. genom att – i detta
hänseende den ende af rikets landshöfdingar – som
ordförande leda en af de många deputationerna till
Louis De Geer. Utan några meningsskiljaktigheter
valdes han 1869 af Gäfle stad till dess representant i
andra kammaren, som han sedan tillhörde till och med
1884 års riksdag. Härunder fungerade han med oväld
och humanitet som talman vid 1873–75 års
riksdagar, hvarefter han lämnade plats för Arvid Posse,
samt var vid 1870–71 års urtima och 1876–84 års
riksdagar ledamot af talmanskonferensen. Från A:s
riksdagsmannaverksamhet torde förnämligast vara att
minnas hans deltagande i 1870-talets järnvägsstrider
och hans medverkan till beredande af medborgerliga
rättigheter åt mosaiska trosbekännare äfvensom
framförandet af en motion om inköp af Linnés Hammarby.
Vid 1876 års riksdag var han motståndare till
grundlagsförslaget om en statsminister som
konseljens chef, och 1883 bekämpade han den posseska
ministärens härordningsförslag. Efter 52 års
verksamhet i statens tjänst afgick A. i april 1883 från
landshöfdingeposten och drog sig följande år tillbaka
från det politiska lifvet. A:s Lefnadsminnen utgåfvos
1897.
2. Axel A., den föregåendes son, ämbetsman,
riksdagsman, f. 20 jan. 1848 i Jönköping, aflade
hofrättsexamen i Uppsala 1871, blef länsnotarie i
Södermanlands län 1876 samt landssekreterare i
Västernorrlands län 1879 och i Värmlands 1894.
Tillförordnad landshöfding i Västerbottens län 1900
–02, utnämndes han 1902 till landshöfding i
Hallands län. A. representerade Västernorrlands län
i första kammaren riksdagarna 1894–1902 och var
därunder 1899–1902 ledamot i bankoutskottet samt
1898 och 1901 i de särskilda utskotten för frågorna
om arbetarförsäkring och ersättning för olycksfall i
arbete. Han var ledamot af 1896–99 års
skogskommitté och ordförande i 1902–03 års kommitté
för utarbetande af förslag till proportionellt valsätt
vid val till andra kammaren.
T–s.
Aškerc [asjkerts], Anton, slovenisk skald, f.
1856 i Untersteiermark. Utgången ur ett sloveniskt
bondehem, prästvigdes han 1881. Hans starkt
frisinnade åsikter, särskildt i religiösa frågor, gjorde honom
dock snart misshaglig på högre ort, och han tvangs i
början af 1890-talet att lämna den prästerliga
verksamheten, ehuru med en liten pension. A. är
företrädesvis lyriker och satiriker, förenande en varm
medkänsla för de små och förtryckta i samhället med en
modern uppfattning af sociala förhållanden och en
liflig sympati för alla samslaviska rörelser. Hans naiva
humor och stundom kärfva satir riktas särskildt mot
den katolska kyrkan, dels i konstnärlig bearbetning
af äldre historiska stoff, dels i legender förlagda till
Indiens och orientens sagovärld. Främst står han
i sina kraftigt målande och slaviskt stämningsfulla
ballader och romanser, som i karakteristisk form
återspegla än den slaviska folkvisans tonart, än hans
egen enkla, klara och kraftiga individualitet. Sin
bristfälliga utbildning har A. på senare tid med
framgång fullföljt genom studieresor. Hittills
föreligga i bokform tre diktsamlingar: "Ballader och
romanser" (1890), "Lyriska och episka dikter"
(1896) och "Nya dikter" (1900). Äfven såsom
dramatiker har A. försökt sig. Hans bästa dramatiska
alster är det nationella sagospelet Zlatorog (1904),
behandlande samma folkliga förhäxningsmotiv som
Rudolf Baumbachs alpina diktcykel med samma namn
(Leipzig 1897). Betraktad som ledare af den moderna
sloveniska diktkonsten, blef A. i slutet af 90-talet
utnämnd till stadsarkivarie i Laibach och redaktör för
den litterära tidskriften "Ljubljanski zvon". I
förening med Ivan Vesel utgaf A. 1901 en rysk antologi,
innehållande egna och andra sloveniska skriftställares
versifierade öfversättningar af rysk poesi. Af A:s
dikter finnas öfversättningar på svenska (af Alfred
Jensen, 1901). En studie öfver honom jämte
tyska öfversättningsprof är författad af Gojmir Krek
(1901).
A–d J.
Askersund, stad i Örebro län, Sundbo härad,
vackert belägen vid Vätterns nordligaste vik, Alsen,
och det lilla vattendrag, som dit afbördar sjön
Vikens vatten. Det anlades 1640, var först en köping
under Vadstena och fick 1643 sina stadsprivilegier.
Askersunds egor omfatta 1,024 har, af hvilka dock
45 äro sjö och 4,5 utgöras af små holmar; själfva
stadsplanen upptager allenast 24 har. Staden är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
