Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernard, Claude, fransk fysiolog - Bernard, Simon Francois, fransk politiker, - Bernard, Thalès, fransk skald - Bernard, Tristan, fransk dramatiker och romanförfattare - Bernardakes, Demetrios, nygrekisk skald - Bernard de Ventadour, fransk skald. Se Provensalska språket och litteraturen - Bernard du Grail de la Villette, Pierre Marie Charles de, fransk romanförfattare - Bernardes, Diogo, portugisisk skald - Bernardin de Saint-Pierre. Se Saint-Pierre - Bernardino, San, alppass. Se Bernhardin, S:t - Bernardo, Teodoro. Se Barentsz - Bernardska sticket, med. Se Sockersjuka - Bernau, stad i preussiska regeringsomr. Potsdam (Brandenburg) - Bernauer, Agnes, enligt sägnen dotter till en badarmästare i Augsburg - Bernay, arrondissemangshufvudstad i franska depart. Eure - Bernays. 1. Jakob B., tysk filolog af judisk börd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serien efter den andra utkom i tryck. Tillsammans
utgöra de 16 volymer och bära följande titlar:
Physiologie expérimentale (2 bd, 1855-56), Substances
toxiques et médicamenteuses (1857), Systéme nerveux
(2 bd, 1858), Liquides de l’organisme (2 bd, 1859),
Médecine expérimentale (1865), Tissus vivants (1866),
Pathologie expérimentale (1872), Anesthesiques et
asphyxie (1875), Chaleur animale (1876), Diabète
et glycogenèse animale (1877), Phénomènes de la
vie communs aux animaux et aux végétaux (2 bd,
1878 -79) och Physiologie opératoire (1879), de två
sistnämnda postuma. Härtill komma ytterligare hans
Rapport sur la physiologie générale (1867) och La
science expérimentale, en samling smärre uppsatser
(1878). Till dessa 18 volymer, hvilka omfatta så
godt som hela fysiologien, utgafs 1881 ett utförligt
registerband. B. var ledamot af Vetenskapsakademien i
Stockholm (1868) och Vet. soc. i Uppsala (1876). Jfr
nekrolog af Chr. Lovén (i "Hygiea", 1878). Statyer
af B. hafva rests i Lyon och Paris. R.T–dt.
Bernard [bärnar], Simon Francois,
fransk politiker,
f. 1817, var först läkare och deltog ytterst
lifligt i februarirevolutionen 1848, då han på
grund af sina många tal i klubbarna kallades "B. le
clubiste". För att undgå fängelse flydde han till
London och deltog efter 1851 i nästan alla komplotter
mot kontinentens regeringar, särskildt i Orsinis
bekanta attentat mot Napoleon III 1858. Anklagad
i England på franska regeringens begäran, blef
han där af juryn frikänd, hvilket vållade hotande
komplikationer mellan de båda länderna och var en
bidragande orsak till ministären Palmerstons afgång.
E. A-t.
Bernard [bärnar], Thalès, fransk skald, f. 1821
i Paris, d. där 1873, författade ett par romaner
och flera diktsamlingar, såsom Adorations (1855),
Poésies nouvelles (1857), Poésies mystiques (1858)
och Mélodies pastorales (1871) samt en tämligen
obeaktad Histoire de la poésie (1864).
Bernard [bärnar], Tristan, fransk dramatiker
och romanförfattare, f. 1866 i Paris, debuterade
1890 som humorist i "Revue blanche", utgaf
en kortare tid skämttidningen "Le chasseur de
chevelures" och vardt snart en omtyckt krönikör
i bulevardbladen. L’0euvre-teatern uppförde hans
första komedi, tvåaktaren Les pieds nickelés (1894),
med stor framgång. B. har vidare skrifvit lustspelen
Allez, messieurs! (1897), <i>L’anglais, tel qu’on le
parle (1899), La mariée du Touring club (s. å.) och
L’affaire Mathieu (1901; "Reskofferten", 1902). En del
af B:s tidningsbidrag samlades i Contes de Pantruche
(= Paris, slangord) et d’ailleurs (1897). Djupare
anlagda äro romanerna Mémoires d’un jeune homme rangé
(1899) och Un mari pacifique (1901).
