- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
799-800

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balleny-öarna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förruttnelsen. De viktigaste sådana konserverande
ämnen äro: alun, arseniksyrlighet (numera i Sverige
förbjudet), borsyra (aseptin), glycerin, karbolsyra,
koksalt, klorzink och zinksulfat, salicylsyra,
salpeter och socker. Balsamering af död människas
kropp får, enl. k. kung. 22 okt. 1886, icke
verkställas, förrän 24 timmar förflutit efter dödsfallet och
förrän skriftligt tillstånd meddelats af legitimerad
läkare. Brott häremot straffas med böter fr. o. m.
5 t. o. m. 200 kr.
G. v. D.*

Balsamgran, Abies balsamea Mill., skogsv., ett
i Nord-Amerika inhemskt och hos oss flerstädes
planteradt barrträd, som mycket liknar silfvergranen,
men ej uppnår dess storlek. Barren sitta mera i
spiral och ej så kamformigt som hos denna. Se
vidare Kanada-balsam.
F. L.

Balsamifluæ, bot. Se Liquidambar.

Balsamin, bot. Se Impatiens.

Balsaminaceæ, bot., naturlig familj, hvars arter
äro örter, oftast ettåriga, med saftiga, genomskinliga
stamdelar, enkla, fjädernerviga och sågade blad,
starkt oregelbundna blommor, bildade af 4 eller
5 femtaliga kransar. Blomkronans bakersta blad är
utdraget till en lång sporre, hvilken tjänar som
honingsgömme. Frukten är en kapsel med ett mycket
egendomligt och ovanligt sätt att öppna sig.
Grodden är rak och saknar fröhvite. – Hit höra den
hos oss allmänt odlade, ifrån Ostindien
härstammande balsaminen (Impatiens balsamina L.).
Jfr Impatiens.
G. A.*

Balsamisk, balsamdoftande; lisande.

Balsamita, bot. Se Chrysanthemum.

Balsamkusten (sp. Costa del Balsamo), västra
kuststräckan af centralamerikanska republiken Salvador,
mellan La Libertad och Acajutla, med anledning af
där växande balsamträd, Myrospermum salvatorense
(Myroxylon Pereiræ), som fått namnet Perubalsam,
emedan balsamen under spanska kolonialväldets tid
först transporterades till Callao i Peru och därifrån
till Spanien.

Balsamo, Guiseppe, beryktad äfventyrare.
Se Cagliostro.

Balsamo de cascara (sp.), "barkbalsam". Se
Perubalsam.

Balsamodendron, bot. farm. Se
Commiphora.

Balsamo de trapo (sp.), "trasbalsam". Se
Perubalsam.

Balsampoppel, bot. Se Poppel.

Balsamträd, hvarje balsamgifvande träd, särskildt
de på balsam rika träd, som tillhöra nat. fam.
Burseraceæ och som i största mängd förekomma
i östra Afrika och södra Arabien samt Ostindien och
södra Amerika. Jfr Amyris och
Burseraceæ.
O. T. S.*

Balsamum (lat.), balsam. – B. canadense. Se
Kanadabalsam. – B. capivi (gurjunbalsam).
Se Dipterocarpus. – B. commendatoris,
kommendörsbalsam. Se Balsam. – B. copaiva.
Se Kopaivabalsam. – B. de Mecca. Se
Mekkabalsam. – B. dipterocarpi. Se
Dipterocarpus. – B. gileadense. Se
Mekkabalsam. – B. indicum nigrum. Se
Perubalsam. – B. judaicum. Se Mekkabalsam.
B. Mariæ. Se Tacamahaca. – B.
myristicæ
. Se Myristica. – B. nervinum. Se
Succinum. – B. peruvianum. Se
Perubalsam. – B. rigense. Se Rigabalsam. – B.
styrax liquidus
. Se Liquidambar och
Storax. – B. sulphurato-terebinthinatum. Se
Tilly-droppar. – B. terebinthina. Se Terpentin.
B. tolutanum. Se Tolubalsam. – B. vitæ.
Se Succinum.

Balsaträdet, bot. Se Ochroma.

Balsberg, en 59 m. hög bergklint i Skåne, 10
km. norr om Kristianstad, vid västra stranden af
Råbelöfssjön. Berget, som har en underjordisk,
märklig grotta, består till sin hufvudmassa af granit,
men har på sydvästra sluttningen ett lager af
grus-kalk. En beskrifning af detsamma finnes i Linnés
"Skånska resa". Jfr Balsbergsgrottan.

Balsbergsgrottan, belägen v. om Råbelöfssjön,
Kristianstads län, är en sedan gammalt bekant
grottbildning inom den till kritsystemet hörande
grus-kalken vid Balsberg. Linné, som uppgifver, att
grottan äfven benämnes Fläskegrafven, berättar i sin
"Skånska resa", att sedan man väl lyckats krypa
in genom den trånga mynningen, "sågos hvalf och
öpningar innom hvarandra till en oändelig vidd
och längd under de höga bärgen och fälten, som
lågo ofvanpå". En löjtnant Wasser upptog något
senare öfver grottan karta och profiler, hvilka äro
publicerade i Vetenskapsakademiens "Handlingar"
för 1752. G. De Geer, hvilken i nyare tid
undersökt Balsbergsgrottan, antager, att den nu
tillgängliga delen icke är densamma, som beskrifvits af
Linné och Wasser. Rörande dess nuvarande
beskaffenhet berättar De Geer, att den består af två
"salar", förbundna genom en på djupare nivå
befintlig, ofta af vatten afstängd gång. Den inre,
sällan tillgängliga salen är ungefär 20 m. lång,
den yttres längd är 40 m.; och höjden i midten
är 5 m. En rak gång långs en spricka från denna,
hvilken kunnat följas åtminstone 20 m., står
antagligen i samband med ännu ett, ehuru nu
otillgängligt rum. De Geer anser, att grottan bildats
sålunda, att källådror långs sprickor och skiktfogar
i kalkstenen utfrätt kanaler, som genom ras ur taket
efter hand vidgats; senare har grottan blifvit något
förstorad genom kalkbrytning ur taket, hvilken dock
för länge sedan upphört. Grottan är bekant äfven
genom de många kritfossil, som erhållits från
densamma.
A. G. N.

Balsefejden. Se Baltzar-fejden.

Balsfjorden, fjord i Norge, Tromsö amt, i
närheten af staden Tromsö. På de bergiga och höga
stränderna ligger en socken, som bär fjordens namn
och 1900 hade 3,128 inv. Intet större vattendrag
faller ut i fjorden, men genom en grund dalsträckning
står den i förbindelse med Lyngenfjorden och genom
två föga djupa bergpass med Målsälf-dalen. Trakten
är känd för sin vackra och storartade natur.
Y. N.

Balsfjordsgruppen, geol., kallades, efter
Balsfjorden, Tromsö amt, Norge, af K. Pettersen den
äldre af de bägge stora skiffergrupper, som,
hvilande på Dividalsgruppens lerskiffrar och kvartsiter,
uppbygga fjällen i Tromsö amt. Balsfjordsgruppen
består af fylliter och mjuka glimmerskiffrar med
inlagringar af dolomit och kalksten. Den yngre
gruppen benämnes Tromsö glimmerskiffer-grupp.
– Bådas geologiska ålder är ännu
oafgjord. Enligt Törnebohm bör Balsfjordsgruppen
parallelliseras med "Birikalken" och till denna
hörande skiffrar i det centrala Skandinavien, enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free