- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1389-1390

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzelius, svensk prästsläkt. 1.Erik B. d.ä. (Henrici)ärkebiskop, f. 1632. 2. Erik B. d.y. (Erici), ärkebiskop, f. 1675. 3.Jakob B., ärkebiskop, f. 1683. 4. Henrik B., ärkebiskop, f. 1689. 5. Karl Jesper B., biskopf. 1714.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

matematisk-fysiskt och praktisk-ekonomiskt program och
1719 den s. k. Vetenskaps-societeten, ett
"bokvettsgille", som i sig skulle omfatta alla vetenskapsgrenar,
dock med tyngdpunkten inom naturvetenskaperna.
Se vidare Vetenskaps-societeten.

Med 1720-talet börjar ett nytt skede i den
mångsidige mannens lefnad. Sedan han 1719 blifvit teol.
doktor och fått ett prebende-pastorat, utnämndes han
1723 till professor i teologi, men kallades redan
1726 att intaga biskopsstolen i Göteborg, hvilken
han 1731 fick utbyta emot samma plats i
Linköping. Sin verksamhet i dessa stift beskrifver han
själf i följande vackra ordalag: "I Linköping hafver
jag nu varit öfver tolf år, och hafva synts mig
som tolf dagar. I konsistorium i Göteborg hade jag
aldrig någon sorg, mer än då vi togo afsked af
hvarannan. Konsistorium i Linköping hafver ock varit
mig såsom ett paradis. Tre pupiller hafver jag
tyckt mig hafva haft att vårda: församlingen i
stiftet, gymnasium och skolorna, hospitalerna."

Mellan de trägna stiftsgöromålen, som aldrig
eftersattes, fortfor han med sina litterära sysselsättningar
och underhöll en vidsträckt brefväxling med in- och
utländska vetenskapsmän, hvarom den 1791 af Lidén
utgifna Brefvexling mellan ärkebiskop Erik B. d. y.
och dess broder, censor librorum Gustaf Benzelstierna

bär nogsamt vittne. Bland hans skrifter må nämnas:
Supplementa homiliarum Joannis Chrysostomi (1708)
och Utkast till svenska folkets historia (utg. af sonen
biskop K. J. Benzelius 1762). Vidare utgaf han
"Joannis Vastovii Gothi vitis aquilonia" (1708),
"Monumenta historica vetera ecclesiæ suiogothicæ"
(1709–13), "Diarium wazstenense" (1721), "Philo
Judæus, græce et latine cum notis Th. Mangey"
(London 1742), "Ulphilæ sacrorum evangeliorum
versio gothica ex cod. argenteo cum interpretatione
latina et annotationibus" (Oxford 1750) m. m. Han
var ock grundläggaren af den första vetenskapliga
tidskriften i Sverige, "Acta literaria Sueciæ" (1720
–39). Slutligen må nämnas, att B. efterlämnade
många liktal och predikningar. Han var en både
för sin tid framstående och ovanligt kritisk författare
och blef så en af de förnämste främjarna af den
litterära uppblomstring, som utmärker frihetstiden.

För öfrigt egnade B. sin uppmärksamhet åt allt,
som kunde lända fäderneslandet till gagn eller ära.
Han började skaffa statistiska uppgifter om
folkmängden i de stift, hvilkas styresman han var –
en början till det verk, som sedan anförtroddes åt
Statistiska tabellkommissionen – och uppmanade
rikets präster att samla de särskilda
landskapsdialekterna. Han var en af de förste, som till Sverige
införskrefvo engelska får, han ifrade för näringarnas
främjande samt fäste Swedenborgs och genom hans
bemedling Karl XII:s uppmärksamhet på biskop
Brasks planer för åstadkommandet af en genomfart
från Östersjön till Västerhafvet.

