- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
39-40

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bermeo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kadettexpedition till Nord-Amerika, besökte 1880-81, ombord
på fregatten Vanadis, Medelhafsländerna samt deltog
som löjtnant och kapten i Vanadis’ världsomsegling
(1883–85), som förde honom till Syd-Amerika,
Öst-Asien och Indien. 1888 utnämndes prinsen till
kommendörkapten af 2:a graden samt till major. Kort
därefter, 29 jan. 1888, tillkännagaf konungen
på Stockholms slott hans förlofning med hoffröken
Ebba Henrietta Munck(f. 24 okt. 1858, dotter af aflidne
öfversten K. J. Munck till Fulkila). Giftermålet egde
rum 15 mars 1888 i engelska staden Bournemouth, där
drottning Sofia då vistades för sin hälsas vårdande. I
enlighet med grundlagens föreskrift afstod prins
Oskar, som han dittills kallats, i och med detta
äktenskap, från sin ställning såsom arfsberättigad
medlem af konungahuset och de därmed förenade titlarna
k. höghet och hertig af Gottland samt erhöll titeln prins
Bernadotte
. Hans morbror storhertig Adolf af
(Nassau-)Luxemburg förlänade 1892 honom, hans gemål
och lagliga bröstarfvingar luxemburgskt adelskap
med titeln grefve (grefvinna) af Visborg. De nygifta
bosatte sig först i Karlskrona, men flyttade 1892 till
Stockholm. B. utnämndes 1890 till kommendörkapten af
1:a graden, 1893 till kommendör och norsk öfverste,
1897 till konteramiral och 1903 till vice amiral,
men tog s. å. afsked ur tjänsten. – Från ungdomen
fylld af en pietistisk religiositet, har B. vid
flere tillfällen uppträdt som lekmannapredikant. I
sitt äktenskap har han fem barn.

Bernaerts [-närts],Nicasius,
flamsk målare, f. 1620 i Antwerpen,
besökte i sin ungdom Paris, blef sedermera mästare i
sin fädernestads målargille 1654, men upptogs 1663
som medlem af akademien i Paris, där han dog 1678. I
Paris kallades han Bernard Nicasius. Hans betydelse
ligger däri, att han, själf lärjunge af Snijders,
blef lärare åt den franske, framstående, i Stockholms
nationalmuseum rikt företrädde, djurmålaren Despartes.
C. R. N. (O. G-g.)

Bernalda, stad i italienska
prov. Potenza, vid floden Basento och järnvägen
Neapel–Brindisi. 6,776 inv. (1901).

Bern-alperna kallas en stor afdelning af de
schweiziska alperna. De tillhöra helt och hållet
kantonen Bern och omfatta en såväl på naturskönhet
som på geologiskt intressanta punkter särdeles rik
trakt, Berner-Oberland. Man torde utan fruktan
för misstag kunna påstå, att detta land är den
för turister mest lämpliga och af dem äfven mest
besökta delen af det schweiziska alpområdet. Dess
majestätiska alptoppar, Finsteraarhorn, Jungfrau,
Mönch, Schreckhorn, Wetterhorn, Lauteraarhorn
m. fl., dess oöfverskådliga snöfält och glaciärer
erbjuda en på samma gång upplyftande och förintande
anblick. På Finsteraarhorn taga Finsteraargletschern,
Unteraargletsehern och Oberaargletschern sin början,
och de sträcka sig österut fram emot trakten af
Grimselpasset. Från Jungfrau utlöpa Aletschgletschern
åt s. och Kandergletschern åt s. v. Från Wetterhorn,
Schreckhorn och Lauteraarhorn "nedflyta" Öfre och
Undre Grindelwaldgletschrarna, Rosenlauigletschern,
Gauligletscheni och Lauteraargletschern.

De nämnda höga alptopparna utgöras till största
delen af kristalliniskt skiffriga bergarter, men i
de västra, något lägre delarna af Berner-Oberland
består berggrunden af till jura-, krit- och
tertiär-formationerna hörande bergarter. Alpernas
toppar äro ständigt snötäckta; deras sidosluttningar
äro, där icke snö och glaciärer dölja dem, öfvertäckta
med stora stenblock samt grus och stenar, hvilka dels
äro uppkomna genom de öfre bergspetsarnas vittring och
söndersprängning till följd af köldens och vattnets
inverkan, dels utgöra lämningar efter moränmassor,
som kringspridts under tidrymder, då glaciärerna
hade, äfven inom Alperna, en mycket större utbredning,
än hvad nu är händelsen. Äfven i dalarna träffas
ofta lämningar af en sådan glaciärernas forna
verksamhet, nämligen krosstensgrus (morängrus)
och en mängd flyttblock, hvarigenom landskapet ofta
(såsom i Haslidalen) får en förvånande likhet med
vissa skogbevuxna trakter inom Skandinavien.
E. E.

Bernard [bärnar], Aristide Martin, fransk politiker,
f. 1808, d. 1883, var till en början boktryckare,
kastade sig vid julirevolutionens utbrott 1830 in i
politiken och deltog flitigt i barrikadstriderna. Han
blef under Ludvig Filips regering en af de
ifrigaste anhängarna af de hemliga sällskapen och de
republikanska idéerna, var jämte Barbès och Blanqui
ledare för upprorsförsöket 1829 och hölls därför
fängslad till 1848, men blef då regeringskommissarie
i flera departement och invald i nationalförsamlingen,
där han slöt sig till "berget" (se d. o.). Han
tog verksam del i upploppet 13 juni 1849 och måste
därefter fly ur landet. 1859 års amnesti återförde
honom till Frankrike, och efter fransk-tyska kriget
kom han in i nationalförsamlingen, där han hörde till
yttersta vänstern, men ej spelade någon framträdande
roll. Efter att hafva fallit igenom vid valen 1876,
drog han sig tillbaka till privatlifvet samt dog
fattig och obemärkt på ett sjukhus. Sin fångenskap
beskref han i Dix ans de prison au Mont Saint-Michel
et à Doullens
(1852).
E. A-t.

Bernard [bärnar], Claude, fransk fysiolog,
f. 12 juli 1813 i Villefranche, promoverades 1843
till medicine doktor och blef 1854 professor
i experimentalfysiologi vid Sorbonne. 1855
utnämndes han till professor i allmän fysiologi
vid Collège de France, hvilken lärostol han 1868
utbytte mot en motsvarande vid "Muséum d’histoire
naturelle". Död i Paris 10 febr. 1878. B. var en
af alla tiders störste fysiologer, Utrustad med en
underbar iakttagelseförmåga och en sällsynt färdighet
såsom experimentator samt begåfvad med en järnflit,
som icke kände några hinder, gjorde han en rad af
grundväsentliga upptäckter, hvilka utgöra lika många
hörnstenar för fysiologien och medicinen. Bland
dessa må exempelvis nämnas upptäckten af glykogenet
och sockerbildningen i lefvern, uppvisandet af de
kärlförträngande och kärlutvidgande nerverna och
af bukspottkörtelns betydelse vid matsmältningen i
tarmen. Hufvudsumman af sina vetenskapliga forskningar
nedlade han i sina föreläsningar, af hvilka den ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free