- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
729-730

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de ymniga uttömningarna snart blifva ytterst tunna,
färglösa, risvattenliknande. Blodet blir mindre
vattenrikt häraf; toxinernas inverkan på njurarna är ofta
särdeles stark och visar sig i degenerativa förändringar
af barksubstansens epitel. Sjukdomen har en
inkubationstid af 1–2 dagar och kan förlöpa till döden
efter endast några få timmar; i regeln förlöpa de
dödliga fallen på ett par dagar. Ungefär 50 procent
af fallen förlöpa till döden. Då spirillerna äro
känsliga för syror, utgöra digestionsrubbningar med
förändringar af magsaftens normala sura beskaffenhet
disponerande moment för infektionens uppkomst;
många fall af infektion hindras i sin utveckling af
normal magsaftbeskaffenhet. Spirillerna förstöras lätt
genom baktericida ämnen och duka i det fria lätt
under i konkurrensen med andra bakterier, men kunna
under gynnsamma betingelser fortlefva i det fria och
lifligt föröka sig, och anser man att sålunda alstrade
bakterier äro motståndskraftigare mot syror än de i
uttömningarna befintliga, hvarför de alltså skulle vara
farligare som spridare af smittämnet. De i
uttömningarna befintliga bakterierna kunna också direkt
förmedla smittan, t. ex. åt dem, som tvätta af
uttömningarna smutsade sängkläder,
men vanligast är att smittan sprides
och farsot uppstår indirekt genom
spirillerna, sedan de i det fria
förökat sig; de öfverföras då så godt
som alltid genom dricksvatten eller
födan, och de ha flerfaldiga gånger
vid epidemier påvisats i dricksvatten
eller andra vatten. Sjukdomens

illustration placeholder
Fig. 24.

genomgående efterlämnar för en tid immunitet mot ny
infektion. Spirillen visar ingen sporbildning.

Spirochæte Obermejeri (fig. 24) är en spirill med
många gängor, hvilken konstant i stor mängd
förekommer i blodet hos dem, som lida af "typhus
recurrens", återfallstyfus. Man har ej
lyckats renodla dessa spiriller och ej heller funnit dem
utanför de sjukes organism. Men med blod från
sjuka i återfallstyfus, innehållande spirillerna, har
man genom öfverföring på apor
lyckats åstadkomma en förökning af
spirillerna i försöksdjurens blod med
utveckling af de karakteristiska
sjukdomssymtomen. Hos de sjuka
människorna förekomma spirillerna
särskildt i stor mängd i mjälten,
hvarest också betydande anatomiska
degenerativa förändringar
förekomma. I blodet förekomma spirillerna
under själfva feberanfallet, och de

illustration placeholder
Fig. 25.

antagas allmänt vara sjukdomens orsak.

Jästsvamparna (fig. 25) och mögelsvamparna äro
för människan föga patogena. Torsken, en
sjukdom hos småbarn, i hvilken hvita beläggningar
förekomma i munhålan, förorsakas af en svamp,
som af många anses höra till jästsvamparna och
som kallats saccharomyces mycoderma. Åtskilliga
hudsjukdomar af mindre betydenhet, såsom favus,
herpes tonsurans, pityriasis versicolor
, förorsakas
af mögelsvampar (fig. 26–28).

Viktigare äro några parasiter, tillhörande de lägst
organiserade djuren, protozoerna, hvilka räknas till
bakteriologien i vidsträcktare bemärkelse och som
därför här beskrifvas. Bland protozoernas olika
former ega några rizopoder patologiskt intresse. I
tarmen förekomma ofta amœbor, bland hvilka den
vid vissa former af dysenteri, rödsot, uppträdande
synes stå i kausalsamband med sjukdomen. Dessa
amœbor bilda rörliga celler, som lifligt förändra
form och som i stort antal förekomma i groftarmen
vid dessa sjukdomsfall, icke blott fritt i tarmen, utan
äfven inne i slemhinnan och den underliggande
väfnaden. Här bildas underminerade sår, och i
dessas botten och kanter förekomma amœborna i stora
mängder. De uppträda också i stor mängd i de
lefverabscesser, hvilka ofta komplicera dessa
sjukdomsformer, och öfverförda på kattor orsaka de
liknande förändringar i tarmen, ofta ledande till
döden. De äro emellertid alltid åtföljda af bakterier,

illustration placeholder
Fig. 26–28.

och det synes tvifvelaktigt, om de ensamma för sig
kunna åstadkomma de sjukliga förändringarna. –
För ej längesedan har man i de viktiga sjukdomarna
leukemi och pseudoleukemi, som karakteriseras af
svåra förändringar af blodkropparna, påvisat
närvaron i blodet af infusorier, hæmamœba leuchæmiæ
magna
och parva, hvilka förekomma ej blott i blodet,
utan äfven i de sjukligt förändrade organen
benmärgen, mjälten och lymfkörtlarna.

Af infusorier är den viktigaste hos människan
förekommande balantidium s. paramæcium coli, som
vid kroniska groftarmskatarrer ibland funnits i stor
mängd; den är äggformig, och dess yta är betäckt
med en stor mängd cilier.

Koccidier förekomma vid den sjukdom, som
benämnts epithelioma contagiosum, och hafva ansetts
vara sjukdomens orsak, utan att afgörande bevis
ännu lämnats. Det senare gäller också de
koccidieliknande bildningar, som förekomma i många maligna
svulster; deras koccidienatur har ännu ej med säkerhet
ådagalagts, i det de af många forskare tydts som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free