Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergh. 1. Johan Edvard B., landskapsmålare. 2. Sven Richard B., målare, konstförfattare. 3. Severin B.,urkundsutgifvare. - Bergh, Johann Herman Edvard, finsk jurist och skriftställare - Bergh, Anton Johan, läkare f. 1830. - Bergh, Johannes, norsk jurist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordisk sommarkväll och Två kvinnor vid härden
(båda i Göteborgs museum), 1902 landskapsstudien
Mysingefjärden (Maria läsestuga i Stockholm), 1903
porträttgruppen Konstnärsförbundets styrelse
(Nationalmuseum) och stämningsbilden De gamle på
stranden (Köpenhamns konstmuseum) och 1904
porträtt af prof. Hj. Öhrwall (föreningen Verdandi,
Uppsala). Några ytterligare porträtt, smärre landskap
och teckningar äro här ej omnämnda.
Som författare har B. i kalendrar och tidskrifter
framlagt några uppsatser i konstnärliga ämnen:
Om nödvändigheternas öfverdrift i konsten, 1887, om
Svenskt konstnärslynne, 1900, om Ernst Josephson,
Karl Nordström, Werenskiold, Per Hasselberg m. fl.
Uppsatsen om den sistnämnde omtrycktes i Sveriges
allm. konstförenings årspublikation 1898.
I B:s konst är intelligensen, reflexionen, analysen
dominerande. Spekulativt anlagd och mångsidigt
intresserad, har han alltid visat fin känning af
samtidens rörelser, men det är på ett fullt personligt
sätt han tillegnat sig tidens idéer – då de lämpat
sig för hans lynne –, fördjupat dem och gjort
dem till sin egendom. Hans alstring är
representativ för måleriets olika stadier från luft-
och valörstudiet i 1880-talets början genom
syntetisk stilisering till det nya århundradets
stilsökande i teckning och färghållning. Hans konst
går inifrån utåt, betänksamt och långsamt, ibland
med synbar möda, ibland med käck skaparkraft.
Fastän han ofta med framgång, alltid med
energiskt och målmedvetet studium rört sig inom mycket
olika områden inom måleriet, torde porträttet och
framför allt "vänporträttet", framställningen af de
personer, han känner bäst och känner varmast för,
vara det område, där han nått högst, och där hans
djupt trängande analys och gedigna konstnärliga
kunskaper gjort sig allra bäst gällande. I
innevarande stund är han en af vårt lands mest
representative konstnärer. Alltifrån Konstnärsförbundets
stiftande har han tillhört dess hufvudman och deltagit
i dess utställningar. Jfr Tor Hedberg, "Richard
Bergh" (1903).
G–g N.
3. Severin B., den föregåendes kusin,
urkundsutgifvare, f. 13 febr. 1858 i Stockholm, blef filos.
doktor i Uppsala 1882, efter att hafva försvarat
afhandlingen Karl IX och den svenska adeln 1607
–1609, och ingick s. å. såsom e. o. amanuens i
riksarkivet, där han befordrades 1896 till amanuens
och 1899 till arkivarie. B. fortsätter, efter N. A.
Kullberg, utgifningen af "Svenska riksrådets
protokoll" (fr. o. m. 4:e delen, omfattande tiden fr. o. m.
1634) och har af "Sveriges ridderskaps och adels
riksdagsprotokoll" (äldre serien) redigerat del. 9
–17 (1891–1902), omfattande tiden 1664–1714.
Han har vidare författat åtskilliga uppsatser i
Historisk tidskrift och är sedan 1902 sekreterare i
Samf. f. utg. af handskrifter rör. Skandinaviens
historia.
