Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Auerswald, Hans Adolf Erdmann von A. - Auerswald, Rudolf. von A - Au fait - Auffenberg, Joseph von - Aufidius - Au fond - Aufrecht, Theodor - Aufsess, Hans - Auf wiedersehen - Augdov. Se Gdov - Auge - Auge - Augea. Se Auge - Augeas. Se Augeias - Augedalen. Se Auge - Augeias - Auger, Athanase - Auger, Hippolyte Nicolas Just - Auge-rasen. Se Normandisk boskap - Augereau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda stad 18 sept. s. å., blef han (jämte furst
Lichnowski) öfverfallen af en ursinnig folkhop och
dödad. I politiskt afseende tillhörde han högra
centern.
2. Rudolf von A., den förres broder,
preussisk statsminister, f. 1795, d. 1866, egnade sig
1812–20 åt krigstjänsten, sedan åt landtbruk på sina
gods i Öst-Preussen samt därjämte åt det offentliga
lifvet såsom ämbetsman och folkrepresentant. 1848
var han deputerad i preussiska nationalförsamlingen
samt en tid (juni–sept.) konseljpresident och
utrikesminister. 1858 kallades han af prinsen-regenten
(sedermera kejsar Vilhelm) till statsminister utan
portfölj i den under furst Hohenzollern–Sigmaringens
presidium bildade liberala s. k. "nya ærans
ministär". A. åtnjöt som prins Vilhelms ungdomsvän
dennes fulla förtroende och verkade som minister
ifrigt för genomförande af en arméorganisation med
utsträckt värnplikt. Genom landtdagens beslut om
en detaljerad statsreglering, hvilken skulle förebygga
regeringens egenmäktighet i dispositionen af
militärbudgetens anslag, störtades ministären (mars 1862),
och A. drog sig då tillbaka från det politiska
lifvet.
3. Alfred von A., den föregåendes broder,
preussisk statsminister, f. 1797, d. 1870, var på
den förenade landtdagen 1847 en af det
konstitutionella partiets ledare samt mars–juni 1848
inrikesminister i Arnims och Camphausens ministärer och
bekämpade sedan till 1852 i landtdagen Manteuffels
reaktionära politik. 1858–62 och från 1867 till sin
död var han åter deputerad.
Au fait [å fä], fr., till saken!; noga taget;
egentligen.
Auffenberg, Joseph von, friherre, tysk
skådespelsförfattare, f. 1798 i Freiburg im Breisgau, d.
därstädes 1857 såsom hofmarskalk, skref 24
deklamatoriska historiedramer och den episk-dramatiska
trilogien Alhambra (1829–30) m. m. Hans samlade
arbeten utkommo i 3:e uppl. (22 bd) 1855 och ett
urval i 7 band 1850.
(E. F–t.)
Aufidus. det latinska namnet på floden Ofanto.
Au fond [å få’], fr., i grund och botten, i själfva
verket.
Aufrecht, Theodor, tysk språkforskare, f.
1822, nu bosatt i Bonn, verkade som professor
i Edinburgh 1862–75 och i Bonn 1875–89.
Framstående sanskritist, grundade han jämte A.
Kuhn den viktiga "Zeitschrift für vergleichende
sprachforschung" och utgaf "Ujjvaladatta’s
commnentary on the Unâdisûtra" (1859), "Halâyudha’s
Abhidhânaratnamâlâ" (1861), "Die hymnen des
Rigveda" (1861–63), "Ueber die Paddhati von
Sârngadhara" (1872), The ancient languages of Italy
(1875), Catalogus catalogorum, an alphabetical
register of sanskrit works and authors (1891–96)
m. m.
Aufsess, Hans, friherre "von und zu" A., f.
1801 i Bajern, d. 1872, grundlade 1853 i Nürnberg
det germanska museet, hvars förste föreståndare han
var till 1862.
Auf wiedersehen! [vider-], ty., vi återses! Jfr
Au revoir.
