- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
783-784

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balkanhalfön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folken i kamp med hvarandra och det östromerska
riket nya stater af skiftande omfång och olika
lifslängd, särskildt det serbiska samt det äldre och
yngre bulgariska riket. Under 1300- och 1400-talen
eröfrade turkarna efter hand hela halfön, utom
Montenegro, och först under 1800-talet har det
osmanska rikets upplösning medfört återupprättandet
af själfständiga Balkanstater. Deras utveckling från
provinsställning till fullt oberoende har i regel skett
gradvis och med många olika öfvergångsformer –
ställning som "privilegierad provins", administrativ
och politisk själfstyrelse eller "autonomi" och
slutligen "halfsuveränitet", allt detta stundom under
stormakternas kontroll eller delaktighet i guvernörens
eller regentens tillsättning – och torde ännu ej vara
afslutad. Grekland förklarades för suverän stat redan
1830, hvaremot Serbien (liksom Rumänien) först
genom Berlin-traktaten 1878 uppnådde denna
ställning; genom samma akt skapades också det
halfsuveräna furstendömet Bulgarien samt den autonoma
provinsen Öst-Rumelien, hvilka 1885 förenade sig
och numera nästan endast nominellt stå i beroende af
Turkiet. Ön Kreta har erhållit en vidsträckt
själfstyrelse, och sedan några år står frågan om
Macedoniens mer eller mindre fullständiga frigörelse från
sultanens direkta styrelse på dagordningen. I
stormakternas inbördes rivalitet har det turkiska riket
en säkrare garanti för sitt fortfarande bestånd än
i sin egen, dock ganska sega lifskraft. Den stundom
uppdykande tanken på en konfederation af
Balkanstaterna synes på grund af de skarpa politiska och
kyrkliga motsatserna ega ringa utsikt att i en
öfverskådlig framtid kunna förverkligas.

Se Th. Fischers öfversikt i "Unser wissen von der
erde", III (1893). Se för öfrigt artiklarna om de
särskilda länderna och folken med där anförd
litteratur.
H. B–n.

Balkasj, en afloppslös insjö i mellersta Asien, vid
östra ändan af den kirgisiska stäppen, på gränsen
mellan provinserna Semipalatinsk och Semirjetsjensk,
44° 45’ – 46° 44’ n. br. och 73° 20’ – 79° 30’
ö. lgd. Sjön, som af kirgiserna kallas Tengis (haf),
af kineserna Si-hai (västhaf), har nyligen undersökts
af Berg, för hvars i kejs. ryska geogr. sällskapets
handlingar tryckta redogörelse ett referat lämnas i
Petermanns "Mittheilungen" 1903. Enligt honom
är längden omkr. 650 verst (693,6 km.), bredden
55–80 verst (58,7-85,3 km.). Höjden öfver hafvet
är 274 m., djupet når högst 11 m. Arealen 18,432
kvkm. (3 gånger så stor som Vänern). Ehuru
afloppslös har sjön sött vatten, som är så grumligt, att man
icke ser botten på 0,5 m. djup. På stränderna finnas
väldiga kristalliniska stenar med runda former Nyare
sediment fattas alldeles, och af aralo-kaspiska musslor
o. d. finnas inga spår. Den lefvande faunan har icke
heller någon likhet med den aralo-kaspiska, men
väl med Lob-nors. Liksom andra asiatiska
stäppsjöar har sjöns areal under långa tider varit i
aftagande; en gång omfattade sjöbäckenet äfven de
östligare sjöarna Sassyk-kul och Ala-kul. Emellertid
stiger numera sjöns vatten, enligt kirgisernas
påstående, sedan omkr. tio år. Från slutet af nov.
till början af april är B. tillfrusen; på sommaren
är sjöfarten utsatt för faror genom de häftiga stormar,
som ofta rasa. Stränderna äro mest öde och
obefolkade. Det viktigaste tillflödet är Ili, som slutar
med ett stort delta, af hvilket en arm är segelbar.
Hela deltaområdet är bevuxet med vattenväxter, men
var förr odladt, såsom ruiner visa. Myggorna äro en
landsplåga här, tigern förekommer talrikt.
J. F. N.

Balkh, stad och landskap. Se Balch.

Balkjärn, skpsb., benämnas särskildt de sektioner
af valsadt järn, hvilka användas till däcksbalkar i

illustration placeholder


järnfartyg. Balkjärnet är antingen enkelt, valsadt i
ett enda stycke, eller sammansatt, i hvilket fall hvarje
balk består af två eller flere enkla järnsektioner
hopnitade till ett helt stycke. De vanligast
förekommande sektionsformerna af balkjärn åskådliggöras
i vidstående teckningar.
R. N.*

Balko. Se Balk, H.

Balkong (fr. balcon, af fhty. balcho, balk, bjälke),
bygnk., en på större eller mindre höjd öfver mark
eller golf på en
byggnads vägg anbragt,
oftast af konsoler
uppburen och med
bröstvärn omgifven
utbyggnad. Den är
merendels tillgänglig
genom ett till dörr
förlängdt fönster
(balkongfönster).
Balkongen består sålunda
af tre delar: 1:o
balkongplattan, som vid

illustration placeholder


byggnader af sten helst utföres af stora
stenskifvor (granit, kalksten), men ock af cementbetong,
belagd med asfalt, samt vid trähus utföres af plank,
hvilande på ur väggen utstuckna bjälkar; 2:o
balkongstöden (konsoler, sträfvor), hvilka utföras af sten
eller smidesjärn vid byggnader af sten, af trä vid
trähus; och 3:o balkongräcket, bröstvärnet, som
utföres af sten, smidesjärn eller trä. Äfven på stenhus
göres med fördel hela balkongen af trä. – Städernas
byggnadsordningar angifva när balkonger få anbringas
samt huru långt de få springa framom tomtgränsen.
I Stockholm t. ex. få balkonger ej anbringas vid
gator smalare än 10,4 m. Vid gator från 10,4 m. till
18 m. få de springa fram 1,2 m.; vid bredare gator och
öppna platser 1,5 m. De få aldrig placeras närmare
grannens tomt än 2 m. Till hvarje fullt modern
våning i stad hör numera en mot gården utbyggd s. k.
piskbalkong, för piskning och borstning af
möbler och kläder.
I. G. C.

Balkplöjning, landtbr., det plöjningssätt, då
tiltorna uppläggas på oplöjd mark, så att oplöjda balkar
kvarstå mellan fårorna. Därigenom vinnes, att
plöjningen tager blott hälften af tid och arbete
jämfördt med vanlig plöjning, samt att vattnet afrinner
mycket väl och jorden starkt luckras af frosten,
hvarför detta plöjningssätt användes företrädesvis
vid höstplöjning på styf lera. Jorden fordrar något
mer arbete på våren, och balkplöjning användes
därför ej på vårlanden samt är äfven på träde mindre
bruklig.
H. J. Dft.

Balks [bå’ks], eng., träv., fyrkantigt virke af
smärre dimensioner, biladt, sågadt eller i senare tid
t. o. m. hyfladt. Balks motsvara ungefär den svenska
benämningen sparrar och den norrländska "egyptiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:03 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free