- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
43-44

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernard ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



professor i klassisk filologi och överbibliotekarie
vid universitetet i Bonn, där han dog 1881. B. inlade
särskildt förtjänster om grekernas filosofiska
litteratur. Han författade bl. a. en lefnadsteckning
öfver J. J. Scaliger (1855), Die dialoge des
Aristoteles in ihrem verhältniss zu seinen übrigen
werken
(1863), Die heraklitischen briefe (1869),
Lucian und die cyniker (1879), Zwei abhandlungen
iiber die aristotelische theorie des dramas

(1880) och Phokion und seine neuern beurtheiler
(1881). Dessutom utgaf B. en edition af Lucretius
(1852; flera uppl.) samt öfversatte de tre första
böckerna af Aristoteles Politik och den Filon
tillagda skriften om världsalltets oförstörbarhet. B:s
"Gesammelte abhandlungen" utgaf Usener 1885.

2. Michael B., den föregåendes bror, tysk
litteraturhistoriker, f. 1834, d. 1897 i Karlsruhe,
professor vid Münchens universitet 1874-90, gjorde
sig framför allt känd som Goetheforskare. Bland hans
arbeten må främst nämnas Über kritik und geschichte
des goetheschen textes
(1866) och inledningen
till Hirzels samling "Der junge Goethe" (1875)
samt hans upplaga af Goethes bref till F. A. Wolf
(1868). Vidare skref han Zur entstehungsgeschichte
des schlegelschen Shakespeare
(1872) och reviderade
den schlegel-tieckska Shakspere-öfversättningen (1871
-72). Ur hans kvarlåtenskap trycktes Schriften zur
kritik und literaturgeschichte
(1895-99).

Bernburg, stad i hertigdömet Anhalt, vid floden
Saale, 55 m. ö. h. 34,431 inv. (1900). Gammalt slott,
som intogs af Torstenson 18 sept. 1644. Ansenlig
industri: soda och klorkalium, salt- och kaliverk,
järn- och maskin-, socker-, pappers-, cigarr-
och sprittillverkning m. m. Staden var till 1448
residens för furstarna af den gamla Bernburglinjen
och 1603-1863 för den yngre linjen Bernburg.

Berndes (<sp>Berendesa/sp>), adlig ätt, som härstammade
från Brandenburg och år 1554 inkom till Sverige med
Johan Berendes, d. 1612, lärare för Gustaf Vasas
yngste söner, adlad 1574, sedan ståthållare på Revals
slott och landtråd i Estland. Hans son Joakim B.,
d. 1623, var kammarråd och ståthållare i Riga. Dennes
söner voro:

1. Johan B., ämbetsman, f. 1603 på Strömsberg
i östra Nyland. Vid 18 års ålder sändes han utrikes
och valde efter hemkomsten krigaryrket. 1630 indref
han, till konungens synnerliga belåtenhet, hos alla
Sveriges landshöfdingar och ståthållare räntan till
"riksens krigsstats provision" och utnämndes 1632
till kammarråd, hvilket ämbete han beklädde i 9 år,
under hvilken tid han dock i anseende till sin stora
språkkännedom ofta användes i beskickningsvärf.
För sina insikter i bergsväsendet utnämndes han 1639
till vice-president i det nyinrättade "bergsamtet",
hvarjämte honom anförtroddes styrelsen öfver
Kopparberget med Öster- och Västerdalarna 1641. Han
flyttade då till Falun, som han af en "bondeby
gjorde till en manérlig stad", och vinnlade sig
så om bergshandteringens förkofran därstädes, att
koppartillverkningen fördubblades. 1651 återkallades
han till Stockholm såsom riksråd, med högsta
uppsikten öfver samtliga bergverk i riket, samt
utnämndes tillika till president i kommerskollegium.
Snart därefter blef han öfverståthållare, men dog
redan 1652.