Augdov. Se Gdov.
Auge [å*], förr landskap i Normandie,
motsvarande departementen Calvados och Orne. Landets
midt utgöres af Augedalen, som genomflytes af
floden Touques och är bekant för sin boskap, den
s. k. Auge-rasen.
Auge (grek. Auge, lat. Auge l. Augea), grek.
myt., eg. "den strålande", dotter af konung Aleos
i Tegea i Arkadien, var en af Athenas prästinnor.
Hemligen födde hon åt Herakles en son, som hon dolde
i templet. Men barnet uppdagades och utsattes på
Parthenonberget ("det jungfruliga berget"), där det
uppföddes af Artemis’ heliga hind och fick namnet
Telefos ("den fjärran lysande"). Modern skulle
nedsänkas i hafvet, men blef i stället förd till Mysien,
hvars konung, Teuthras, upphöjde henne till sin
drottning. Efter en tids sökande finner Telefos sin
moder och blir Teuthras’ efterträdare. Sagan
behandlades flitigt af de grekiske
sorgespelsförfattarna.
V. K.
Augea. Se Auge.
Augeas. Se Augeias.
Augedalen [å*-]. Se Auge.
Augeias l. Augeas (grek. Augeias, Augeas,
lat. Augias l. Augeas), grek. myt., "den strålande",
son af Helios, konung i Elis. Enligt sagan var hans
rikedom på hjordar fabelaktigt stor. Dessas stall,
som på trettio år icke varit rengjorda, rensade
Herakles på en enda dag, därigenom att han ledde en
närliggande flod in genom grundmuren. Detta är
ett af Herakles’ tolf storverk. Då han erbjöd sig att
utföra detsamma, utfäste sig A., som ansåg företaget
vara för honom omöjligt, att därför gifva honom en
tiondedel af sina hjordar. Men när han fick höra,
att Herakles utfört arbetet på Eurystheus’
befallning, vägrade han att lämna den utlofvade
belöningen, hvarför Herakles dräpte honom. – A. är
en son af solen (Helios); hans hjordar äro stjärnornas
härskaror, hvilka regntiden (vintern) höljer med
molnens orena töcken, som endast den starka regnskuren
kan bortskölja. – Augias-stall nyttjas i
dagligt tal för att beteckna något i högsta grad orent och
genom försummelse vanvårdadt.
V. K.
Auger [å*e], Athanase, fransk lärd, f. 1734,
d. 1792, var författare till det viktiga arbetet De la
constitution des romains (1792) samt öfversatte antika
skriftställare.
Auger [å*e], Hippolyte Nicolas Just,
fransk författare, f. 1797, d. 1881, behandlade
Paristeatrarnas organisation och historia i sitt
förtjänstfulla arbete La physiologie du théâtre (5 bd,
1839–40). Skref äfven romaner och teaterpjäser.
Auge-rasen [å*-]. Se Normandisk boskap.
Augereau [å*rå], Pierre François
Charles, hertig af Castiglione, marskalk af Frankrike,
f. 1757 i Paris, son till en murare, blef först
karabiniär, men deserterade och gick i utländsk tjänst.
1787 bosatte han sig som fäktmästare i Neapel. Sedan
han 1792 jämte alla sina därvarande landsmän blifvit
förvisad, inträdde han åter i franska armén som
frivillig och vann snar befordran. Redan 1794 var
han brigadgeneral. 1796 var han divisionsgeneral
vid italienska armén och kämpade med mycken
tapperhet vid Millesimo, Lodi och Arcole. Bonaparte
hemsände honom 1797 med de eröfrade österrikiska
fanorna, och direktorium utnämnde honom då till
chef för trupperna i och omkring Paris, med uppdrag
särskildt att kväsa ett rojalistiskt parti, som där
bildat sig och vunnit stor makt. I spetsen för sina
trupper omringade han 18 fructidor (4 sept.)
Tuilerierna, inträngde i de deputerades sal och fängslade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
