Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernini, Giovanni Lorenzo, italiensk arkitekt, bildhuggare och målare - Bernis, François Joachim de Pierre de, grefve af Lyon, kardinal, fransk statsman och skald - Bernkastel, kretsstad i preussiska regeringsområdet Trier (Rhenprovinsen) - Bernkonventionen, en enhetlig rätt på de litterära och artistiska områdena - Berno, abbot. Se Benediktiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades han 1663 till Paris för Louvre-byggnadens
skull och mottogs där med furstliga ärebetygelser,
hvilket dock ej hindrade, att hans ritningar
sedan utbyttes mot Claude Perraults. Äfven af
flera andra kungliga personer, t. ex. drottning
Kristina af Sverige, åtnjöt han mycken ynnest och
efterlämnade vid sin död en för den tiden oerhördt
stor förmögenhet. – Hvad som företrädesvis utmärker
barocken, sträfvan att åstadkomma en pittoresk verkan
äfven inom arkitekturen och plastiken, kännetecknar
i hög grad B:s verk, som förråda ett mäktigt
snille och med sin utprägladt dekorativa syftning
tillfredsställde en på teatralisk ståt begifven tid,
men hvilka slogo öfver genom sin manierism. Huru
långt han kunde gå, därom vittna bl. a. Peterskyrkans
kolossala altartabernakel af förgylld brons med
skrufformiga kolonner, brutna gaflar och svängda
linjer. Och till detta verk, beklagligt kanske
mest genom det fördärfliga inflytande det utöfvat,
fick Panteons förhall släppa till sin dyrbara antika
takbeklädnad. Af B :s arkitektoniska arbeten må här
vidare nämnas Dubbelkolonnaden rundt om Petersplatsen,
hans förnämsta verk, Palazzo Barberinis fasad och den
genom perspektivisk afsmalning och skickligt anordnad
belysning effektfulla trappan Scala regia i Vatikanen.
– Betecknande för den dristighet, som på skulpturens
område utmärkte B., är hans ungdomsarbete Apollo
förföljande Dafne, som håller på att förvandlas till
ett lagerträd – ett tekniskt beundransvärdt
fulländadt arbete, som dock alltför tydligt röjer den
smak för raffinerad sinnlighet, hvilken når sin
höjdpunkt i B:s affektfulla grupp Proserpinas
bortröfvande (i Museo nazionale), där man ser
Pluto intrycka sina grofva fingrar i den koketta
Proserpinas mjuka kött. Samma uppfattning visar
äfven den kolossala ryttarstatyn af Konstantin den
store i Peterskyrkan.
– Alla B:s figurer, äfven de allegoriska, befinna sig
i en dramatisk situation. I hans pompösa grafmonument
måste t. o. m. dödsstillheten gifva vika för ett
teatraliskt patos, och döden själf framställes af
B. såsom ett benrangel, men icke i hvila, utan i
verksam handling, t. ex. på Urban VIII:s och Alexander
VII:s grafvårdar i Peterskyrkan. Äfven i skildringen
af religiös extas täflar denne konstnär med sin tids
målare, såsom i gruppen Den heliga Teresa i S. Maria
della Vittoria. Bäst lyckades han i porträttstatyn.
Liksom hela barocken, är B. svagast i draperiet,
hvars plastiska betydelse han icke uppskattade.
Det är nämligen behandladt så, att gestalterna
oftast se ut, som om de plötsligt hade blifvit
förstenade midt under ett häftigt blåsväder.
B. tillhör slutligen det barocka infallet att
behandla nischen ofvanför altaret som ett fritt
rum och fylla detta med figurer, som sväfva ned
på molntappar af marmor. B. var jämväl målare,
men af medelmåttig förtjänst, och hans
målningar förekomma sällan utom Italien. – Drottning
Kristina egde i Rom af hans hand en tafla, Munkhufvud.
K-n. (O. G-g.)
Bernis [-ni], François Joachim de
Pierre de, grefve af Lyon, kardinal, fransk statsman
och skald, f. 1715, d. 1794, ingick tidigt i
det andliga ståndet och gjorde sig genom sitt
tilldragande utseende, sitt älskvärda väsende och
talangen att göra lätta vers omtyckt i societetens
salonger» 1744 kom han tack vare dessa egenskaper
in i Franska akademien. Genom madame de Pompadour,
hvilkens intime vän B. snart nog blef, infördes han
hos Ludvig XV och skickades 1751 såsom sändebud till
Venezia, på hvilken post han såsom medlare i en tvist
mellan påfven och den venezianska republiken ingrep
med sådan framgång, att han förvärfvade sig påfven
Benedikt XIV:s ynnest. Efter sin återkomst till Paris
slöt han såsom Ludvig XV:s särskilde "förtroendeman"
med Österrike det förbund, hvilket inledde Frankrike i
det för detta rike så olyckliga sjuåriga kriget, och
blef därför 1757 utrikesminister. B. ville upphjälpa
ställningen genom snar fred och finansiella reformer,
men föll i onåd och fick 1758 sitt afsked. Kort förut
utnämnd till kardinal, blef han 1764 ärkebiskop
af Albi och 1769 sändebud i Rom, där han mot sin
böjelse måste medverka till jesuit-ordens upphäfvande
1773. Genom franska revolutionen, som han innerligt
hatade, miste B. alla sina inkomster och lefde sedan
af en pension från spanska hofvet. Han stannade sina
återstående dagar i Rom och sökte lugna Pius VI:s
vrede mot revolutionen, men kunde, sedan konungen
sanktionerat prästernas civilkonstitution, ej hindra
en brytning. Hans Oeuvres complètes utgåfvos i
Paris 1797 och 1825, hans korrespondens med Voltaire
1799. Masson utgaf 1878 i 2 bd Mémoires et lettres
du cardinal de Bernis 1715-58 samt skildrade honom i
"Le cardinal de B. depuis son ministère, 1758-94"
(1884). (E. A-t.)
Bernkastel, kretsstad i preussiska regeringsområdet
Trier (Rhenprovinsen), på högra stranden af floden
Mosel, 104 m. ö. h. 2,294 inv. (1900). I trakten
produceras ett berömdt moselvin "Bernkasteler
doktor". Midtemot B. ligger byn Cues, födelseort för
kardinalen Nikolaus af Cusa.
Bernkonventionen, den i Bern 9 sept. 1886 mellan
Belgien, Frankrike, Haiti, Italien, Schweiz, Spanien,
Storbritannien-Irland, Tunisien och Tyskland ingångna
öfverenskommelse, som afsåg att genom bildandet af
en internationell union skapa en enhetlig rätt på de
litterära och artistiska områdena. Vid en konferens i
Paris 1896 blef denna öfverenskommelse delvis ändrad
och förtydligad genom den s. k. Paris-deklarationen af
4 maj s. å. Till unionen hafva småningom slutit sig
nästan alla europeiska stater äfvensom Japan, så att
Holland och Ryssland numera äro de enda mera betydande
europeiska makter, som befinna sig utanför. Sveriges
tillträde skedde först med augusti 1904. Rörande
konventionens bestämmelser hänvisas till Eganderätt
(Artistisk och Litterär).
Berno, abbot. Se Benediktiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