Bernardakes, Demetrios, nygrekisk skald,
f. 1834 på Lesbos, studerade till filosofisk grad i
Aten, München och Berlin, var 1861-69 professor i
historia och filologi vid universitetet i Aten och
bosatte sig därefter på sin fäderneö. B. har utmärkt
sig i både allvarliga och skämtsamma berättande
dikter. Till det senare slaget höra Peridromos och
satiren Graomyomachia (1856), till det förra legenden
Eikasia (1858). I sina dramer Maria Doxapatri (1858),
Merope (1866) och Kyra Frosyne (1882) m. fl. har
han anslagit patriotiska strängar. B. är dessutom
författare till lingvistiska och historiska arbeten
samt har bidragit till danandet af det
nygrekiska skriftspråket, hvarvid han uppträdt mot allt
öfverdrifvet arkaiserande.
Bernard de Ventadour [bärnar da vätadör], fransk
skald. Se Provensalska språket och litteraturen.
Bernard du Grail de la Villette [bärnar dy gräl
d9 la vilä’tt], Pierre Marie Charles de, fransk
romanförfattare, f. 1804, d. 1850, var vän och
lärjunge till Balzac. Realist och karaktärsanalytiker
likt denne, ej utrustad med hans snille, men mera klar
och förfinad i sitt skrifsätt, skildrade B, kvickt och
ofta ironiskt sedefördärfvet inom de högre klasserna
i Paris. Bland hans arbeten må nämnas Gerfaut (1838),
hvari författar- och artistvärlden liffullt tecknas,
<i>La femme de quarante ans, L’arbre de la science, Le
paravent</sp> (1839) och Le gentil-homme campagnard (1846).
Bernardes, Diogo, portugisisk skald, f. omkr. 1530,
d. 1596, skref en mängd idylliska dikter, särskildt
förhärligande landskapet kring floden Lima, hans
födelsebygd, vidare canzoner, ottaver, oden och
sonetter i italianiserande stil, samlade under
titlarna Varias rimas ao Bom-Jesus (1594), O Lyma
(1596) och Rimas varias: Flores do Lyma (s. å.).
Bernardin de Saint-Pierre [bärnardä’ da sä-piär]. Se
Saint-Pierre.
Bernardino, San, alppass. Se Bernhardin, S:t.
Bernardo, Teodoro. Se Barentsz.
Bernardska sticket [bärnarska], med. Se Sockersjuka
Bernau, stad i preussiska regeringsomr. Potsdam
(Brandenburg), vid järnvägen Berlin–Stettin. 69
m. ö. h. 8,346 inv. (1900). B. har en stor gotisk
protestantisk kyrka (fullbordad 1519) samt textil- och
annan industri. Det grundlades 1142.
Bernauer, Agnes, enligt sägnen dotter till en
badarmästare i Augsburg, väckte genom sin skönhet en
så häftig böjelse hos hertig Albrekt, ende sonen till
hertig Ernst af Bajern-München, att han, då hennes
dygd motstod alla frestelser, 1432 hemligt förmälde
sig med henne, hvarefter de drogo sig undan till
slottet Vohburg. Hemligheten uppdagades, då Albrekts
fader ville, att hans son skulle förmäla sig med en
prinsessa af Braunschweig, och Albrekt förde då Agnes
som sin rättmätiga gemål till borgen Straubing, där
hon fick egen hofhållning. Förgrymmad, lät hertig
Ernst sedan i Albrekts frånvaro häkta henne och
skyndsamt döma henne till döden såsom trollpacka. 12
okt. 1435 släpades hon af bödelsknektar bunden till
Donaubryggan vid Straubing och kastades i folkets
närvaro i strömmen. Vredgad öfver denna illgärning,
grep Albrekt till vapen mot sin fader och ödelade
landet vidt och bredt. 1436 bilades oenigheten genom
bemedling af konsiliet i Basel. Hertig Albrekt
förmälde sig därefter med Anna af Braunschweig,
och hans fader lät bygga en bönkyrka öfver den
mördades graf för att sålunda återvinna sin sons
tillgifvenhet. Albrekts och Agnes’ olyckliga kärlek
lefde länge i folkvisan samt har i senare tider
behandlats i dikt, bl. a. af Hebbel och Greif.
Bernay [bärnä], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Eure. 6,789 inv. (1901). Det är en af
Frankrikes mest betydande marknadsplatser för hästar
samt för ull och säd.
Bernays. 1. Jakob B., tysk filolog af judisk börd,
f. 1824 i Hamburg, kallades 1866 till e. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
