- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1391-1392

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzelius, svensk prästsläkt. 1.Erik B. d.ä. (Henrici)ärkebiskop, f. 1632. 2. Erik B. d.y. (Erici), ärkebiskop, f. 1675. 3.Jakob B., ärkebiskop, f. 1683. 4. Henrik B., ärkebiskop, f. 1689. 5. Karl Jesper B., biskopf. 1714. - Benzelstierna, en förgrenng af släkten Benzelius. 1. Lars B., mineralog. 2. Gustaf B., bibliotekstjänsteman. 3. Mattias B., statssekreterare. 4. Lars B., biskop. 5. Lars B., politisk äfventyrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Uppsala och anträdde 1712 en resa genom Preussen,
Polen, Ungern och Moldau till Karl XII i Bender,
där han tillfångatogs vid kalabaliken. Lösgifven,
sändes han från Demotika till Konstantinopel, där
han någon tid tjänstgjorde som legationspredikant.
Han fortsatte sedan resan öfver Mindre Asien till
Syrien och Palestina samt besökte Egypten och
Arabien, hvarefter han öfver Livorno begaf sig
till Paris (1716) och därifrån till Tyskland och Holland.
Återkommen till Göteborg (i nov. 1718), erhöll han
Karl XII:s befallning att besöka honom i
Fredrikshald, men möttes i Strömstad af sorgebudet om
konungens död. Han utnämndes 1719 till præpositus
vid Lunds kommunitet och 1720 till e. o. professor
i filosofiska fakulteten. 1728 blef han professor i de
orientaliska språken, 1732 i teologi, 1740 biskop i
Lund och slutligen (efter brodern Jakob) 1747
ärkebiskop. Han tog del i alla riksdagarna från 1740
till 1756. Vid den första af de riksdagar B. bevistade
anmodades han att jämte biskop Herman Schröder
besöka konung Fredrik och öfverlämna den af
Schröder författade föreställningen med afseende på den
olofliga sammanlefnaden med fröken Taube, hvilken
föreställning dock konungen vägrade mottaga; vid
den sista uppdrogs åt honom och biskop Troilius att
till drottning Lovisa Ulrika framföra prästerskapets
tankar med hänsyn till den då upptäckta
revolutionsplanen. Död i Uppsala 20 maj 1758.

Äfven Henrik B. var en man af omfattande
lärdom och såsom sådan erkänd inom och utom
fosterlandet. I Tyskland samlades och utgåfvos hans
disputationer under titeln Syntagma dissertationum
(1745), af hvilka de flesta röra bibeln och dess
uttolkning.

5. Karl Jesper B., son af ärkebiskopen
Erik B. d. y., biskop, f. i Uppsala 16 jan. 1714,
uppfostrades en tid hos sin morfader, biskop
Svedberg, handleddes därefter i Lund af sin farbroder
Henrik B. och blef där 1738 promoverad till filosofie
magister, hvarefter han ett par år vistades i England,
Frankrike och Holland. 1741 blef han extra ordinarie
och 1742 ordinarie hofpredikant. 1743–44 gjorde
han en ny utrikes resa och uppehöll sig i synnerhet
i Helmstedt, där han disputerade under den
berömde Mosheim samt blef promoverad till teol.
doktor. I Berlin bevistade han förmälningsakten
mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika och blef
antagen till Lovisa Ulrikas lärare i svenska språket.
1750 kallades han till Lund såsom teologie professor.

B. var stilla, saktmodig och i saknad af de äldre
Benzeliernas stora gåfvor. Han skildras såsom mera
egnad att verka som lärd professor och vinna
tillgifvenhet som husfader och vän än att uppträda
såsom styresman för ett stift. Detta blef likväl hans
lott, då han 1776 utnämndes till biskop i Strängnäs.
Året därefter kallades han med stor pluralitet till
biskop i Lund, och ehuru han själf velat stanna i
Lund, måste han efter Gustaf III:s önskan vika för
Olof Celsius d. y. Han var riksdagsman 1778 och
1786. Död i Strängnäs 2 jan. 1793.
(J. Hdr.)

Benzelstierna, svensk släkt, en förgrening af
släkten Benzelius (se d. o.).

