- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
1471-1472

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergkristall. - Bergkvara 1. Lastageplats i Söderåkra. 2. Herresäte i Värend. 3. Friherreskap.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha de en tyngd af öfver 200 kilogram. Bergkristaller
äro ej sällsynta; de anträffas i springor och håligheter
i olika bergarter. Särdeles rika fyndigheter
förekomma i Alperna, på Madagaskar, i Brasilien m. fl.
st. I Sverige träffas utomordentligt vackra och
vattenklara bergkristaller i Offerdals och Alsens socknar
i Jämtland. Bland de märkligaste fynden är det,
som gjordes 1869 vid Tiefengletschern, där man i
stor mängd anträffade de kolossala kristaller (s. k.
röktopaser), som nu pryda de flesta europeiska
mineralkabinett. Af samma fynd finnes i Berns museum
en kristall, som väger öfver 127 kg., är 0,7 m. lång
och öfver 1,2 m. i omkrets. Slipad eller graverad
nyttjas bergkristallen till mångfaldiga bijouteri- och
konstsaker, såsom vaser, dosor, ringar, pitschaft
o. s. v.
P. T. C.*

Bergkvara. 1. Lastageplats i Söderåkra socken,
vid Kalmar sund.

2. Ett af Sveriges äldsta herresäten, beläget vid
en sjö af samma namn, i Värend, Bergunda och
Öjaby socknar, Kinnevalds härad och Kronobergs
län, 6 km. väster om Växjö. I vår medeltids strider
är det väl bekant som en från urminnes tider befäst
borg. Dess läge, ej långt från den tidens riksgräns

illustration placeholder
Bergkvara slottsruin.


samt vid stråkvägen från dåvarande danska provinserna
Skåne och Bleking till hjärtat af Sverige, utsatte
det vid krigen mellan Sverige och Danmark ofta för
belägringar af danska trupper. Under Dackefejden
var Dackes första försök vid inbrytandet i Småland
att bemäktiga sig B. slott till en stödjepunkt för sina
blifvande ströftåg vid bygdens härjande. Han
belägrade det år 1542 med 2,500 man. Dåvarande
egaren, riksrådet Ture Trolle, försvarade sig
tappert, och till honom tog Gustaf Stenbock, som af
konungen utsändts att mota Dacke, sin tillflykt.
Dacke, som "nog visste hvad han ville göra, om
han blef af med Stenbock och hans folk", ingick
vapenhvila med Stenbock, och båda drogo sig från
B. Stenbock hade knappt lämnat B., förrän Dacke
bröt den ingångna öfverenskommelsen, återvände,
sköflade och brände slottet, hvars märkliga ruiner
ännu kvarstå och visa en längd af 22 m., en bredd
af 15 m. och en höjd af omkr. 24 m. Från Ture
Trolle öfvergick B. till hans måg, Lars Siggesson
Sparre. Dennes son, Johan, af konung Sigismund
förordnad till ståthållare på Kalmar slott, blef efter
dettas intagande halshuggen af hertig Karl 1599,
och hans egendom indrogs till kronan, hvarefter
hertigen gaf B. till sin naturlige son, Karl Karlsson
Gyllenhielm, till hvars friherreskap det gjordes 1615
af Gustaf II Adolf. Sin egenskap af friherreskap
bibehöll det likväl ej länge, ty Sparres änka återfick
en del af den efter hennes man indragna egendomen,
däribland själfva B. med närmast underlydande,
som efter hennes död tillföll hennes mans brorson,
riksrådet Lars Eriksson Sparre, hvilken 1649 fick
konfirmation å den borgrätt, som sedan århundraden
funnits å B. och som varit så vidsträckt, att med
den kunnat, utan hänvisning till högre instans, dömas
till dödsstraff. Denna borgrätt upphäfdes 1692.
Genom Beata Märta Sparres gifte med sedermera
riksrådet Klas Bonde till Säfstaholm öfvergick B.
till denne, hvars änka 1732 sålde egendomen till
generalmajoren, friherre Karl von Otter. Genom gifte
med dennes sondotter Katarina öfvergick B. 1784 till
Posse-släkten, inom hvilken egendomen sedan
förblifvit. B., under hvilket före indragningen till
kronan, efter Johan Sparres död, hörde en mängd
hemman och "herrligheter" ej blott i hela Småland,
utan äfven i Västergötland och Östergötland, består
nu af 37 1/3 hemman uti en egofigur med en areal
af 6,000 har, däraf 1,500 åker, 2,000 skog och
2,000 med skog bevuxen hagmark. Vid en del af
egendomens kraftiga vattenfall drifvas sågar, kvarn,
manufakturverk m. m. B. har i många afseenden
under olika egare varit en s. k förgångsgård; så
t. ex. anlade Gyllenhielm där ett glasbruk, "hvars
verkmästare czaren i Moskwa begärde få låna". Ett
mejeri, antagligen det första i landet efter holländsk
metod, anlades å B. på 1850-talet af grefve K. A.
Posse, och statens mejeriskola var dit förlagd från
1858–80. B. var en af de egendomar, hvarå ordnad
skogshushållning först infördes och där den första
anstalt för klängning af skogsfrö uppfördes. På
B. verkställde grefve C. K. J. Posse (B:s
omdanare, odlare af 1,500 tld åker, d. 1902) sina
kända, betydelsefulla mossodlingar med ty åtföljande
användning i större utsträckning af konstgjorda
gödningsämnen. 1876 byggdes där en stor, Räppe
stärkelsefabriksaktiebolag numera tillhörig,
potatisstärkelse-, glykos- och dextrinfabrik. Egendomen, som
är taxerad till omkr. 1 mill. kr., har 1904 af
medarfvingarna öfverlåtits till grefve K. A. Posse. Se
B. Schlegel, "Bergkvara gods och slott i Småland"
(1897).

3. Friherreskap, som 27 juni 1615 gafs åt Karl
Karlsson Gyllenhielm och omfattade Bergkvara
sätesgård med 69 hemman och 4 torp i Småland (inom
13 socknar), 51 hemman och 8 torp i Västergötland
(i 20 socknar) och 1/2 hemman i Östergötland.
Godsen voro f. d. allodiala frälsegods, som till största
delen, om ej alla, tillhört den 1599 afrättade Johan
Sparre. Genom förbättringar af villkoren 31 maj
1622 och 17 juni 1624 erhöll Gyllenhielm godsen
såsom arfve- och aflingegods. De voro sålunda ej
längre i fråga om arfsrätt, odelbarhet o. d. att
betrakta såsom friherreskap, ehuru de behöllo namnet.
Gyllenhjelm afhände sig efter hand största delen,
och särskildt fick han 1630 och 1637 – mot
vederlag – afstå omkr. 1/2, däribland Bergkvara sätesgård,
till Johan Sparres änka, Margareta Brahe, och
arfvingar. Af vederlagsgods från 1637 samt af äldre
allodial-, donations- och köpegods bildade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0778.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free