Vald till riksdagsman 1723, uppträdde B. sedermera
såsom själfskrifven sådan och var under flera riksdagar
prästeståndets mest betydande ledamot i sekreta
utskottet samt vid 1740 och 1742 års riksdagar talman
inom sitt stånd. Fosterländsk, fredsvänlig och
verksam under många politiska uppdrag, var han länge
en af hattpartiets chefer, men lät likväl icke politiken
undantränga sina kyrkliga och vetenskapliga
intressen. Hans teologiska ståndpunkt var präglad af
faderns ortodoxa fasthet, och i den dippelska striden
var han en af talmännen för Dippels fördrifvande,
men han egde likväl icke det hårda ortodoxa
stridslynne, som eljest slog ut i låga mot de nya pietistiska
rörelserna. B:s hälsa aftog märkbart under den
sista riksdagen han bevistade. I sept. 1742 utnämndes
han efter Johannes Steuchius’ död till ärkebiskop, men
hann aldrig tillträda ämbetet. Han hemkom ifrån
riksdagen sjuk till Linköping och afled där 23 sept.
1743. År 1740 hade han blifvit vald till ledamot
af den 1739 stiftade Vetenskapsakademien och
uppträdde år 1743 såsom dess preses. Åt Linköpings
gymnasiebibliotek, den tiden uppställdt i domkyrkans
östra kor, hade han under sina sista år egnat nitisk
vård, och han valde detta älskade ställe till sin
grafplats. Hans dyrbara boksamling lämnades af
arfvingarna för billigt pris till gymnasiebiblioteket,
till hvilket sedan jämväl hans bref- och
handskriftsamlingar, förtecknade i det 1791 af Lidén utgifna
"Repertorium benzelianum", skänktes af hans son.
B. var gift med Anna Swedenborg, dotter af biskop
Svedberg, och hade med henne 10 barn, bland hvilka
biskopen Karl Jesper B. blef den mest berömde.
På 1755–56 års riksdag beslöto ständerna, att
Benzelius’ byst skulle uppställas å k. biblioteket i
Stockholm. Jfr H. Forssell, "Minne af erkebiskopen
E. B. d. y." (i Sv. akad:s handl. ifrån år 1796",
del 58, 1883).

3. Jakob B., den föregåendes broder,
ärkebiskop, f. i Uppsala 25 febr. 1683, gjorde där sina
studier samt blef 1703 filos. magister och 1704 adjunkt
i filosofiska fakulteten, men öfverflyttade 1706 till
den teologiska. Åren 1707–09 gjorde han utrikes
resor, hvarunder han besökte de mest berömda
universiteten på kontinenten och ifrån Leipzig
uppvaktade konung Karl XII, hvilken då hade sitt
högkvarter i Sachsen. I trots af sin lärdom och sitt
namn hade B. ingen hastig fortkomst; han sökte
förgäfves flere pastorat, tills han 1718 blef kallad
till Lund såsom teol. professor. 1731 utnämndes han
till biskop i Göteborg och slutligen 1744, efter sin
bror Erik, till ärkebiskop.

Äfven Jakob B. var en lärd man, hvilken såsom
akademisk lärare och teologisk författare har utöfvat
ett stort inflytande på den andliga odlingen i Sverige.
Hans läroböcker i teologi, särskildt hans Epitome
repetitionis theologicæ
(tr. i flera uppl. fr. 1734, öfvers.
1737), vunno sådant anseende och bifall, att de af
ständerna anbefalldes till bruk vid de offentliga
läroverken och begagnades ett helt århundrade. B.
bevistade nästan alla riksdagar 1719–47. Äfven
han var "hatt", men skildras såsom hofsam,
fridsam, mån om fäderneslandets bästa och lagarnas
helgd. Nitälskande, äfven han, för religionens
renhet, åtog sig B. 1726 på prästerskapets anmodan
att lägga i dagen Dippels villfarelser och väckte
1731 åter fråga om utgifvandet af en "publica
censura" öfver dennes irrläror. 1734 fäste han
prästerskapets uppmärksamhet på den frejdade pietisten
Tollstadius med hänseende till de oordningar, som
denne hade uppväckt eller som kunde blifva följder
af hans uppträdande. B. dog i Stockholm under
1746–47 års riksdag, 19 juni 1747. En af hans
döttrar, Margareta, blef gift med biskop Johannes
Engeström, stamfadern för adliga ätten von
Engeström.

4. Henrik B., den föregåendes broder,
ärkebiskop, f. i Strängnäs 7 aug. 1689, studerade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free