Bergh, Johan Herman Edvard, finsk
jurist och skriftställare, f. 1829 i Vasa, blef student
1846, filos. kandidat 1852, juris utriusque kandidat
1859 och justitierådman i Hälsingfors 1864. Han
var en af representanterna för Hälsingfors vid
landtdagarna, 1867 och 1877–78 och därunder medlem
af särskilda utskott samt tjänstgjorde såsom
sekreterare i ekonomiutskottet vid landtdagarna 1882,
1885 och 1888. Med sakförar- och andra praktiska
värf förenade B. en ganska omfattande
skriftställarverksamhet. Han deltog verksamt i det uppspirande
publicistiska lifvet i Finland i slutet af 1850- och
under början af 1860-talen samt var en af
"Helsingfors dagblads" grundläggare (1862) och dess förste
hufvudredaktör. Han utgaf: Juridiskt biträde för
hvar man (1873–83), Vår styrelse och våra
landtdagar (2 bd, 1883–89), hvilket arbete utgör en
öfversikt af Finlands historia 1863–89 med särskildt
afseende på landtdagarna, Finlands statsrättsliga
utveckling efter 1808 (1889), Finland under det första
årtiondet af kejsar Alexander III:s regering (1893
–94) samt Sakföraren, handledning i rättegångs-
och ekonomiska ärenden (1902). B. dog i
Hälsingfors 5 jan. 1903.
M. G. S.
Bergh, Anton Johan, läkare, f. 18 dec. 1830
i Stockholm, blef 1849 student i Uppsala, 1854 filos.
doktor, 1858 med. kandidat och 1862 med. licentiat.
1866–85 var han läkare vid Gymnastiska
centralinstitutets medicinska afdelning. B. var den förste
läkare i Sverige, som egnade sig uteslutande åt
ögonläkekonsten, och han tillvann sig såsom
ögonläkare ett rykte, som gick öfver hela Sverige, ja
ännu längre. Synnerligen stor är den förtjänst han
inlade om vården af medellösa ögonpatienter, och
det är till stor del honom man har att tacka för att
den polikliniska vården af dessa för närvarande är
så väl tillgodosedd i Stockholm. Äfven såsom lärare
verkade B. framgångsrikt, ehuru han aldrig var
anställd vid någon medicinsk fakultet. Hans
poliklinik likasom hans privata mottagningsrum stod
öppen för medicine studerande, hvarjämte han gaf
en mängd flitigt besökta kurser i ögonspegling och
ögonoperationer. Härigenom kom han att utöfva ett
stort inflytande på den oftalmologiska bildningen i
vårt land. Såsom ett erkännande för hans verksamhet
såsom lärare och läkare tilldelade medicinska
fakulteten i Uppsala 1885 honom hedersdiplom såsom
medicine doktor. Död i Vevey 1 juni 1890. Af
trycket utgaf B., utom smärre uppsatser,
Handledning vid undersökning af ögonens funktioner (1884;
2:a uppl. 1891), Skolan och ögat (1885), Färgsinnet
jämte medfödd och förvärfvad färgblindhet (1889).
Jfr nekrolog af J. Widmark (i "Nordisk oftalmologisk
tidskrift", bd 3, 1890).
R. T–dt.
Bergh, Johannes, norsk jurist, f. 18 febr.
1837 i Aasnes i Solör, blef student 1852 och juris
kandidat 1856. Sedan 1862 har han verkat som
höiesteretsadvokat i Kristiania och i denna ställning
vunnit ett mycket ansedt namn; 1893–1904
tjänstgjorde han som regeringsadvokat. Vid riksrätten
1883–84 var han de anklagade statsrådens defensor;
hans inlägg i denna celebra sak är det
omfångsrikaste de norska rättsannalerna kunna uppvisa.
Sedan dess har B., som förut höll sig undan det
politiska lifvet, oftare uppträdt i pressen och på
offentliga möten såsom en af de ledande målsmännen
för det konservativa partiet. För öfrigt har han i
en för en praktiserande jurist sällsynt stor
utsträckning varit verksam för sin vetenskaps utveckling.
Han var medredaktör af den 1861 uppsatta tidskriften
"Ugeblad for lovkyndighed", tills den 1871
sammanslogs med "Norsk retstidende", och skref däri
den stora monografien Om den saakaldte
hjemmelspligt i kontraktsforhold (1867). Då den för de tre
skandinaviska länderna gemensamma "Tidskrift for
retsvidenskab" 1888 uppsattes, ingick B. i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