1. Lars B., mineralog, f. 1680 i Uppsala, son
af ärkebiskop Erik Benzelius d. ä., tjänstgjorde
en tid såsom bergmästare och blef 1722 assessor i
bergskollegium. 1727 utnämndes han till direktör
för Hällefors silfververk och 1744 till bergsråd. 1747
fick han titel af landshöfding. Redan 1740 valdes
han till ledamot af Vetenskapsakademien. Han
deltog i frihetstidens riksdagar och användes af
regeringen i de flesta viktiga ärenden rörande
bergshandteringen. Död 1755.

2. Gustaf B., den föregåendes broder,
bibliotekstjänsteman, historisk samlare, f. 3 aug. 1687 i
Strängnäs, blef 1612 e. o. kanslist i riksarkivet,
befordrades 1720 till registrator i kanslikollegiet och
företog 1721 en flerårig utrikes resa, hvarunder han
särskildt studerade biblioteksväsendet. Vid sin
hemkomst (1725) blef han aktuarie i riksarkivet och
utnämndes 1732 till kungl. bibliotekarie samt 1737
(efter Upmark-Rosenadler) till censor librorum. B.
var en god bokkännare och bidrog väsentligt till
kungl. bibliotekets förkofran med värdefulla
vetenskapliga verk. Hans censorskap utmärktes af
mycken försiktighet i fråga om politiken och en afgjord
sträfvan att strängt ansa språkformen. B:s
rikhaltiga historiska samlingar införlifvades med
brorsonen Mattias B:s och kommo med dem 1864 till
kungliga biblioteket, där de nu förvaras i den s. k.
engeströmska handskriftsamlingen. Förutom ett
rikhaltigt historiskt och biografiskt material (i original
och afskrift) till svenska historien förekommer där
en mängd af B:s hand gjorda historiska
anteckningar och utkast till uppsatser. Viktiga
upplysningar till vår lärdomshistoria ges i B:s af Lidén
1791 utgifna brefväxling med brodern Erik Benzelius
d. y. samt i G. Benzelstiernas censorsjournal (utg.
af L. Bygdén och E. Lewenhaupt bland "Skrifter,
utgifna af Sv. literatursällskapet", 1884), hvilken,
ofta med bifogade omdömen, förtecknar de böcker
han censurerat samt äfven innehåller en del andra
dagboksanteckningar.
V. S–g.

3. Mattias B., statssekreterare, lärd samlare,
f. 1713 i Lund, d. 1791 i Stockholm, var son af
ärkebiskopen Jakob B. Dennes söner kallade sig
Benzel, tills de 1747 efter faderns död upptogos
på riddarhuset. B. tjänstgjorde i kansliet och
tillika såsom sekreterare i sekreta utskottet 1740–41,
1746–47 samt 1751–52 och gjorde utrikes resor
1742–45. Ehuru han ansågs för en arbetsam och
framstående ämbetsman, gick hans befordran trögt,
och han blef först 1759 utnämnd till statssekreterare
och blef s. å. öfverpostdirektör. 1786 blef han
ledamot af Vetenskapsakademien samt hedersledamot af
Vitterhets historie och antikvitetsakademien. B.
hade, jämte handskrifter, mynt och målningar,
samlat ett dyrbart bibliotek, hvilket öfvergick till
hans systerson, sedermera excellensen Lars von
Engeström, och blef grundstommen till det s. k.
engeströmska biblioteket, hvilket 1864 införlifvades
med kungl. biblioteket i Stockholm.

4. Lars B., den förstnämndes son och biskop
Svedbergs dotterson, biskop, f. 19 april 1719 på
Starbo i Norrbärke socken i Dalarna. Efter studier
i Uppsala och Lund blef han 1738 promoverad
till filos. magister vid det sistnämnda universitetet,
där anställd som docent 1741 och som adjunkt i
teologi 1743. År 1746 flyttades han till Uppsala
som professor i grekiska språket, men öfvertog redan
1747 en teologisk professur. 1759 utnämndes han
till biskop i Västerås, där han verkade öfver 40
år. Ifrån 1755 bevistade han de flesta riksdagarna.
Ehuru van vid frihetstidens partistyrelse, gjorde han
i allmänhet Gustaf III till nöjes och blef därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbb/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free