- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
85-86

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertold ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Berufjördur, en 22 km. lång fjord på Islands
östkust. Vid fjorden ligger handelsplatsen
Djupivogur. Vid den därinvid liggande gården Teigar
horn [hoddn] brytes zeolit.

Bérulle [bery’ll], Pierre de, fransk kardinal,
den franska oratorieordens stiftare, f. 1575, i
en högt ansedd familj i Champagne,, inträdde i det
andliga ståndet och gjorde sig tidigt känd som den
katolska trons försvarare vid religionssamtal med
hugenotterna. Han införde karmelitorden i Frankrike
och stiftade 1611 ett franskt "oratorium" efter
mönstret af den italienska oratorieorden. B. lyckades
på Ludvig XIII:s uppdrag att i Rom af påfven utverka
dispens för Karl I :s af England giftermål med konung
Ludvigs syster Henrietta. Som fransk ambassadör i
Spanien afslöt han 1626 fördraget i Mouçon. 1627
erhöll han kardinalshatten. B. blef kort därefter
en af konungens ministrar, men drog sig snart,
missnöjd med Richelieus politik, tillbaka till
oratoriefäderna. I kyrkans intresse sträfvade B. för
en förening mellan de båda katolska stormakterna
Frankrike och Spanien. Därutinnan motarbetades han af
Richelieu, och då B. 1629 plötsligt afled, misstänktes
den förre för att ha låtit bibringa sin motståndare
gift. Se Nourisson, "Le cardinal B." (1857), och
Houssaye, "Le cardinal de B. et le cardinal de
Richelieu" (1876). Jfr 0ratorianer. V. S–g.

ai-Beruni (el-Biruni), Abu Raihan Muhammed ibn
Ahmed
, islamitisk lärd, f. 973 i en förstad till
staden Kovaresm, där han, i sin första ungdom åtnjöt
understöd af den mamunska härskarfamiljen. Han
vistades sedermera under flera år vid furst Kabus’
hof i Djordjan (det forna Hyrkanien), där han träget
egnade sig åt vetenskapliga studier. När detta rike
eröfrades af sultan Mahmud af Ghasna, tog segraren
B. jämte många andra lärde med sig till Ghasna
(1017). Där fick han det bästa tillfälle att utvidga
och fördjupa sina lärda studier, i synnerhet till
att författa ett stort arbete öfver Indiens historia,
dess seder och religioner. B. dog 1048. Hans två mest
betydande, på arabiska skrifna arbeten äro utgifna
af E. Sachau, det ena under titeln Chronologie
orienlalischer völker
(den arabiska texten 1878,
öfversatt till engelska med förklarande noter 1879),
det andra under titeln India (den arabiska texten
1887, öfversatt till engelska 1888).

Berustadt (berustadt infanteri och berustadt
kavalleri
). Se Rustning.

Berut. Se Beirut.

Berwald. 1. Johan Fredrik B., musiker, f. 4 dec. 1787
i Stockholm, uppträdde redan i sitt sjätte år som
violinspelare och blef i sitt tionde prisbelönt
såsom kompositör af en uvertyr. 1800 företog han
med sin far konstresor utomlands, studerade därunder
violin för Rode och komposition för Vogler samt var
under sju års tid anställd som förste violinist vid
kejs. teatern i Petersburg. 1813 ingick han i
hofkapellet i Stockholm, blef 1816 konsertmästare, 1823
kapellmästare och 1849 emeritus. Död 26 aug. 1861. –
B. var en skicklig orkesteranförare, utmärkt
kvartettspelare och aktningsvärd kompositör. Hans
kompositioner uppgifvas af honom själf till öfver 60
nummer (de flesta otryckta) och utgöras af sonater,
rondon, konserter, stråkkvartetter, romanser
(Dödsoffer åt bröderna Ramsay, Klagan på stranden,
Ack du, för hvilken jag evigt skall ömma
m. fl.),
festmusik till drottning Desiderias och Oskar I:s
kröningar, sorgmusik till Sofia Albertinas och Karl
XIV Johans begrafningar, prologer, kantater, operetten
L’héroine de l’amour filial (uppförd i Petersburg
1811), musik till en mängd dramer, bl. a. Odin i
Svithiod, Birger jarl, Erik XIV, Turken i Italien,
En majdag i Värend
m. m. Dessa tonsättningar röja
icke någon djupare egendomlighet.

2. Franz Adolf B., den föregåendes halfkusin,
tonsättare, f. 23 juli 1796 i Stockholm, d. 3 april
1868 därstädes. Af fadern (Christian Friedrich
Georg B., f. 1740 i Slesvig, d. 1825, hofkapellist i
Stockholm 1773) fick han undervisning i violinspel,
liksom senare af Du Puy, men ingen vet hvar och
hur han lärt sig kompositionskonsten. 1812 blef han
illustration placeholder

violinist. 1824 altist i hofkapellet, och redan på
denna tid komponerade han flera verk, bl. a. den
berömda, sedan af Musikaliska konstföreningen
utgifna septetten. 1828 bosatte han sig i Berlin,
studerade kontrapunkt under umgänge med Mendelssohn
och Zelter samt komponerade operan Der verräther,
men tyckes plötsligt för en tid ha förlorat
hågen för musik och inrättade ett ortopediskt
gymnastikinstitut efter egen metod (sannolikt
den första mekaniska sjukgymnastik). Institutet
öppnades i Berlin 1835 och blef starkt anlitadt,
men då besöken begynte aftaga, vaknade åter hans
musikaliska böjelse, hvarför han begaf sig till
Wien, skref operan Estrella de Soria och uppförde
1842 på en välgörenhetskonsert tre orkesterverk,
Elfenspiel, Humoristisches capriccio och Erinnerung
an die norwegischen alpen
, allt mottaget med det
amplaste bifall (det var t. o. m. fråga om att gifva
"Estrella" på operan i Wien). B. återvände därefter
till Stockholm och gaf 1842–46 flera konserter,
hvarvid uppfördes orkesterstycket Bajadärfesten,
En landtlig bröllopsfest
, tonmåleri för orgel, Karl
XII:s seger vid Narva,
för 4 tenorer med trumpeter
och basuner, Gustaf Adolfs seger och död vid Lützen,
kantat med orgel och blåskör, Nordiska fantasibilder
för solo, kör, orgel och två blåsorkestrar, uppställda
på hvar sin sida af kyrkan, m. m. De mera populära
af dessa stycken gjorde mycken lycka, men då B. kom
fram med mera djupsinniga saker, såsom, den efteråt så
prisade g-mollsymfonien, ville man icke veta af honom,
och han fick höra att hans musik var fordringsfull,
obegriplig, bisarr o. s. v. Hans smärre operor Jag
går i kloster
(1843) och Modehandlerskan (1845),
båda med text af honom själf, gjorde ingen lycka på
scenen. B. reste ånyo utrikes, vistades 1846 i Paris,
gaf de följande åren konserter i Linz, Nürnberg,
Graz, Olmütz, Salzburg, där han blef hedersledamot
af Mozarteum, och Wien,, där han med stort bifall
framförde ett dramatiskt tonmåleri, Ein ländliches
verlobungsfest in Schweden
, under medverkan af Jenny
Lind. 1849 återvände han till Sverige, sökte förgäfves
plats som hofkapellmästare och som director musices
i Uppsala samt antog därför 1851 en anställning som
disponent vid Sandö


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free