2. Fabian B., den förres halfbroder, härförare,
f. 1610, d. 1678, deltog med utmärkelse i trettioåriga
kriget och blef därunder öfverste, men vann sin
egentliga ryktbarhet i Karl X:s krig (under striderna
vid Warschau, Frederiksodde m. fl. tillfällen), då
han vanligen anförde finnarna. 1654 upphöjdes han
i friherrligt stånd och blef 1657 generalmajor
af kavalleriet. B. egde gods i Finland,
Estland och Sverige. Ätten utdog med honom.
E. G. P.*

Berndes, borgerlig släkt, som härstammar från Tyskland
och omkr. 1715 inkom till Sverige.

1. Per Bernhard B., militär, kemist, f. 1750 i
Dannemora bergslag, blef 1790 kapten vid arméns flotta
och 1812 ledamot af Vetenskapsakademien. Död 1826.
Han uppfann åtskilliga militära förstörelseverktyg,
såsom "sprängkistor" samt eld- och brandkulor,
hvilka ansågos praktiskt användbara. Äfven tillhör
honom uppfinningen af en metod för tillverkning af
alkali och glaubersalt ur nya ämnen, och han fick 1800
privilegium på att anlägga en fabrik för tillverkning
af soda, glaubersalt m. m. – ett privilegium, som
han till följd af medellöshet icke kunde begagna.
(E. N.)

2. Anton Ulrik B., den föregåendes broder, gravör,
miniatyrmålare, konstskriftställare, f. 1757 i
Uppland, d. 1844 i Stockholm, arbetade med
mycken framgång i mezzotinto (svartkonstmaner),
men hans miniatyrer äro af jämförelsevis underordnadt
värde. Som konstskriftställare uppträdde han med
Försök om konsten att måla portraiter i miniature
(1799) samt med afhandlingen Om färgernas harmoni,
och några grunder för målarekonsten
(1813).
Han blef 1803 ledamot af konstakademien. – En
framstående mezzotinto-gravör var äfven hans son,
protokollssekreteraren Johan Bernhard B., f. 1792 i
Stockholm, d. 1834 därstädes.

Berndtson. 1. Fredrik B., skald, litteratör, f. 1820 i
Falun, flyttade, sedan han 1839 tagit studentexamen i
Uppsala, till Hälsingfors, där han 1847 blef docent
i estetik. Sedermera blef han expeditionschef vid
generalguvernörens kansli och skref från 1851
litteratur- och konstkritiker i den officiella
"Finlands allmänna tidning", för hvilken han 1853-65
var hufvudredaktör. Han afled 1881. – B. verkställde
en mängd öfversättningar och bearbetningar af
dramatiska och andra arbeten samt författade noveller,
dikter och teaterstycken, bland hvilka sistnämnda det
mest bekanta är skådespelet Ur lifvets strid (1851)
med ämne från 1808 års krig. Hans Dramatiska studier
och kritiker
utkommo 1879, hans Valda dikter 1882.
V.*

2. Gunnar Fredrik B., den föregåendes son,
målare, f. 24 okt. 1854 i Hälsingfors, blef student
därstädes 1872, egnade sig därefter åt målarkonsten,
som han studerade dels i hemlandet, dels i Paris,
där han var elev af Gérôme i École des beaux-arts
(1876-77). Han företog 1882-83 en konstresa till
Egypten. B. målade genretaflor och porträtt,
hvilka utmärka sig genom elegans i utförandet
och omsorgsfull finhet i detaljerna. Bland hans
taflor märkas <i>Konstkännare i Louvre</> (1879), den
glada parisiska genretaflan La chanson de la mariée
(1881), Almée (målad i Kairo 1883) samt flera scener
ur det finska krigarlifvet. Med teckningar bidrog
han till "Finland i 19:e seklet". Han afled efter
långvarig sjuklighet i Hälsingfors 9 april 1895.
M.G.S.*

Bernd von Guseck [bernt fån], pseudonym för tyske
författaren Berneck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free